Ur
Spindelhonans sånger
I
Jag älskar dig med allt vad det innebär av skräck att förlora dig.
Utan dig vore min tillvaro tom som ett plundrat nät. Ingenting är
bestående, utom avskedet. Nu när jag har dig här släpper jag dig
aldrig, förrän om en liten stund. Kom med i vår församling. Låt
oss para oss, jag är så hungrig att mina nät knakar. Om du faller
fångar jag upp dig med mina länga ben. Jag känner att du är god.
II
Det är bättre att vara spindel än att vara fluga. Att ha många ben
har sina fördelar, besvärligt kan det bli i hissar med gammaldags
skjutdörrar. Spinna och lägga ut nät är härligt! Och att varje
morgon se till sina små söta offer och suga ur dem i nätet. Liksom
mänskomödrarna lindar in sina nyfödda i rena linnedukar som doftar
lavendel, lindar jag in mina små med handgjorda rep som doftar
spindelkön. Då är det fest på nätet.
III
Jag är besatt av åtrå till en korsspindel som bor under
sakristian, faktiskt. Hon låtsas inte lägga märke till mig och
alla mina fina böjliga ben. Man jag kommer att ta henne. Jag
kommer att ta henne underifrån, linda in henne, suga ur hennes
safter. Torka henne och spara henne som ett kärt minne på min
ålderdom.
IV
På nätet hittar jag allt jag behöver.
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 5.9.2003 nr
7/03
|
