I oktober 1998 bad Marita Öling, köksa/husmor på Kimo skola om förhandling med arbetsgivaren, Oravais kommun. Hennes arbetstid räckte helt enkelt inte till.

Flera rundor vid förhandlingsbordet har avverkats, konsulter har sagt sitt och nu senast en handledare.

– Arbetsgivaren ställde sysselsättningshjälp till förfogande några månader i våras och skaffade handledare som vi begärde. Men arbetsbördan har inte minskat för Maritas del, säger KAT:s vikarierande distriktschef Rune Takamaa.

Marita Öling själv är glad över att handledaren i sin rapport uttryckligen konstaterade att hennes situation är ohållbar och föreslog hjälp några timmar per dag.

– Rapporten visar klart att det inte är en personrelaterad utan verksamhetsrelaterad fråga. Frågan är svårlöst men nu visar arbetsgivaren större förståelse för att detta måste lösas, säger Takamaa.

På försök tillämpas två olika mattider. Då sex veckors matsedeln gåtts igenom utvärderas om detta ökar eller minskar Maritas arbetstid.

Allergier ger mer jobb

Ytorna glänser i köket i Kimo skola, en trelärarskola plus förskola sju kilometer från Oravais centrum. Köket är bra utrustat, men trångt att navigera i.

– Jag är inte ensam om att ha det kämpigt, dimensioneringen är överlag för stram, säger Marita, förtroendeman för dussintalet köksor och städerskor i Oravais kommun. – När jag kom hit 1974 hade jag 7 timmar 30 minuters arbetsdag, då hade skolan 35—40 elever. När dagis kom blev det 55 munnar att mätta. I höst är de 60.

Oberoende av antalet matgäster ska Marita beställa, ta emot varor, tillreda, lägga upp, diska, plocka undan. Därtill ska barnen läras äta sunt. Hennes arbetsbörda ökar i takt med att olika ämnesallergier ökar. Innan diagnosen är klar ska hon utesluta ett ämne i gången.

– Också administrationen har ökat, och hygienkraven skärpts i och med EU-inträdet.

Konsult ville skära tiden

Trots att matgästerna blivit flera — 80 fram till nu men då dagis kopplats bort i höst ca 60 — och jobbet också annars svällt ut, har Marita Öling samma arbetstid som 1974. I verkligheten jobbar hon oftast ett par tre timmar över varje dag, på talko.

– Jag vet att jag inte har tid att reda upp något följande dag.

Den första konsulten 1999 ringde direkt efter en planerare och 2002 hade Marita ett nytt kök. En ny konsult år 2000 tyckte däremot att Maritas arbetstid gott kunde skäras ned till 6,5 timme. Marita och den övriga kökspersonalen i kommunen lämnade in ett besvär och kontaktade en konsultfirma för att få fram rätta koefficienter.

– För att visa på problemet gick jag in för papperstallrikar först en dag, så två dagar i veckan. Merparten föräldrar förstod mitt agerande. Arbetsgivaren teg.

Kräv att arbetstiden utreds

Marita konstaterar att hon fått båten i gungning, nu måste man gå till djupet med frågan.

– Är vi arbetstagare värda något? Som det är nu, är det helt omänskligt, säger Marita Öling som i övrigt stortrivs med sitt jobb och barnen.

För arbetstid och -uppgifter finns en KA-rekommendation från 1979. Enligt Takamaa är den fortfarande användbar.

– Hänsyn ska också tas till tidspress och arbetsmängd, vilket Oravais kommun inte gjort i sin dimensionering av köks- och städarbete, påpekar Takamaa.

Många är i samma situation i andra kommuner.

– Det är många som snart inte orkar längre. Men få vågar börja kämpa, säger Rune Takamaa och pekar på den nya arbetarskyddslagen som säger att arbetsgivaren är skyldig att planera och dimensionera arbetet så att arbetstagaren inte belastas oskäligt. Krävs en utredning görs den oftast av företagshälsovården.

INGEGERD EKSTRAND

– För dagis på 183,5 kvadratmeter har jag 1 timme 27 minuter. Takten är 146 kvadratmeter på en timme, pustar hon där hon flänger omkring som ett torrt skinn.

Yvonnes arbetstid är 5,35 timmar för att städa skola och dagis plus 25 minuter för fyra utetrappor, där hon vintertid också skottar bort snön. Den förra städerskan hade 8 timmars arbetstid, det var före dimensioneringen.

– Som ny var det bara att ta den tid som gavs, säger Yvonne och påpekar att det går 50 timmar åt till att bona golven, då också pulpeter och stolar ska lyftas ut och in.

Fukt- och torrmoppar är det som gäller i städningen, plus oljetrasor som drar till sig dammet. Dammsugare är förbjudna p.g.a. allergirisk.

– Nog har jag fått tårar i ögonen många gånger då andra i personalen klagat på att jag fuskar med städningen. Mitt arbete värdesätts inte, jag gör vad jag kan men tiden är för kort.

För att överhuvudtaget mäkta med städjobbet har Yvonne planerat ett minutprogram. Dagarna är inrutade, måndag klassrumsgolv och tambur, tisdag moppar hon dagis o.s.v. Matsalsgolvet städas dagligen, 44 kvadratmeter på knappa 12 minuter.

Hygienen är viktig. När Yvonne bistod Marita Öling i köket en timme per dag i våras tvingades hon byta kläder fyra gånger per dag — vilket knep bort tid.

Vintertid har hon 25 minuter extra per dag för att skotta bort snön från utetrapporna.

För allt arbete med inbyggd stress får Yvonne Hermans 1 003 euro i månaden — före skatt.