– Tyvärr blev det inget av besöket nu på textilfabriken, jobben försvinner och facket ses inte med blida ögon, säger Margaret Magrin, fackcentralen GWU:s regionombudsman. Som på beställning ringer hennes mobil — två arbetstagare har sagts upp med omedelbar verkan.

– Domstolsaffär, de är utan lön tills det här retts upp, suckar hon och rattar sin lilla Seat runt på den 66 kvadratkilometer stora ön. En ö som härbärgerar 30 000 invånare, det förhistoriska templet Ggantija och en unik natur. Och minst en kyrka i varje by — på Malta finns hela 365 kyrkor, en för varje dag i året.

Var dröjer investeringarna

Gozo behöver investeringar, industri som komplement till garageindustrin och tillverkningen av möbler och byggmaterial. Fisket och jordbruket minskar men jordbruksmarken täcker ännu 60 procent på Gozo där befolkningstäthet är drygt 400 personer per kvadratkilometer mot ca 1 400 på huvudön Malta.

Naturtillgångar saknas. Målet är dock överlag att skapa en infrastruktur som mera står på egna ben och minskar pendlandet till Malta.

– Arbetslöshetsprocenten låter vänta på sig, men i mars uppges 620 gozitaner varit registrerade som arbetslösa. Men regeringen gör inget, säger Margaret Magrin som känner av nedläggelserna konkret. Mobilen ringer i ett och jobbet får följa med hem.

Fackets medlemsantal går i vågor, som mest var medlemmarna 1 400, nu är de 1 000. På sitt kontor i Victoria eller Rabat jourar Margaret Magrin mellan klockan tio och tolv, däremellan är det möten på arbetsplatser, eller på GWU:s högkvarter i Valletta.

– Jag träffar medlemmarna då de har paus i arbetet, ofta utanför fabriksområdet, men också på jobbet.

På Gozo finns arbetsgivare som förbjudit sina arbetare att ansluta sig till facket — då kan de lika gärna packa ihop. Många betalar därför medlemsavgiften direkt till facket.

Kurser en trumf — hantverket till heders

Facket satsar på kurser för medlemmar och andra, direkt fackliga men också kurser i ganutell, där silver- och bomullstrådar som formas till blommor, tavlor och annat.

– Tålamod och tid är det som behövs, säger kursledaren Angela Cardona, som skapar mönstren och gläds åt att såväl män som kvinnor, barn som pensionärer går på kurs.

I hantverkarbyn Ta' Dbiegi täcker luckor täcker flera fönster.

– Guiderna för turisterna till ställen där billigimporterat "hantverk" säljs till ett lågt pris, säger Mary Debono bittert i familjens läderverkstad. Tidigare hade hon därtill fem anställda. Hon hoppas EU medför fler kvalitetsmedvetna besökare, att regeringen börjar stöda hantverk och att byn börjar samarbeta. En önskan som krukmakerskan Catherine Formosa delar.

– Ger EU oss något ska vi tacka och ta emot. Men vi ska nog inte vara för optimistiska.

Hemma hos designern Alda Bugeja i Victoria pryder tvååriga dottern Antonellas hår krubban mitt i ett rum fyllt av plädar, kuddar, lampskärmar samt fjärilar i ganutell och juldekorationer i makramé.

– Jag är stolt över vår kultur, säger fembarnsmamman som lyckats kombinera barn och vävning. Hon skapar verk på beställning, fick ett stort pris 2003 och hoppas EU:s Leonardoprojekt ger henne möjlighet att knyta kontakter.

Bomull odlades på Gozo för 400 år sedan och har varit en viktig exportvara. Får fanns och finns medan silkeslarverna numera endast hålls som keldjur av barnen.

INGEGERD EKSTRAND
Gozo