För var da' blir de' bättre, men bra lär de' aldri' bli; ja för var da'
… Så lyder den gamla slagdängan.
Före andra världskriget samlade min mormor snören i massor obekymrad
om retsamma kommentarer. Hon lär alltid ha hävdat att de ännu kommer till användning.
Det kom de också, eftersom det senare skulle sändas paket i massor till familjens
frontsoldater och snöret ju var en vital komponent i den tidens emballageteknik.
Också i övrigt var kriget en läromästare i återanvändning. Tyg, glas, papper,
metaller, allt dög. Går vi ännu längre tillbaka i tiden finner vi att fattigdom och
brist under alla tider tvingat folk till sparsamhet och återanvändning. Egentligen ter
sig dagens återanvändningssystem rätt blygsamma i den jämförelsen.
Vi vräker ur oss hundratals kilo sopor per person och år — oftast till absolut
ingen nytta. Förpackningar, söndriga apparater, utslitna möbler och kläder, eller helt
användbara för den delen — bara det att vi råkat sluta tycka om dom.
Vi talar om att vara miljövänliga och spara energi men verkligheten är tyvärr en
annan. Större och kraftigare bilar, finare och större bostäder, allt flera elapparater
som går sönder allt oftare. Saldot är föga imponerande.
Vore det inte för de ökade säkerhetskraven och terrorhotet skulle flygtrafiken med
största sannolikhet ha fortsatt växa ytterst snabbt.
Jordens befolkning är nu 6 miljarder och har fördubblats på 40 år. Många kineser,
indier, afrikaner och sydamerikaner drömmer om att uppnå det som vi har gjort i Finland.
Och jag tror inte att de nöjer sig bara med mobiltelefoner och Coca Cola. De vill ha hela
köret.
Danskarna sa på åttiotalet något i stil med att de "reser till helvete – i
första klass". Nu ser det ut som om alla vill med på förstaklassresan vart den än
bär.
Hur den ekvationen ska gå ihop med jordens oljeresurser, naturens artrikedom, vattnets
och luftens renhet och hälsovänlighet återstår att se för den som lever under senare
hälften av detta århundrade.
Längre än så är knappast möjligt att ens spekulera innan ekvationens randvillkor
börjar visa sig i form av tillsvidare oskådade problem. Eller så tar jordens och
mänsklighetens agenda en oväntad vändning bort från konsumismens grottekvarn —
upp mot ett samhälle som svävar mera enkelt, rent och fritt.
Vi borde nog hoppas på det senare — det var visst Luther som sa att han nog för
egen del skulle plantera ett äppelträd även om han skulle ha fått vetskap om jordens
snara undergång.
Låt oss alltså under tiden samla på snören och andra användbara ting till
återanvändning; snören är t.ex. bra när man ska stöda upp späda äppelträd.
