Skärpningen av jämställdhetslagen med dess lönekartläggningar och jämställdhetsplaner blir en utmaning för såväl de förtroendevalda som företagens personaladministration. Förbunden kunde redan under den kommande avtalsrundan lyfta fram frågan om hur den nya jämställdhetslagen ska tillämpas i de olika branscherna, säger FFC:s jämställdhetssekreterare Marja Erkkilä.

Den nya lagen behandlas i riksdagen i höst och borde enligt planerna träda i kraft vid årsskiftet. Det förslag som riksdagen behandlar är en kompromiss som arbetsmarknadsorganisationerna godkänner med långa tänder. Problemet gäller förtroendemannens rätt till information vid misstanke om lönediskriminering. Enligt förslaget har förtroendemannen rätt att få en enskild arbetstagares löneuppgifter av jämställdhetsombudsmannen i de fall där det finns skäl att misstänka diskriminering och den person vars lön man vill jämföra med vägrar att uppge sin lön.

FFC ville ge förtroendemannen denna rätt utan JämO som mellanhand men gick med på kompromissen av rädsla för att informationsrätten helt skulle gå förlorad.

På FFC tolkar man centralorganisationernas förtroendemannaavtal så att förtroendemannen i vilket fall som helst har rätt att få alla dokument som berör en konflikt. Tolkningen har dock inte prövats i arbetsdomstolen.

Plan och kartläggning

Den nya lagen förpliktar arbetsgivaren att främja lika villkor mellan kvinnor och män när det gäller arbetsvillkor och löner. Arbetsgivaren bör handla så att man på förhand kan förhindra könsdiskriminering.

Arbetsplatser med över 30 anställda ska göra upp en jämställdhetsplan. Också den gällande lagen innehåller samma förpliktelse men bara 27 procent av företagen tillämpar lagen. Den nya lagen ger JämO fullmakt att med hot om vite tvinga arbetsgivarna att göra upp en plan.

Planen ska göras upp i samarbete med personalens representant. Erkkilä konstaterar att de FFC-anslutna förtroendemännen har skäl att skärpa sig här.

Ett nytt konkret verktyg för att främja jämställdheten är en lönekartläggning som ska göras så att de enskilda arbetarnas löner inte avslöjas. Här kan man t.ex. använda kollektivavtalets lönegrupper och kvinnors och mäns snittlöner som material för kartläggningen.

Avsikten med kartläggningen är att blottlägga situationer där företagen betalar olika mycket för likvärdiga jobb.

Arbetsmarknadsorganisationerna tvistar alltjämt om man borde utsträcka jämförelsen över avtalsgränserna till likvärdiga jobb för samma arbetsgivare. Den nya lagen innehåller inte den skrivning som FFC har efterlyst men enligt EU-praxis är kollektivavtalet ingen gräns då man kartlägger deras löner som arbetar för samma arbetsgivare.

Det blir inte lätt att kartlägga lönerna på en arbetsplats men Erkkilä menar att de förtroendevalda nu har fått ett redskap för att kunna främja likalöneprincipen.

Misstankar och lärdomar

Inte heller inom facket är alla övertygade om att man borde kunna jämföra löner över avtalsgränserna. En del befarar att hela avtalssystemet rasar ihop om man i företagen börja jämföra lönerna i de olika kollektivavtalen. Här finns också en fara för organisationskonflikter.

Vissa män är rädda att förlora sin privilegierade ställning. De fruktar att då kvinnornas löner höjs till nivå med männens stampar männens löner på stället, eftersom arbetsgivaren inte accepterar att öka själva lönepotten.

Kvinnorna är för sin del rädda för feministstämpeln om de väldigt kraftigt börjar ställa krav på lika lön.

– Skärpningen av jämställdhetslagen kräver attitydförändringar också bland arbetstagarna. Också FFC:s män kan vinna på att lika lön betalas för likvärdigt arbete.

Erkkilä anser att lagen förverkligas mest effektivt om arbetsgivare och förtroendemän tillsammans utbildar sig för uppgifterna att göra upp jämställdhetsplan och lönekartläggning.

– Gemensam utbildning är ett ideal men den kräver att parterna har en gemensam tolkning av hur planer och kartläggning ska genomföras. I en del branscher har man lyckats med detta, säger jämställdhetssekreterare Marja Erkkilä.

Landets regering kommer att skapa ett likalönsprogram på basen av en rapport som Tuulikki Petäjäniemi har gjort. Arbetsmarknadsorganisationerna deltog i Petäjäniemis arbete. De rekommenderar inte att man fortsätter att skriva in särskilda kvinno- och låglönepotter i avtalen. Enligt rapporten har de inte haft avsedd effekt.

Lika lön för lika arbete. En god princip — men än så länge oförverkligad på många håll.