När solen
sänker sig under horisonten och polarnatten tar vid drabbas många av depression. Inte
bara i polartrakterna där mörkret är ständigt utan också på sydligare breddgrader
där dagen är kort.
Vetenskapen erkänner numera att brist på ljus hos en del människor framkallar
förstämning — i några fall regelrätt depression. Botemedel finns att tillgå.
Ljusterapi har visat sig motverka åkomman.
Psykiater Björn Appelberg på Hesperia sjukhus i Helsingfors är en
av de läkare som praktiserar ljusterapin.
Han talar om årstidsdepressioner som förekommer hos en liten del av befolkningen
över hela landet.
– Människan är ju egentligen gjord för att leva vid ekvatorn, utan päls som
hon är. Men hon är också anpassbar.
De som bott länge i norr har anpassat sig bättre än de som flyttat dit. Appelbergs
kollega Timo Partonen säger i boken Kaamoksesta kesään (Kustannus Oy Duodecim,
Jyväskylä 2002) att samebefolkningen inte uppvisar samma benägenhet för
årstidsdepression som invandrade finnar. Inte heller på Island uppträder fenomenet i
samma omfattning som här. Då däremot de invandrade folken i Alaska drabbas, men inte
ursprungsbefolkningen.
Årstidsdepressionen är vanligen något mildare än en egentlig depression — och
går över till sommaren. Men den kan vara nog så besvärande.
Södernsemester bra strategi
Typiska symptom är att man känner sig trött och orkeslös, blir nedstämd och
irriterad, inte orkar engagera sig. Man vill sova mycket, men känner sig inte utvilad
när man vaknar. I extrema fall kan depressionen blir så djup att den drabbade förlorar
arbetsförmågan och måste sjukskrivas. Typiskt är också att man går upp i vikt,
känner behov av sötsaker och andra kolhydrater. Årstidsdepression är det fråga om då
när symptomen lättar till sommaren och återkommer när höstmörkret igen sänker sig.
Appelberg säger att man i lindriga fall kan bygga upp en strategi mot besvären. Genom
att motionera aktivt och dagligen vistas ute så mycket som möjligt kan de annalkande
symptomen hejdas. En södernsemester när höstmörkret sätter in är en bra strategi.
Bra är också att se till att de lokaler man vistas i är ordentligt upplysta.
I svårare fall är det nödvändigt med terapi.
Terapin går ut på att man under behandlingen vistas i ett rum med extremt klart och
starkt ljus. Ljusstyrkan skall vara 2 500 lux eller mera, ända upp till 10 000
lux används. (En vanlig rumsbelysning är kring 200 lux) Den ultravioletta strålning
filtreras bort eftersom den kunde skada ögon och hud — man blir alltså inte
brunbränd på köpet. Behandlingen ges i en halv till en timmes doser några gånger i
veckan. Bäst är att inleda behandlingen i god tid på hösten innan symptomen hunnit
sätta in.
Klarljuslampor för hemmabruk finns i handeln, men Appelberg rekommenderar att man i
första hand vänder sig till en läkare för att få en eventuell depression
diagnostiserad. Hälsocentralläkarna är idag nog medvetna om årstidsdepressionen som
fenomen och kan hänvisa till vård om sådan är nödvändig.
Vi är lärkor eller ugglor
Människan har en inneboende klocka som reglerar dygnsrytmen. Den kan vara olika
inställd hos olika personer. För en del kan den naturliga rytmen gå i t.ex. 25 timmars
intervaller. Det finns alltså fog för påståendet att en del av oss är typiska
morgonmänniskor, medan andra är kvällsmänniskor.
– Vi brukar tala om lärkor och ugglor, säger Appelberg, de flesta av oss är
ugglor, dvs. har ett inre dygn som är längre än 24 timmar.
För att kompensera detta behöver vi mer morgonljus medan ökat kvällsljus ökar
uggelaktigheten. Morgonpigga lärkorna som vill vaka behöver mer kvällsljus, medan
ugglorna behöver mer morgonljus för att orka upp i tid. Med ökad ålder tenderar vi bli
mer lärkaktiga, medan ungdomar oftast är utpräglade ugglor.
Fysiologiskt behöver de flesta alltså en ordentlig dos ljus om morgonen. Därför är
det speciellt viktigt att ta tillvara gryningsljuset. Ljusterapin skall därför helst ges
på förmiddagen.
– Systemet med sommartid är egentligen fel ur fysiologisk synpunkt, det leder ju
till att vi får mer kvällsljus, konstaterar Appelberg.
En vårdform som prövats i USA är att installera en lampa i sovrummet som
programmeras så att den tänds någon timme innan patienten vaknar och gradvis börjar
lysa klarare. Man har också gjort försök med att kombinera det konstgjorda
gryningsljuset med återgivande av naturens ljud som fågelsång vid en porlande
vårbäck.
Årstidsdepressionen kan ses som ett av det moderna och urbana samhällets gissel. Vår
livsrytm följer inte längre den naturliga rytm kroppen är inrättad efter. En mer
naturnära livsstil skulle betyda mer vila och lugnare tempo vintertid och högre
aktivitetsnivå sommartid, men det är inte förenligt med kraven i dagens arbetsliv.
Appelberg konstaterar vidare att nattarbete egentligen är onaturligt, det stör den
biologiska rytmen. I synnerhet nattarbete i korta varierande skift.
– Det kan vara svårt att rucka den biologiska klockan, men de individuella
skillnaderna är stora. En del klarar det bättre andra sämre. I allmänhet är det så
att unga människor har lättare att skifta rytm än äldre.
Var fjärde har symptom
Förekomsten av årstidsdepression har i Finland undersökts vid Jyväskylä
universitet. I undersökningen kom man fram till att omkring 3 procent av befolkningen kan
antas lida av egentlig årstidsdepression. Men betydligt fler har lindriga symptom.
Partonen uppskattar att upp till 25 procent av finländarna känner någon form av
"vintertrötthet" utan att besvären kan klassificeras som depression.
Han påpekar dock att all depression som infaller under den mörka årstiden inte skall
klassificeras som årstidsdepression. Man vet att det också till andra mentala
störningar kan höra variationer bundna till årstiden. T.ex. manisk-depressivitet kan
vara svårare under vintern.
Björn Appelberg framhåller att det bästa sättet att i arbetslivet motverka de
mentala påfrestningar som den mörka årstiden kan förorsaka är att se till att
arbetslokalerna är väl upplysta, att sköta konditionen och vistas ute så mycket som
möjligt.
– En timmes lunchpaus kombinerad med en promenad ute i det fria är ingen dum
rekommendation.
HANS JERN
Foto: MATTI YLIROTU
