Elbranschernas
fackförbunds nya ordförande Martti Alakoski, 51 är ett hett namn. Det blev
tredje gången gillt innan intervjun med Löntagaren kunde bli av och ändå kom han med
håret på ända direkt från Åbo till förbundets högkvarter i Tammerfors en halv timme
försenad. Den här gången var det vädrets fel. Snöblandat regn strittar högt upp på
fönstret i kontorets café.
– Jag måste börja ta allvarligare på studierna i
kalendervetenskap, stönar Alakoski.
Men knappast rår ens kalendern på efterfrågan på den här mannen. Ett nytt ansikte
är ett nytt ansikte. De egna leden är nyfikna på hur deras nya boss ska börja styra i
förbundets topp och intressegrupperna vill veta hur mycket förbundets politik kommer att
förändras.
Alakoskis karriär som ordförande inleddes i slutet av november, en vecka innan
inkomstuppgörelsen roddes i land. Smekmånaden blev kort, eftersom förbundet hörde till
dem som i rasande fart skulle skriva om tretton nya kollektivavtal så att de gick an med
tanke på inpon. På den vägen är det.
– Vi saknar ännu avtal för pappers- och livsmedelsförbundens elarbetare och de
kan heller inte bli klara innan de här branscherna är klara med sina huvudavtal.
– Vi vill förhandla också med franska Framatome som levererar det tredje
kärnkraftverket till Olkiluoto, så att vi i stil med Byggnadsarbetarna får ett avtal om
de arbetsvillkor som ska gälla för arbetsplatsens elarbetare.
Kollektivavtal för underentreprenader
Många av FFC:s förbundsledare menade att den ytterst korta tiden för
förbundstillämpningar blev kaotisk.
Alakoski svär inte över vare sig brådskan eller kaoset. Men det beror säkert på
att han har nästan trettio års erfarenhet som avtalssnickare, som
arbetarskyddsfullmäktig, huvudförtroendeman, distriktsfunktionär, avtalssekreterare och
som avtalschef för förbundet. Också de utdragna omläggningarna i arbetsgivarlägret
har härdat såväl honom själv som förbundets maskineri när det gäller snabba
svängningar.
Hårt åt satt det däremot nog vid förhandlingarna om förbundets största avtal,
husteknikbranschen, där arbetsgivarna med händer och tänder ville svära sig fria från
"tvånget att avtala kollektivt", sänka tabellönerna och utöka
avtalsverksamheten i företagen, förbi förtroendemannasystemet.
Det blev ett avtal till slut, men förhandlingstidtabellen försköts med ett par
veckor.
– Vi kom också en liten bit på väg när det gäller bruket av utomstående
arbetskraft. Nu måste det i alla underleveransavtal finnas ett omnämnande om vilket
kollektivavtal man följer. Inte ens de vilda arbetsgivarna kan slingra sig undan längre.
– Underentreprenaderna i elbranschen sitter än så länge stadigt i finska
händer, för lagen kräver av montörerna en viss kompetens och för att kunna läsa
ritningar är förutsättningen att man förstår finska. Men visst stöter man på både
ester och ryssar på byggena och polska installationsfirmor visar nu ett stort intresse
för vår marknad.
Den nya elbasen vill inte stänga några portar för de utländska aktörerna men han
kräver absolut ett rättvist spel med finländska villkor för allt arbete som utförs
här.
Avtalspolitiken är mammas gata för Alakoski, i ännu högre grad än
ordförandeskapet. I ett nafs har han ritat upp hela scenen för förhandlingsspelet i
december och tecknar samtidigt alla de svårigheter som det gemensamma avtal som skissas
för nätbyggare och datamontörer kommer att föra med sig, i synnerhet på lönesidan.
Stort antal elevmedlemmar
Dammet har knappt lagt sig i avtalskabinetten så är Elbranschernas fackförbund i
likhet med andra FFC-förbund ute på fältet den här veckan och värvar nya medlemmar
på arbetsplatserna.
– Vi fokuserar vår kampanj på elinstallationer och små arbetsplatser där vi
har medlemmar men inga förtroendevalda. Men vi tänker ändå hinna också med våra
återkommande arbetsplatsgranskningar i vår och i höst, liksom med avdelningarnas egna
avtalsrazzior, berättar Alakoski.
Omkring tusen unga får varje år examen i något av de yrken som förbundet
organiserar. De unga kommer med i sådan omfattning nu att elevmedlemmarna utgör mer än
tio procent av hela medlemskåren och därmed har förbundet relativt sett den största
andelen elevmedlemmar i hela FFC-familjen.
Trots de goda resultaten fortsätter förbundet att satsa seriöst på ungdomsarbetet
och avlönar för nästa termin en projektanställd som ska åka runt i skolorna.
– Vi driver fortfarande ett projekt som syftar till att öka avdelningarnas
samarbete i regionerna. Vi har avstått från planerna på att minska avdelningarna från
180 till 100, för avdelningarnas egendom blev en stötesten.
Inte heller projektet med att förena Elbranschernas fackförbund med Medieförbundet
fick vind i seglen. Det enkla faktum att de två förbunden nästan helt saknar
beröringspunkter i den praktiska verksamheten satte punkt för den idén.
– Däremot har vi mycket gemensamt med den FTFC-anslutna Tjänstemannaunionen,
särskilt inom kommunikation och energi.
Alakoski, såväl som hans föregångare förespråkar varmt en samgång mellan FFC och
FTFC.
– Men också som förbund måste vi ständigt söka efter samarbetspartners. Vi
klarar oss nog på egen hand de kommande tio åren. Men finns det då längre någon som
är intresserad av oss, så fort som världen runtomkring oss förändras nu, funderar
Alakoski.
EERO KOSONEN
Översättning: ASTRID NIKULA
MARTTI
ALAKOSKI
- är född i Jurva 1953, bor i Kurikka
- har arbetat som elmontör i Vasa, Kristinestad, Euraåminne och Kurikka 1971—95,
och då varit arbetarskyddsfullmäktig, huvudförtroendeman och avdelningsordförande
- distriktssekreterare för Elbranschernas fackförbund i västra Finland 1995—97
- förbundets avtalssekreterare 1997—99, förhandlingschef 1999—2004 och
ordförande 2004—
- SDP:s representant i fullmäktige i Kurikka 1996—, denna period II vice
ordförande. Ett otal andra förtroendeuppdrag i partiet t.o.m. 2002
- är en outtröttlig bilist, kör varje dag till jobbet i Tammerfors och tillbaka till
Kurikka (350 km/dag)
- kör motorkälke på fritiden (äger fyra stycken och en fyrhjuling) och är med i den
frivilliga räddningstjänsten. Sysslade tidigare med att trimma rallybilar.
