LO kräver bl.a. en tjänstepension på 60–70 procent av lönen, en folkpension minst på dagens nivå samt lika pension och premie för såväl kvinnor som män, och för unga och äldre. Den införtjänta pensionen skall överföras då arbetsplats byts. Dagens bästaårsregel vill LO ersätta med pension beräknad på hela arbetskarriären.

Striden stod dels om detta men också om pensionsåldern på 67 ytterligare bör höjas i takt med ökande livslängd. Här gick LO motståndarna till mötes med en formulering om att pensionsåldern kan höjas med någon månad för varje ytterligare levnadsår, men att en högre snittlevnadsålder för höglönegrupper inte automatiskt kan tillämpas på grupper med tungt arbete och kanske lägre lön.'

Medelåldern för kongressdelegaterna låg för övrigt snäppet under de 50. Den äldsta hade fyllt 77, den yngsta 20.

Efter att Norsk Helse og sosialforbunds 50 000 medlemmar kom med i LO, och gick ihop med kommunförbundet till Fagforbundet, har LO för första gången lika många män som kvinnor bland sina medlemmar. I det jämställdhetsprogram som antogs vill LO ha försök med sex timmars arbetsdag, längre s.k. pappapermission och lagstadgad rätt till dagvårdsplats för alla barn. Norges och Nordens första kvinnliga biskop Ros-Marie Köhn tilldelades LO:s jämställdhetspris för att bana väg för kvinnliga präster i kyrkan, men också sitt arbeta för homofila och lesbiska, en grupp som har det svårt i arbetslivet.

Och LO har fortfarande en kvinna i toppen. Gerd-Liv Valla omvaldes enhälligt som ordförande.

Vandrande krongress

Mottot för kongressen var att det ska bli lika fint att jobba som att dansa. Kongressen nöjde sig dock med att vandra, till Stortinget för att markera sitt missnöje med förslaget till ny arbetsmiljölag, som öppnar dörren för bl.a. 13 timmars arbetsdag och 78 timmars arbetsvecka.

Röda fanor från lokala fackavdelningar vajade tätt, tätt då ordförande Gerd-Liv Valla överräckte en appell till partiledarna.

– I dag är 100 000 arbetslösa, 30 000 fler än då regeringen Bondevik tog över och 20 000 industriplatser har gått förlorade, sade Valla och framhöll att LO:s 850 000 medlemmar inte godtar att fackliga rättigheter skärs ned.

– Arbetsmiljölagen är arbetstagarnas lag och den bör skapa ett rättvist arbetsliv med plats för alla, och ett gott arbete.

På plats fanns också 60 sammanbitna blåklädda arbetare från GE Hydro i Sörusmand. Företaget vill skära ned kostnaderna men förtroendeman Torfinn Mörkved menar att det är orättvist att just Sörumsand drabbas.

– Alla 140 har varslats. Vi har en snittålder på 50 och liknande företag är få i Osloregionen. Ska vi skola om oss till dagisarbetare, kanske, undrade han bittert.

Hans unga arbetskamrat Lars-Audun Olsen, 19, var också han oroad över framtiden, inte minst vad pensionsbesluten drar med sig.

Valkampen drog igång

Alla ska ha rätt till sin plats i arbetslivet och till facket. Det underströk Gerd-Liv Valla i sitt kongresstal. Hon berättade om sitt besök bland funktionshindrade på en s.k. skyddad verkstad i Bodö, nu omdöpt till vekstbedrift, växtverksamhet.

– Här tecknade vi ett första avtal, ett tariffavtal. De ville organisera sig i LO, och vi vill ge dem trygghet, såsom vi ger alla arbetstagare, sade hon.

Hon kritiserade Norge, världens rikaste land, för att slösa med sin värdefullaste resurs, människorna. Ungdomarna möter stängda dörrar i arbetslivet, tre gånger fler människor med invandrarbakgrund är arbetslösa än etniska norrmän.

– Arbetslivet har blivit mera brutalt, enbart i fjol stoppade arbetarskyddsmyndigheterna arbete vid 1377 företag. Folk stöts ut, blir långtidssjukskrivna, får sjukpension. Ett sådant arbetsliv vill vi inte ha, underströk hon och kritiserade toppledarna för att lyfta topplön.

En tråd Kristin Halvorsen, ordförande för socialistiska vänsterpartiet SV, spann vidare på, då hon premiärtalade på en LO-kongress.

– Toppledarna borde ta sitt ansvar, annars är det dags att någon tar dem i örat. Det kallas att sätta gränser, förklarade hon under kongressens bifall.

Halvorsen påpekade att en rödgrön regering bör skapa ett arbetsliv som ger folk arbetsglädje och lust att arbeta fram till pensioneringen. Om majoriteten i Stortinget ändras den 12 september är tanken att Arbetarpartiet Ap, SV och Centern mellan sig fördelar taburetterna i regeringen.

Oppositionsledaren Jens Stoltenberg, Ap, såg det inte som en omöjlighet att arbetsmiljölagen revideras efter en eventuell valseger. Han påpekade att LO och Ap har ett gemensamt budskap.

– Vi vill ha en solidaritetsregering som säger nej till privatisering av den grundläggande välfärden. Jobb nummer ett är arbete för alla, ett mänskligare arbetsliv och en aktivare näringspolitik, där partnerskapet mellan näringsliv och offentlig för en mera framträdande plats.

Han rev ned rungande applåder med sin kritik av vad han kallade dagens orättvisa pensionssystem. Och är det upp till LO sitter nog Jens Stoltenberg som ny statsminister i höst, så starkt var hans stöd på kongressen.

Se om sitt hus men satsa också internationellt

Talarstolen var i flitig användning under kongressen. Det talades varmt för en bemanning av lokala LO-center — varför hänga upp en skylt och inreda flott, om dörren är stängd på dagen, undrade en delegat.

I flera inlägg, bl.a. från bygg, framfördes krav på infokontor för invandrare och avtal på andra språk. Ungdomarna sade sig önska bli en naturlig del av facket, inte sättas att fylla ut platser på LO-kontoret bara för att de är unga.

Några talade för att förbundslöst LO, åtminstone under en övergångsperiod. Presumtiva medlemmar ska inte bli hängande eller söka sig till andra centralorganisationer medan LO-förbunden ägnar sig åt gränstvister. Energin bör riktas mot att rekrytera de många oorganiserade, också högtutbildade, sades det.

Medan bl.a. FFI:s Guy Ryder, ILO:s Kari Tapiola och NFS' Tom Saxén — de två sistnämnda tidigare FFC-tjänstemän — hälsade kongressen, hälsade kongressen i sin tur till EU genom att i ett uttalande kritisera strafftullarna mot norsk lax. LO undersöker hur tullarna påverkar arbetsplatserna.

Björn Afzelius musik knöt ihop det mångsidiga kulturprogrammet. Solidaritetsfonden, som bär hans namn och instiftades av danska LO 2003, fick LO:s hederspris. Fonden har projekt i Afghanistan och Kuba, och arbetar också för återge kulturen dess välförtjänta dess plats i förstamajfirandet i Norden.

INGEGERD EKSTRAND
Oslo

– Aldrig förr har LO haft en så genomgripande demokratisk process före en kongress, konstaterade ordförande Gerd-Liv Valla då hon presenterade resultatet.

Tio-i-topp listan toppades av kravet på en tryggad pension. Övrigt som prioriterades högt var ett försvar för dagens sjuklönesystem och en starkare arbetsmiljölag. Medlemmarna ville också se krafttag mot privatisering och social dumpning, likaså att p sätts för tillfälliga anställningar och en brutalisering av arbetslivet. En given önskan var arbete åt alla och en lön att leva på.

De här frågorna lovade LO prioritera och driva under den kommande fyra års perioden.

Kampanjen startade i LO:s tidning och medlemstidningarna, som LO ser som sin enda kanal för att nå medlemmarna direkt. Med facktidningarna följde en 24-sidig bilaga, inklusive en blankett. Den använde sig merparten av, endast få utnyttjade möjligheten att svara via internet.   IE

LO gav elever fackligt smakprov

– Intressant, men takten har varit lite väl snabbt, konstaterade laborantstuderandena Camilla Solö Laastad, 18 och Nathalie Steinbakk, 22, allt medan LO-kongressen forsade fram genom de 800 motionerna och föreslagna svaren.

Med viss förvåning konstaterade de att debatten om högre pensionsålder, den gäller ju just dem själva. Först på tio, tjugo års perspektiv kan en höjning av pensionsåldern från dagens 67 bli aktuell, då och om livslängden ökar.

De liksom killarna Endre K. Nevendal, 17 och Ole-Thomas Taraldsen, 20, går i Melöy videregåede skole i Glomfjord I Norge är tre års skolgång på andra stadiet obligatorisk, i samma skola där utbildningen är uppdelade i yrkesinriktad (yrkesskola) eller allmän (gymnasium).

De fyra får sin examen i vår och har två år som lärlingar framför sig. Killarna har lärlingsplats inom den kemiska processindustrin. För två års jobb lyfter de en normal årslön.

– Det blir runt 250 000 – 300 000 norska kronor totalt, 30 000 – 37 000 euro, räknar Endre och Ole-Thomas ut.

Några problem att få jobb efter lärlingstiden väntar sig ingen. I Norge ligger arbetslösheten på ca 4,4 procent. Det här är ungefär hälften av genomsnittet i t.ex. EU-länderna.

De klasser LO inbjudit att bekanta sig med fackligt arbete på kongressen, serverades också en timmes dos om LO:s jämställdhetsarbete, internationella solidaritetsarbete alternativt ungdomens rättigheter och skyldigheter i arbetslivet. Dessutom fick de en kort introduktion i de frågor som var på agendan.    IE