Jag är på riktigt glad och stolt över det stora intresset som finns för Kökar och för livet i skärgården. Det är oftast bara roligt att få erbjuda vatten, kaffe, pratstund och toalett åt människor som strandat på Hamnö. En sommar knackade en tysk man sent en kväll på vår dörr och ville köpa ett av kyrkans krucifix till sin dotter. I över en timme förklarade jag att även om jag hade mandat att sälja församlingens ägodelar, så skulle jag inte göra det, att det faktiskt finns sånt som inte är till salu.

Det är inte det att jag inte uppskattar spontana besök, det gör jag verkligen, men det är synd att alla infaller i juli och inte under årets övriga elva månader. Jag har underbara minnen från förra årets enda seglats. Vi var sex stycken vuxna och elva barn i Gunnars storbåt Tjutt-Tjutt som länsade genom Klåvskärsarkipelagen i solnedgången en ljummen augustikväll.

Kökar blir för några veckor riktigt exotiskt och nästan kontinentalt. Man kan köpa nästan färska kryddörter och dagstidningar i matbutiken. Det finns kvällsöppna kiosker och restauranger om man är lat, hungrig eller bara sugen på något. Sommartid ordnas bryggdans och kyrkokonserter. Från gästhamnen på andra sidan viken hör jag en kväll en snygg saxofon när jag sitter med kvällswhiskyn hemma på berget. I långa tider har det varit så — sommarlivet i skärgården erbjuder tempoväxling och mera arbete, men också nya kontakter och impulser. Barnen har plötsligt mycket fler vänner att simma och åka på utflykter med. Flytvästarna hänger i farstun och simdräkterna är ständigt våta. Det finns inga riktigt bra badstränder på Kökar, om man med det menar lagom grunda sandstränder, men utbudet av spännande flata berg och hoppställen är oändligt. Hos oss är barnens enda förhållningsregler sommartid: flytväst till sjöss och gummistövlar på land. De yngsta måste ha bådadera dygnet runt, för ständigt är det nån som drullar i sjön eller snavar över en orm.

Trots ovannämnda och utan att vare sig ha tänkt över konsekvenserna eller vara sponsorerad av kommunen i ekonomisk kris, uppmanar jag med uppriktighet och glädje — kom gärna och hälsa på till Kökar i sommar! (Nog ryms det alltid nån till i hammocken!)