"Utvecklingen visar rätt tydligt att livsstilen förändras" noterar hemteknikproffset Kari Karipuu i en intervju för Hbl. "Man vistas mycket hemma och satsar på hemmet." Hurjakiva.

En annan bra orsak att stanna hemma är förstås att det blir billigare än att hänga på lokal. Men att sitta framför teven i fyllan och villan är inte bara roligt, det är också nyttigt. Det främjar konsumtionen och höjer sysselsättningen, speciellt i andra länder.

Vill man ha riktigt rajtantajtan kan man samtidigt stoppa huvudet i torktumlaren – en annan storsäljare. Det är det som kallas för livskvalitet. Mera sånt.

Själv är jag en slarver när det gäller hemelektronik. Förvisso blev det nyligen en ny diskmaskin efter att den förra pajat och bemanningsföretaget som ryckte in (jag och mina labbar) fått underkänt av kökschefen. Hon hotade med lockout.

Däremot fick den bärbara datorn förnyat kontrakt, trots att en förståsigpåare räknade ut den redan för fem år sedan. Det var skärmen som blev mörk, ingenting att göra, kaputt. Kollegan var av annan åsikt, tryckte lätt på skärmen och se, tröskvärket lyste upp. Fungerar än idag.

Tänder gör jag inte heller på idén om underhållningscentrum i vardagsrummet. Vi har fortsättningsvis vårt i sovrummet.

Dessvärre är jag inte den enda som slarvar med elektroniken. Digi-tv och digitalboxar säljer fortfarande olovligt dåligt. Fortsätter utvecklingen i den här takten är det många som står där med byxorna nere och rumpan bar när de analoga sändningarna slutar.

Enligt expertisen skulle de svaga försäljningssiffrorna bero på att "det digitala utbudet inte varit tillräckligt omfattande". Hmm.

Personligen tror jag att det kan vara tvärtom. Att folk – i den mån dylika bakåtsträvare överhuvudtaget tål att inrymmas i mänsklighetens led – snarare tycker att det blir för mycket av det goda. För många kanaler, för många alternativ, som strikt taget inte är några alternativ.

Svensk teve, ja tack (förutsatt att svenskarna är så korkade att de fortsätter betala notan också för vår del) men i övrigt förstår jag inte hur ekvationen ska gå ihop. Fler och framför allt bättre program kostar och de pengarna finns ingenstans.

Inte i ett high tech-Finland där ordet "innehållsproduktion" för länge sedan ersatt Kejsarens nya kläder som nationell godnattsaga.

Och värre lär det bli – när reklamerna slocknar. Läser i Dagens Nyheter om Timeshift, en ny revolutionerande funktion som gör det lätt att spola förbi tv-reklamen. Överlag ger det tittaren större frihet (som det heter). Man kan själv lägga upp sin tv-kväll och blankt strunta i allt vad heter "primetime" – en av den kommersiella televisionens grundpelare.

Vet inte, personligen brukar jag banda alla de intressanta programmen, bara för att sedan glömma dem. Det funkar alldeles utmärkt. Å ena sidan missar man ingenting, å andra sidan kan man göra vad fanken man vill medan andra flimrar med ögonen.

TV-FIKTION
"I mörkrets spår", brittisk kvalitetsdramatik, TV1
– Jag har alltid varit svag för Helen Mirren men frågan är om hon någonsin varit så gedigen som i rollen som Jane Tennison, sammansatt kriminalkommissarie med rätt att sätta karlslokar på pottan.

RADIO
"Naturväktarna", kvittrande på Radio Vega
– Åren kommer, åren går men Naturväktarna består. Uppfriskande opretentiöst och morjens om våra vänner i naturen, en påminnelse att gröna världen finns annanstans än i citypartiernas partiprogram.

TV-FILM
"Gattaca", science fiction med Matt Damon, Fyran 12/6
Få genrer är väl lika fantasilösa som science fiction och därför blir man så glad över Gattaca, en oslagbart intrikat, intelligent och gripande framtidssaga om ett framtidssamhälle där genetiken blivit den främsta religionen.