Paul Lillrank, professor vid Tekniska Högskolan i Otnäs, skriver devota kolumner där han går åt arbetsmarknadsstrukturerna och det nordiska välfärdssamhället. Hans argument är i allmänhet väl valda, tycks rätta och riktiga, men någonting går fel. Hans slutsatser är inte nödvändigtvis möjliga att härleda ur hans argumentation.

Tom Berglund, professor i nationalekonomi vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors är en annan intellektuellt utmanande kolumnist. Hans nyliberala budskap irriterar lätt, men argumentationen synes stark. Men i Tom Berglunds kolumn i Hufvudstadsbladet den 11 maj skrev han i anledningen av firandet av avslutandet av det "stora fosterländska kriget" i Moskva följande:

"Farlig blir totalitarismen först, då den utger sig för att vara någonting helt annat.

Totalitarismens frö ligger i avsaknaden av respekt för andras åsikter. Själv tror man sig sitta inne med sanningen om vad som är bäst för människorna i ens omgivning. De som är av annan åsikt förstår varken sitt eget eller andras bästa. Steget är inte så fruktansvärt långt till slutsatsen att de här "hindren" måste elimineras".

Jag tror professor Berglund har rätt. Det är så ideologier fungerat och fungerar. Vare sig vi talar om jesuiter, nazister eller kommunister.

Analysen borde även gälla vår tids dominerande -ism, kapitalismen. Berglund, liksom Lillrank, ser dock inget alternativ till en otyglad kapitalism eller en alltomfattande marknadsliberalism. Otyglad konkurrens tycks vara deras husgud, deras totalitarism!

I en annan HBL-kolumn skrev Juhana Vartiainen, doktor i nationalekonomi och chef för FIEF, Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk Forskning i Stockholm, om konkurrens och tillväxt. Vartiainen refererade ett antal nya studier som tyder på att konkurrens inte alltid är ekonomiskt effektiv.

För lite konkurrens är inte effektivt, det torde alla ekonomer hålla med om i dag (inte minst efter att Rådsrepubliken och dess system kraschade). Men Vartiainen visade på forskningsresultat, som tyder på att obegränsad konkurrens inte heller nödvändigtvis är bra. Åtminstone inte med tanke på den ekonomiska tillväxten.

Ekonomisk tillväxt är grunden för ett "välfärdssamhälle" av nordisk eller europeisk modell. Att mer eller mindre automatiskt konkurrensutsätta t.ex. offentliga tjänster är inte nödvändigtvis ekonomiskt effektivt. Det kan det vara, men inte nödvändigtvis.

Någonting att tänka på för professorerna Lillrank och Berglund, bägge offentligt anställda? Och för mig?