I dag står Hansen igen och fyller säckar med lecakulor för vattenrening på tidigare Optiroc, numera maxit i Borge, tio mil söder om Oslo.

– Det fungerade fint, kommenterar Hansen, också ordförande för norska Fellesforbundets avdelning 633 med 40 medlemmar.

Lika nöjd är KsM-chefen John Inge Kristiansen, med ansvar för kvalitet, säkerhet och miljö. Han har flera exempel på hur norska IA-avtalet, avsiktsavtal om inkluderande arbetsliv, fungerat. En arbetstagare som bröt ena armen, utförde kontorsjobb med den andra.

Här på maxit drev facket på för att få arbetsgivaren att träffa ett IA-avtal, som grundade sig på en trepartsöverenskommelse 2001.

– Företaget var först tveksamt, men då vi fick mera information — och med tanke på de höga kostnader sjukfrånvaron förorsakade — slöt vi ett avtal i början av år 2004, berättar Kristiansen.

IA-avtalen har som ett mål att få ned sjukfrånvaron i Norge med 20 procent på fyra år. På maxit låg sjukfrånvaron på 9,4 procent år 2001, 7,4 år 2003 men på endast 2,9 procent 2004. Den dag Löntagaren besöker företaget är två personer långtidssjukskrivna.

Statistiken är dock inte helt jämförbar. Under våren ifjol halverades personalstyrkan då produktionen av lös leca lades ned. I dag tillverkas här endast lecablock, de anställda är 49 — av dem två kvinnor — och medelåldern ligger på drygt 50.

Principen först in sist ut tillämpades strängt. Alla uppsagda fick jobb, de flesta inom processindustrin. Företaget gjorde en aktiv insats.

– Vi fick medel från centralledningen i Oslo. Ett företag kopplades in som gav hjälp med bl.a. jobbansökningar och själv ringde jag runt till företag och bjöd ut arbetskraft, berättar Kristiansen.

– Ett genialt drag, säger förtroendeman Hansen med eftertryck. – Rent emotionellt betydde det mycket för de uppsagda att någon brydde sig om dem.

Flera arbetsplatser ska bort, målet är 33 årsverk. I dag jobbar elva man tillfälligt med att återställa ett lertag. Flera i personalen närmar sig de 60, så Kristiansen räknar med att nedskärningen kan skötas med naturlig avgång.

Avgör själv om kapabel för jobb

Företaget har ett fastlagt schema för sjukskrivning. Genom egen anmälan kan en arbetstagare vara borta 1–8 dagar i stöten, totalt 24 dagar i året — mot 8 tidigare. Överskrids detta krävs läkarintyg som husläkaren skriver ut. Är orsaken arbetsrelaterad ges intyg av företagsläkaren.

Men genast dag 1 ska den sjuka ta kontakt med sin närmaste förman, som hör sig för hur länge han tror sig vara borta.

– Vi har inget med sjukdomen att göra, endast med frånvaron. Arbetstagaren avgör själv om han kan komma på jobb. Du har fortfarande rätt att vara sjuk. Är det något fysiskt är det inget problem. Är det fysiskt är det inget problem. Om det är psykisk åkomma ska man ta kontakt med husläkaren. En sådan sjukdom är så jobbrelaterad, att det kan bli svårt att hitta ett ersättande problem, säger Kristiansen.

Den sjuklediga kontaktar sin förman igen dag 8, medan förmannen tar kontakt dag 16 för eventuellt möte. Senast frånvarovecka 5 träffas de, för att diskutera olika alternativ. Och då sjukfrånvaron varat i närmare tio månader tas kontakt till olika instanser.

– En positiv effekt är att systemet bemöter alla, både arbetare och ledning, lika. Dessutom har kontakten mellan arbetare och förmän blivit ännu bättre, betonar Hansen. Kristiansen instämmer.

Den största nyttan menar de är dock att arbetstagaren fortfarande kan vara på jobb.

– Det är aldrig ett plus att vara hemma från jobbet. Fungerar rutinerna, fungerar du själv bra, både som människa och samhällsmedborgare, säger Kristiansen.

Han tillägger att systemet är dyrt för staten, och hade egentligen inte behövts.

– Egentligen är det ledarsvikt. Arbetsgivarens ansvar för arbetstagarna stipuleras redan i lagen, påpekar han.

Storsatsning på säkerheten

Fabriken har egen hamn nere vid Glomma, Norges största älv. Hit fraktas lös leca från maxit i Rälingen invid Oslo. Stora högar med sorterad leca, med en diameter på 4–32 mm, ligger på stranden. Här finns också lecablock, inget egentligt lager, men ett resultat av att långa serier körs av de 40-tal olika modellerna. Produktionen är kring 130 000 kubikmeter i året.

Blocken lastas på långtradare och används till husbyggen runtom i Norge. De solida lecablocken har en lång livscykel, de kan återvändas, något som också görs här.

– Här finns både stöv och stöj, damm och buller, men vi har försökt minimera riskerna. Till exempel har alla hörselskydd med radio, berättar Kristiansen medan lecablocken rasslar fram till ett öronbedövande dunk på det löpande bandet.

Arbetet har blivit mindre fysiskt tungt med åren, det vet han själv som "kört alla maskiner" sedan han började som rörläggare här 1977, och sedan dess LO-medlem, först i Fellesforbundet, nu i FLT, förbundet för ledare och teknik.

Uppe i kontrollrummet ser Ingar Mariussen, Helge Baltzersen och Tomas Storö till att allt löper. Passen är på två timmar. Under ett skift rullar 250 kubikmeter block under deras blickar.

Principen är att alla roterar mellan arbetsuppgifterna, men ingen tvingas till det. Fabriken körs i två skift. Grundlönen ligger på 133 norska kronor, ca 18 euro.

Säkerhetsbestämmelserna är stränga, t.ex. vid underhåll av maskiner har endast skolade personer rätt att låsa upp dem. Brott mot säkerheten ger en varning, vid två står dörren ut vidöppen. Olyckorna har minskat rejält, från 59 per en miljon arbetstimmar i mars 2001 till 0 i oktober 2004. Och den nollan har hållit i sig sedan dess. Utomstående som jobbar på området får skriva på att de bekantat sig med säkerhetsreglerna.

Miljöprogrammets mål är att reducera ickeförnybara resurser. På fyra år har sandmängden halverats. Kemikalier används, men kontrolleras en gång i året och ersätts, om möjligt, med mera ofarliga.

Helst norsk ägare

Koncernen dit Leca Borge, Optiroc, sedan januari i år maxit (med litet m!) hör har sitt huvudkontor i Heidelberg. Ägarna har växlat ofta, flera norska först, sedan svenska Skansen och nu är ägaren tysk.

Förtroendeman Per Arne Hansen satt tidigare både i företagets styrelse och i koncernens Work Council, men han såg helst att ägaren igen blev norsk.

– Satsningar görs inte på oss här i ytterkanten. Och ska vi ha något igenom, går vägen till Tyskland via Skansen i Sverige. Men vi ska resa oss och blir störst i Norge igen, trots att produktionen av lös leca lades ned, säger han med eftertryck.

Snart stundar lokala förhandlingar. Hansen rosar förhållandet till ledningen.

–Tonen är öppet och det är högt till tak!

Mindre nöjd är han med förslaget till ny arbetsmiljölag.

– De borgerliga önskar försämringar. Att jobba 13 timmar i sträck vill vi inte. Dagens lag är bra, den tryggar arbetet på ett bra sätt, säger han, och får också medhåll av Kristiansen.

Norge har sitt EES-avtal med står som känt utanför EU. En liten pejling visar inte på större entusiasm.

– Varför skulle vi gå med? Vi ändrar ju redan nu våra lagar efter vad de bestämmer i Bryssel, säger Ivar A. Hansen som arbetar sida vid sida med Per Arne Hansen. I det civila är Ivar bonde och röstade nej till EU vid folkomröstningen 1994.

Samma gjorde John Inge Kristiansen, dock med tvekan, och säger sig vara lika osäker i dag.

Per Arne Hansen röstade för EU, och skulle göra det också nu.

– Norge är ju inte självförsörjande med annat än olja, motiverar han.

INGEGERD EKSTRAND

Per definition är ett inkluderande arbetsliv ett arbetsliv med plats för alla som vill kan arbeta, också för personer med tillfälligt eller varaktigt nedsatt funktionsförmåga och äldre arbetstagare.

Målet är att under de fyra år försöket pågår få ned sjukfrånvaron med 20 procent, få flera personer med nedsatt arbetsförmåga i arbete och höja den reella pensionsåldern.

  Någon norsk modell med snabb återgång till arbetet efter sjukledighet och till andra uppgifter är inte aktuell i Finland. Däremot har arbetsministeriet tillsatt en trepartsarbetsgrupp med uppgift att dra upp riktlinjerna för en modell med partiell sjukvårdspeng och arbete på halvtid med i huvudsak egna arbetsuppgifter för heltidsanställda arbetstagare, sedan sjukledigheten varat i minst 60 dagar.