Begreppet allemansrätt innebär att varje människa har rätt att ta del av naturen, oberoende av vem som äger området eller styr över det.

Det innebär inte att man har rätt att styra och ställa hur som helst. Det finns ett tiotal lagar som bestämmer också över alleman … Givetvis miljölagstiftningen men också brottslagen och lagen om tvångsmetoder.

Miljöministeriet har sammanställt en guide, som är översatt till flera språk och som går igenom de viktigaste lagparagrafer som styr allemansrätten och enligt vilka man bör leva och röra sig i naturen.

I allmänhet är det fritt fram att vandra, skida, cykla och rida i områden i naturtillstånd, förutsatt att man inte orsakar skada. Gårdsplaner, åkrar och planteringar är ett kapitel för sig.

Man får inte använda en annans gårdsplan som gångled och man får inte bygga eller gräva på annans mark, så att dess ursprungliga utseende förändras. Att upprepat vandra utanför en annans fönster är en straffbar gärning och man gör sig lätt skyldig också till brott mot hemfriden.

Om sommaren får man lov att ta sig över åker och äng bara längs med vägar och dikeskanter, om vintern är det fritt fram att skida över. Om man öppnar en port, måste man också stänga den efter sig.

Förbudsskylt bör ha stöd i lagen

Markägare kan inte hindra människor att röra sig på sina marker utan att myndigheterna har fattat beslut om saken. I allmänhet är det länsstyrelsen, miljöcentralen eller armén som kan utfärda sådana förbud.

Det är förbjudet enligt naturskyddslagen att sätta upp förbudsskyltar som begränsar allemansrätten till mark- och vattenområden, om inte förbuden har laglig grund.

Brottslagen stiftar om böter eller maximalt tre månaders fängelse för den som tar annans mark eller byggnad i besittning. Straffet är det samma som för lösöre, att ta i besittning eller att flytta eller gömma sådant som tillhör en annan är förbjudet.

På de platser i naturen, där det är tillåtet att vistas och röra sig, får man också simma, ta sol och slå läger för t.ex. ett veckoslut.

Utan lov får man inte elda en brasa eller göra upp annan öppen eld. Om varning för skogsbrand råder kan inte ens markägaren ge lov att göra upp eld.

Att använda fältkök eller motsvarande isolerade värmeanläggning eller lykta räknas inte som att göra upp öppen eld.

Lämna mossa och lav ifred

Icke fredade blommor, örter, kryddor, skogsbär och svamp får man plocka fritt på de platser som omfattas av allemansrätten. Man får samla ihop sly och plocka kottar och nötter, men inte mossa och lav.

Om man rör sig i naturskyddsområde måste man noga sätta sig in i vad som är tillåtet att plocka. I vissa delar av Lapplands län kan det vid vissa tider vara förbjudet att plocka hjortron för alla andra än ortsbor.

Naturskyddsförordningen innehåller en lång förteckning över fredade växter och det kan vara rätt besvärligt att ens känna igen namnen på alla rara växter. Lättare är det då att komma ihåg att man får plocka blåsippa och gullviva bara för eget behov och att vitsippan inte får plockas i Uleåborgs och Lapplands län.

Vattenlagen gör det möjligt att hämta upp vatten för hushålls- och rengöringsbehov och att simma på de platser som omfattas av allemansrätten.

Skrot får inte bevaras ens på egen gård

Enligt avfallslagen är det förbjudet att lämna skräp, sopor, smuts i naturen och man får inte lämna övergivna motorer, anläggningar, fordon, fartyg eller andra föremål i naturen, som kan äventyra eller vara skadliga för hälsan, göra omgivningen osnygg, fördärva landskapet, minska trivseln eller motsvarande.

Det är värt att notera att nedskräpningsförbudet gäller alla områden, om de så är allmänna eller privata. Inte ens på sin egen gård får man samla skrot, om det gör det otrivsamt för grannarna. Den som skräpar ner är också förpliktad att städa upp efter sig.

Ett kapitel för sig är så keldjuren och det de lämnar efter sig. Under den senaste tiden har man skärpt bestämmelserna om keldjur, i synnerhet i ordningsstadgan i större bosättningar.

Det är allmänt känt att man måste hålla hundar kopplade från början av mars till den 19 augusti och att en katt måste hålla sig i hemknutarna för att inte betraktas som övergiven. Däremot struntar man ofta blankt i att städa upp efter sina djur, om man nu inte bor mitt i en stad. Här är det tyvärr ofta kommunerna som brister i att se efter att insamlingskärlen töms.

Rätten försvinner med motorerna

Allemansrätten tar slut så fort man stiger upp i sadeln på ett motorfordon, om man inte har markägarens tillstånd i sin ficka. Undantag från förbudet är motorkälke, som man får köra fritt på isarna.

På vattnen är det tillåtet att röra sig, om det inte till vissa delar är begränsat av ett lagligt förbud. Andras vattenområden får utnyttjas för båtfarande men man får också tillfälligt slå ankar.

Den som rör sig på vattnen får ändå inte störa någon annan eller orsaka skada. Fångst och fiske ska man göra tillräckligt stora lovar kring. Enligt vattentrafiklagen är det förbjudet att t.ex. köra av och an framför bebyggda stränder med vattenskidor eller vattenskoter.

Under fåglarnas häckningstid är det skäl att undvika båtfarande och att överhuvudtaget röra sig på stränderna.

Betald fiskevårdsavgift och tillstånd av den som äger vattenområdet krävs av alla personer mellan 18 och 64 år för att få använda kastspö och drag, spinnfiske, katsor, nät och kräftmjärdar.

Jägarna omfattas av ännu strängare påbud än fiskarna och åtminstone i jaktlagen är man noga med att tillstånden är i skick. Tumregeln är att jakträtten i vårt land är förbunden med markägande.

Åland har regler för både jakt och fiske som avviker från de lagar som gäller för fastlandet.

Om det uppstår konflikter om allemansrätten mellan den som rör sig och den som äger marken, är det inte lönt för någondera parten att ta till brösttoner. I synnerhet om man hotar någon med vapen kan det leda till ett par års fängelse. Lagen om tvångsmetoder ger den som utnyttjar sin allemansrätt rätt i flera fall att ta fast personer som, också lindrigt, bryter mot vålds- eller egendomslagarna.

EERO KOSONEN
Översättning: ASTRID NIKULA