. vane.jpg (302 bytes)

utrikes.jpg (2720 bytes)

Väckarklocka eller dödsstöt för den amerikanska fackföreningsrörelsen?

AFL–CIO sprack
under jubileumskongressen

runu.gif (924 bytes)  Facktarutan - koalitionen
runu.gif (924 bytes)  Bakslag för facket — och demokraterna
runu.gif (924 bytes)  Ingen öppen facklig dispyt i USA

pune.gif (67 bytes)  Amerikanska centralfacket AFL–CIO skulle fira att 50 år gått sedan samgåendet. Istället slutade kalaset med kris och söndring.

Andrew Stern och hans servicefack bröt sig ut ur AFL-CIO och fick flera förbund med sig.Andrew Stern, ordförande i det största och på senare år framgångsrikaste medlemsförbundet SEIU, gjorde nämligen allvar av sina hot att lämna AFL–CIO i samband med kongressen i juli. Kollegan i ett annat tungt och välkänt förbund, Jimmy Hoffa i Teamsters, fanns med från början och lite senare anslöt sig ytterligare en handfull förbund.

Det betyder att USA idag har två parallella centralorganisationer: ett stympat AFL–CIO, samt den nya koalitionen Change to Win med nära sex av AFL–CIO:s tidigare runt 13 miljoner medlemmar.

En del bedömare var snabba med att tala om en dödsstöt för den blödande amerikanska fackföreningsrörelsen, andra menade att det lika gärna kan bli en nödvändig väckarklocka.

– Vi är på väg mot en första generation som får det sämre ställt än sina föräldrar, varnade Andrew Stern, som vanligt iklädd skjorta i SEIU:s signalfärg — lila, i en intervju med Löntagaren.

Stern har varit aktiv sedan 1973 i SEIU, Service Employees International Union med vård- och städpersonal bland medlemmarna. Han beskrivs i mycket smickrande ordalag: nytänkare, utmanare, fackets räddare. Men en elak motbild finns också: arrogant, självbelåten, maktgalen och ett hot mot både facket och det demokratiska partiet.

Stern avfyrar en bredsida

Frågan är hur arbete ska lönas under det 21:a århundradet. De jobb som exporteras betalades med 22 000—23 000 dollar mer än ersättningsjobben.

–Varuhusjätten Wal-Mart och inte biltillverkaren General Motors är numera det största företaget, säger den intensive Andy Stern som menar att facket fastnat i tänkande från den tillverkningsindustriella eran när jobben, företagen och samhället istället ändrats i grunden.

Den centrala punkten i Andy Sterns kritik mot John Sweeney, som omvaldes till AFL–CIO-ordförande vid kongressen, är att man inte satsat tillräckligt mycket på medlemsvärvning.

– Vi gjorde vartenda misstag man kan tänka sig, erinrar han sig de sex, sju åren det tog att få fart på SEIU:s numera mycket effektiva rekryteringsmaskineri.

I en typisk Sternkampanj i New Jersey övertygade han både personal och fastighetsägare att alla skulle tjäna på en uppgörelse med högre löner för städarna och lägre personalomsättning för företagen. Liknande taktik tillämpas inom SEIU:s andra nyckelområde, vården, med både biträden, sköterskor och läkare.

– Den bästa strategin för våra medlemmar var att satsa alla resurser på att bli större och starkare, fortsatte Andy Stern och framhåller vikten av internationellt samarbete, med ett särskilt omnämnande av samarbete med svenska Transport.

Ny teknologi, politisk otrohet

Sterns språkbruk innehåller begrepp som ’’god partner’’ eller ’’mervärde’’ till arbetsgivarna och det gillas inte alls av en del kolleger. Han har också gjort avsteg från troheten mot demokraterna ifall han ansett att en republikansk kandidat bättre skulle värna fackets intressen.

Ny teknik ingår i taktiken, liksom att piska upp entusiasm och samla in pengar via internet. Stern var med och grundade påtryckargruppen America Coming Together, inbjuder även icke-medlemmar att tycka på nätverket PurpleOcean.org och har, förstås, en egen blogg, Unite to Win, på SEIU:s liladominerade hemsida, www.seiu.org.

Någon ånger eller dåligt samvete märktes inte hos Stern över att ha pressat facket ytterligare när nya slag väntar med president Bushs regering.

– Den här diskussionen har pågått i bortåt 25 år och problemet är att vi aldrig tagit itu med den på allvar. Det går inte att ha 15 olika fack i byggbranschen, 15 olika fack i transportnäringen eller sex olika fack i vården, sade Andy Stern.

Trots en del positiva tecken — som att fackföreningar bildats på ställen där de aldrig funnits tidigare, t ex i Houston i Texas — känner Stern oro inför framtiden. Valförlusten i presidentvalet i november svider fortfarande.

George W Bush har visar mycket tydligt att han inte anser att arbetare ska ha en egen röst, senast när han förbjöd säkerhetskontrollanterna på flygplatserna att gå in i facket, fortsatte Andy Stern med påpekandet att arbetsmarknadsdepartementet inte gör något för att hjälpa det arbetande folket — utan bara skapar en massa extra pappersarbete för att hålla facket sysselsatt.

KARIN HENRIKSSON
Washington

 

Dessa sju förbund ingår i nya koalitionen Change to win:lt-ylos.jpg (843 bytes)
  • SEIU, Teamsters, Unite Here, UFW, Laborers International Union, livsmedelsarbetarfacket och ett av byggarbetarfacken.

Koalitionens huvudmålsättningar:

  • bistå vid bildandet av nya lokala fackföreningar
  • spegla mångfalden på dagens arbetsmarknad
  • ena alla i en och samma bransch för att bekämpa de enorma globala jättarna, som Wal-Mart
  • verka för ökat ekonomisktpolitiskt inflytande, med sjukvård och rimliga pensionsvillkor åt alla.

 

pune.gif (67 bytes)  Bakslag för facket — och demokraternalt-ylos.jpg (843 bytes)

– Splittringen av facket i USA är ett allvarligt bakslag också för den internationella fackföreningsrörelsen, konstaterar chefen för FFC:s internationella avdelning Marjaana Valkonen, som följde med AFL–CIO:s kongress i Chicago i juli.

Valkonen påpekar att facket i USA också tidigare kämpat med svårigheter: organiseringsgraden sjunker och är nu 12,5 procent, på den privata sektorn endast 7,9.

Enligt Valkonen påverkar splittringen också demokraterna som AFL–CIO stött kraftigt, bl.a. i valarbetet och även ekonomiskt.

– Oppositionens främsta krav har varit att AFL–CIO bör satsa betydligt mer medlemsvärvning. Här har centralorganisationen nog varit aktiv, men som ordföranden John Sweeney anses ha nått bäst resultat i effektiveringen av det politiska arbetet. De oppositionella förbunden har å sin sida betonat att en hög organiseringsgrad också garanterar bättre möjligheter till politisk påverkan, berättar Marjaana Valkonen. IE

 

Ingen öppen facklig dispyt i USAlt-ylos.jpg (843 bytes)

pune.gif (67 bytes)  Ordföranden för den splittrade amerikanska fackcentralen AFL–CIO John Sweeney, 71, var en av gästtalarna på den kongress som serviceförbundens yrkesinternational UNI arrangerade i Chicago. Och visst hade inbjudan att hålla öppningsanförandet sänts iväg, innan AFL–CIO avslutade sin egen kongress i splittring, men som den ringräv han är, tog Sweeney tjuren vid hornen, kom till UNI:s kongress, och uppträdde förbindligt artigt, men bestämt.

Han påminde om AFL–-CIO:s 50-åriga historia, men intygade att organisationen kommer att leva vidare, "minst 50 år till".

– Vissa krafter har lämnat centralorganisationen, pga. politisk oenighet, men största delen av medlemskåren önskar en förändring i USA:s politiska ledning, sade Sweeney.

Sweeney ville härmed tillbakavisa kritiken från de förbund som har lämnat AFL-CIO, om att fackliga resurser alltför frikostigt har brukats på att stöda demokraternas partiarbete, på bekostnad av organisationsarbete och medlemsrekrytering.

– Vi har inom AFL–CIO ändrat våra tyngdpunkter och satsat mer på organisationsarbetet. Men också det politiska arbetet har fått resurser. Vardera är nödvändiga, förklarade Sweeney.

Sweeneys uppträdande på UNI:s kongress hade en symbolisk betydelse, eftersom världskongressen leddes av ordföranden för ett av de förbund som lämnade AFL-CIO, Joe Hansen, 61

Hansen berättade för Löntagarens utsände att han efter kongressöppningen hade samtalat med Sweeney. De hade enats om att träffas för att försöka skissa en modell för samarbete mellan centralorganisationen och de förbund som lämnade den. Hansen menade att det råder ett slags stillestånd för närvarande, inga offentliga kontakter har tagits.

Hansen trodde att den amerikanska fackföreningsrörelsen kommer att enas i framtiden, men att det tar tid. Han sade det inte högt, men lät förstå att det kan ha samband med att den 71-årige Sweeney förstår att pensionera sig från sin post som ordförande för den amerikanska fackcentralen.

HILKKA JUKARAINEN
Chicago

Löntagaren 2.9.2005 nr 7/05

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)

LÖN  nr 7/2005

Till första sidan

runu.gif (924 bytes) Ledaren
runu.gif (924 bytes) Kolumner
runu.gif (924 bytes) Tema
    Östgränsen ger jobb
runu.gif (924 bytes) Aktuellt
runu.gif (924 bytes) Arbetslösheten
    i Svenskfinland

runu.gif (924 bytes) Arbetsmiljö
runu.gif (924 bytes) Utrikes

Kambodja ett kvartssekel efteråt
AFL-CIO sprack under jubileumskongressen

runu.gif (924 bytes) Språklåda
runu.gif (924 bytes) Kultur
runu.gif (924 bytes) Fritid
runu.gif (924 bytes) Karikatyr

 

www.sak.fi/på svenska