Sedan början av detta år har Tohmajärvi levt stort värre. Via en kommunsammanslagning fogades Värtsilä kommun och i och med den också Niirala med dess gränsstation till Tohmajärvi.

Från kommunens centrum är det cirka tjugo kilometer till gränsen. Längs med byvägarna ståtar mer än en butik med rysk skyltning. Också K-Market Tiilikainen har en välkomstskylt på ryska. Långt i historiens skrymslen ligger de tider då det på dörren till ett varuhus i Joensuu fanns ett anslag med texten: "Butiken tar emot bara en ryss åt gången". De ryska kunderna är välkomna här och de får en god betjäning.

Främmande språk och skattefri försäljning

K-Markets kassaförsäljare Marja Toropainen betjänar sina kunder även på ryska, liksom också tre andra kassaförsäljare. I butiken finns det också en som har ryska som modersmål.

– Mina språkkunskaper är hjälpliga, jag har studerat ryska i medborgarinstitutet. Men jag kommer på något sätt till rätta, jag kan svara om kunden frågar om priser eller någon vara. Och det finns också ryska kunder som kan finska.

Kunskaperna i ryska har Toropainen inhämtat på egen tid, och hon får inget lönepåslag för det.

Det är inte varje dag hon behöver tala ryska fastän butiken har tiotals ryska kunder varje dag. Många av dem, i synnerhet de mer förmögna, reser längre in i landet på sina uppköp, men också Tohmajärvi får sin del av kakan.

Det säregna med gränskommunen Tohmajärvi är att försäljningen i K-Market Tiilikainen är skattefri. För köp på över 40 euro fyller kassan i en särskild check som berättigar till direkt skatteåterbäring vid en servicepunkt.

De ryska kundernas stående favoriter är kaffe och frukt till reapris. Också glass och yoghurt är populära varor.

Internationell lopptorgshandel

När man kör från Tohmajärvi centrum mot gränsen faller blicken på en stor röd skylt där det står "Magazin". Många ryssar sticker sig in i landsmannen Andrei Kondratjevs köp- och säljmagasin. Begagnade kylanordningar, soffor och spisar är eftertraktade varor. Inte heller finländska kunder är helt oberörda av magasinets utbud.

– Den första kunden brukar komma vid sjusnåret, den sista klappar på porten nio på kvällen, berättar Kondratjev som själv bor intill.

Handelsmannen, som är gift med en finska, får in sina varor från trakten. Finländarna vill gärna odla sitt rykte som ett hederligt folk. Den som köper begagnade varor får dock erfara hur tänjbar vår moraluppfattning är i en situation där vi desperat vill bli av med ett begagnat kylskåp …

– Den här veckan har redan två av de varor som man intygade att fungerade prickfritt varit sönder. Jag tvingas föra dem till soptippen.

Björk hit, papper dit

På vardera sidan om gränsen lagras och lastas stock. Här ligger björk från de karelska skogarna innan den ska bli råvara för industrin.

John Nurminen Oy:s terminal har också tidigare varit en viktig plats för virkeslogistiken: i tiderna fungerade företagets kontor som flottningsstuga där den låg så lämpligt vid Jänisjoki älv.

Numera passerar hundratusentals kubikmeter rundvirke terminalen varje år. Till Ryssland fraktas i huvudsak pappersindustrivara på omkring 150 000 ton per år.

Järnvägs- och virkeslogistiken vid Niirala terminal sysselsätter ett fyrtiotal personer. Hälften av dem har kontorsjobb, återstoden får sitt uppehälle av transitgodshantering och virkesmätning. För de kontorsanställda är kunskaper i ryska nödvändiga och här finns också en handfull anställda med ryska som modersmål.

– Under de fem senaste åren har arbetsstyrkan här ökat med 30 procent, berättar distriktschef Seppo Turunen.

– Den positiva utvecklingen av handeln med Ryssland syns också hos oss.

På det femton hektar stora området finns det tre och halv kilometer järnvägsräls. Eino Nieminen från Tohmajärvi lastar pappers- och kartongprodukter i ryska järnvägsvagnar. Han började arbeta här 1988, då hette exportlandet Sovjetunionen.

Lastandet kräver precision. I samma tågvagn lastas en helhet som består av olika slags gods.

– Kontoret ger mig ett lastningsschema som jag följer då jag sammanställer lasten. Min senaste last hade en bärkraft på 67 000 kilo, berättar Nieminen.

– Ytligt sett förefaller det kanske som om det här jobbet var ganska enahanda men situationen lever hela tiden. Lasten ska planeras och komponeras. Ingenting får glömmas bort och allt ska vara helt när det kommer fram. Av stora flak gör jag ett bottenlager och de mindre lastar jag i ändorna och ovanpå. Det får inte bli några tomma fickor i lasten.

Nieminen, som har bott invid ryska gränsen i hela sitt liv, är inte rädd för grannen.

– Jag tankar bilen där, 95-oktanig bensin kostar cirka 50 cent litern på ryska sidan. Så gör också mången annan från de närbelägna socknarna. Och ryssarna kommer hit och shoppar och lämnar sina pengar här. Närheten till gränsen är till nytta för hela trakten.

Sista haltpunkten

Mittemot terminalen står en skylt som informerar: "rubel". Itähuolinta Oy är många resenärers sista haltpunkt före gränsen. Hilkka Jokineva returnerar skatt från skattefria uppköp till de resenärer som inte är EU-medborgare, säljer den trafikförsäkring som är obligatorisk i Ryssland och växlar valuta. En stor del av hennes arbetstid upptas av speditionsservice som företaget erbjuder under namnet Saimaa Lines Ltd.

– Jag arbetade tidigare som trafiklärare i Helsingfors men när det blev sämre tider och min man fick jobb vid tullen i Niirala flyttade vi hit. Det var 1997.

I speditionsärenden är det ofta engelska som krävs, taxfreeåterbäringen kräver kunskaper i ryska. Kunderna som tittar in behöver ofta också råd och information, det gäller både dem som reser till Ryssland och dem som ska till Finland.

– Vi visar dem hur de tar sig till gränsövergången, t.o.m. från den ena porten till den andra. Rysslandsresenärerna åter får kartbeskrivning av inköpsplatser och sevärdheter.

JOHANNA WESTERSUND
Översättning: ASTRID NIKULA

 Löntagaren 2.9.2005 nr 7/05