Den ordinarie personalen har på basen av avtalet möjlighet att få en personlig skyddsdräkt om kommunen eller en samkommun anser den ändamålsenlig och om den kan förverkligas enkelt och utan särskilda extra utgifter. Strumpor, skor och ytterkläder ingår inte i avtalet.

Tre synvinklar

KAT:s arbetsmiljösekreterare Anne Mironen säger att man kan anföra tre perspektiv på detta med skyddskläder.

– Först och främst definieras skyddsklädernas viktigaste funktion i arbetarskyddslagen, säger hon.

Lagen om arbetarskydd definierar såväl arbetsgivarens som arbetstagarens skyldigheter i fråga om skyddsutrustning.

– Arbetsgivaren måste införskaffa och dela ut till arbetstagarna sådan utrustning som arbetsförhållandena kräver, som är nödvändig för att förhindra olyckor eller sjukdom.

– Arbetstagaren förpliktas att använda och sköta om den utrustning och de personskydd som han har blivit tilldelad. Också arbetstagarens personliga klädsel skall vara sådan, att den inte förorsakar risk för olycka, fortsätter hon. Exempelvis alltför breda byxben eller ärmar, länkar, knappar och fickor kan lätt fastna i maskiner och apparater.

Mironen säger att en annan viktig funktion är att skydda de egna kläderna från smuts. Den tredje aspekten gäller enhetliga, praktiska kläder som har valts för att främja hälsa, hygien eller andra motsvarande faktorer, ofta t.o.m. image.

Det kommunala skyddsdräktsavtalet tillämpas inte i de fall att arbetsgivaren, utgående från lagen eller bestämmelserna om arbetarskydd, är förpliktad att skaffa skyddsutrustning. Inte heller i det fall att tjänsteinnehavaren eller arbetstagaren på basen av sitt tjänste- eller arbetsavtal får en särskild klädpeng eller har tillgång till tjänstedräkt.

Otaliga modeller

I kommunerna är arbetstagarna nöjda över möjligheten att själva få påverka valet av arbetskläder. Tillsammans med arbetsgivaren studerasn nya modeller och alternativ på t.ex. mässor och utbildningsevenemang.

– Det är tillåtet och önskvärt att man använder sitt bondförnuft när man väljer stilen på de nya plaggen. Liksom också i fråga om hur ofta man ska byta ut klädselstilen, säger Anne Mironen.

Vården av skyddskläder ligger i huvudsak på arbetsgivarens ansvar. Lokalt kan man ändå komma överens om att arbetstagaren själv sköter de kläder och den utrustning han eller hon förfogar över. I det fallet betalas ersättning för de kostnader skötseln medför.