. vane.jpg (302 bytes)

kolumnen.jpg (2731 bytes)

Peter J. BoldtPeter J. Boldt

Vi och Dom

pune.gif (67 bytes)  Då media talar om dem talar de nästan undantagslöst om dom och vi. Beklagligt många politiker gör detsamma. Dom är inte som vi. Dom är annorlunda än vi. Vi ska inte ha något med Dom att göra. Dom har inget här att göra.

Främlingsfientlighet? Rasism? Kanske det.

Åtminstone handlar det om en djupgrundad ovilja att se att även de är människor, där som vi. Kanske inte bättre, men knappast sämre ändå. Vanliga människor med sina fel och brister, liksom vi. Det är nu inte ryssar eller romer jag tänker på, utan turkar.

Orsaken till ovanstående är det sätt på vilket Turkiets kommande medlemskap i EU har kalfatrats i offentligheten.

Turkarna är oftast muslimer, än sen då? Turkiet har varit ett sekulariserat land sen 1920-talet. Det är inte många av de nuvarande EU-länderna som brutit bandet mellan stat och kyrka så tidigt, om överhuvudtaget.

Turkarna är så fattiga. Javisst, men inte fattigare än befolkningen i en del av de nuvarande medlemsländerna. Och är inte just detta, att bekämpa fattigdomen, något man borde arbeta för, även i och genom EU?

Turkiet hör "egentligen" inte till Europa, hör man ofta. Kanske det, samma argument användes i tiden mot Finlands medlemskap. Men samtidigt: Turkiet har hört till Europarådet längre än Finland. Turkiet hör till FN:s Europakommission och räknas till Europa inte bara i Eurovisionssammanhang utan även i ett otal andra sammanhang!

Turkiet är inte en demokrati. Javisst, det var inte heller Grekland eller Spanien eller Portugal — för att inte tala om de baltiska länderna eller de andra nya östeuropeiska medlemsländerna för så länge sen. Att få den med i EU varit och är ett viktigt steg för att befästa demokratin. Detsamma gäller Turkiet.

Turkiet ingick ett associeringsavtal med EU (dåvarande EEC) redan 1963 och utlovades redan då ett fullt medlemskap. Både den ekonomiska och politiska utvecklingen i Turkiet stoppade upp i samband med Cypernkonflikten som ledde till en militärdiktatur. Men 1987 kunde Turkiet åter ansöka om medlemskap i EU. EU svarade "ja, men inte ännu". 1996 bildades en tullunion mellan EU och Turkiet. Då EU välkomnade nya medlemmar från Östeuropa i december 1997 sade man att Turkiet inte kan jämföras med dem. Vi och Dom?

I december 1999, under det finländska ordförandeskapet, beslöt EU acceptera Turkiet som kandidatland. Men sen dess har Turkiet särbehandlats, och inte positivt. Turkiet förutsätts uppfylla de allmänna medlemskriterierna som ställs på alla kandidatländer, men inte bara det. Fri rörlighet för arbetskraften — en av grundpelarna i EU — ska ju inte gälla Dom. Beslutet att starta medlemsförhandlingarna i början på oktober blev en fars. Österrike — i bakgrunden uppbackat av bl.a. Tyskland och Frankrike — krävde att medlemsförhandlingarna inte ska handla om fullt medlemskap — vilket Turkiet utlovats redan 1963!

Något positivt kan också noteras. Där en klar majoritet av medborgarna i de flesta EU-länder säger nej, säger 2/3 av finländarna ja till Turkiet! Av med hatten för dom.

Skribenten är FFC-ekonom.

Löntagaren 4.11.2005 nr 9/05

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)