Kvinnodagen glömmer heller aldrig Helena Suvanto och hennes städarkolleger. Kvart i tio den 8 mars informerades personalen om planerna att lägga ut städfunktionerna.

Totalt ska 2 950 anställda vid koncernens fabriker runtom i Finland bort, ett FM-rekord i massuppsägning. Inklusive personalminskningar utomlands skär UPM ned sin personal med totalt 3 600 personer.

– Vi har vetat att något är på gång sedan årsskiftet, men att så många ska bort kom som ett slag under bältet, säger Timo Mäenpää, förtroendeman för 58 arbetare i Jakobstadsfabrikens centralverkstad och ytterligare tio till lagret. Vissa verkstadsfunktioner finns med på slaktlistan, som förutom städning också upptar sådant som transport och vakter.

Totalt försvinner 200 jobb i Jakobstad. Bort ska 150 arbetare, 38 tjänstemän och 12 högre tjänstemän. Ett sjuttiotal personer med tidsbundna anställningar — många har jobbat så länge — får gå direkt då kontraktet löper ut.

Facket manar till lugn

Samarbetsförhandlingarna inleddes den 14 mars, då huvudförtroendeman Seppo Tyni tog plats vid saneringsbordet på Alholmen i Jakobstad än en gång. Under åren 2004–2006 minskas personalen här med i snitt 50 per år, totalt 140, enligt ett avtal från 2003. I år ska fyrtioåttorna bort och nästa år de som är födda 1949. Årets och nästa års fyrtiotalistrensning torde beaktas i summan 200.

– Men vid vilket tal vi slutar är svårt att säga då t.ex. utläggning sorterar under kollektivavtalet, och inte hör till samarbetsförhandlingarna, påpekar Mäenpää.

Utan mångmiljonsatsningarna på 2000-talet menar han att Jakobstad nu varit i samma båt som fabriken i Voikkaa som läggs ned.

Viss kritik från leden har hörts då facket valt att i det här skedet inte gripa till utmarsch.

– Vi vinner inget på att tåga ut en dag. En utmarsch i till exempel Voikkaa kunde få arbetsgivaren att besluta att inte starta upp fabriken på nytt. Vi vill inte att medlemmarna ska bli lidande ekonomiskt. Det såg vi tillräckligt av i somras då arbetsgivarens lockout tvingade oss att leva på 16 euro om dagen i sju veckor, säger Mäenpää med eftertryck.

Genom att undvika radikala åtgärder hoppas Pappers helt enkelt på att nå ett så bra förhandlingsresultat som möjligt.

Säkerheten på spel

– Talats om städutlokalisering har det gjorts länge men vi ville inte tro att så sker här. Minerna är dystra och vi känner oss balansera på ett gungfly, säger Helena Suvanto, förtroendeman för fabrikens 34 städare. Bland dem finns fem som anställts på tidsbundna kontrakt en längre tid plus två tillfälliga.

För kvinnor i åldern 40+ är möjligheterna att hitta nytt jobb små. Även om möjlighet att stanna kvar, under en ny arbetsgivare, ges ser Suvanto detta inte som ett reellt alternativ.

– Blir det SOL eller ISS som tar över sjunker lönen med en tredjedel! Inte känner de företagen heller till tjänsteårstillägg och hur går det med Pekkasdagar och sjukkassa, frågar sig Suvanto som hittat summa ett ledigt städjobb på stadens arbetskraftsbyrå: ISS vill ha en städare för 3 timmar 3 gånger i veckan, plus möjlighet till lördags- och kvälls- eller nattjobb. Vem lever på det, och kan betala bostadslån till exempel, speciellt om bägge makars jobb nu hotas.

Suvanto påtalar också risken med städare utifrån, från företag där de låga lönerna därtill gör att folk kommer och går. Skadan, och kostnaderna kan bli höga för UPM om fel begås.

–Vi vet var vi kan använda vatten bland maskiner och motorer. Vi har gått en specialkurs i elstädning. Att skola upp nya städare ständigt kostar också det. Och vi gamla sticker nog så fort vi bara kan, om lönen sjunker så här kraftigt, påpekar hon.

– Vi hoppas alla på att få stanna kvar i UPM:s böcker, men det är väl tyvärr ett fåfängt hopp, suckar hon.

Orättvis jämförelse

Timo Mäenpää har inte längre mycket till övers för UPM:s tal om samhällsansvar. Grannen, Alholmens såg "sanerades" för ett år sedan enligt receptet dåligt resultat, ut med folket. Jobbstyrkan sågades mitt av.

– Det sågs som enda möjlighet att rädda ett sjunkande skepp. Kanske hade det i tiden hjälpt också Noaks ark, fnyser han.

Att hoppas bolaget lärt sig av tidigare misslyckanden menar han kanske är för mycket. Och att bjuda ut jobb på andra orter, då bilan går på alla fabriker tjänar inget till.

– Att flytta folk av och an bara inte går. Och hur säkra är jobben någon annanstans?

På lockouten i somras tjänade UPM cirka 200 miljoner, totalt uppgick fjolårsvinsten till nära 300 miljoner. Ägarna kan snart glädja sig åt 400 miljoner i utdelning på sina aktier. Vd Jussi Pesonen erhöll över en miljon euro i lön ifjol.

– Pesonens lön höjdes med 52 procent. Kriteriet var de höga chefslönerna i USA. Visst, ledningens löner jämförs med USA men våra med arbetarlöner i Kina och Estland! Varför inte jämföra också våra löner med jämbördiga länder med samma samhällsstruktur, frågar förtroendeman Mäenpää.

Han ser UPM:s beslut att skära ned personalstyrkan så här hårt mera som ett politiskt än ett ekonomiskt beslut.

– Vårt förbund är starkt. I flera år har arbetsgivarna försökt knäcka Pappersförbundets ryggrad. Ett gott exempel är lockouten i sommar, som både medier — och professorer med titeln visst i julklapp — envisas kalla strejk, säger Timo Mäenpää, lätt förtvivlad över folks oförmåga att hålla två så vittskilda begrepp som strejk och lockout isär.

INGEGERD EKSTRAND