Stämningen var tät i Folkets hus söndagsmorgonen den 15 april. Röda sammetsgardiner och grönmålade väggar med jugendrosprydd panel gav en värdig inramning för fullmäktiges jubileumssammankomst. Salen var densamma där FFC — då Finlands Landsorganisation – grundades på dagen för 100 år sedan.

Motsättningarnas tid ej över

Bröder, systrar … nu är det dags för mänskligheten att segra, sjöng de rödrockade männen i Nokias arbetarkör. Fullmäktigeordföranden Tuire Santamäki-Vuori konstaterade dock att motsättningarnas tid ingalunda är förbi, även om FFC fungerat med framgång som samhällsbyggare. Hon hänvisade till EVAs färska undersökning som visar att endast knappt var fjärde finländare tror att arbetstagarnas och arbetsgivarnas mål sammanfaller.

– Inte ens de i ledande ställning, eller de som stöder de borgerliga partierna, tror det. Tvärtom, medborgarnas tilltro till att motsättningarna är över är nu mindre än någonsin sedan mätningarna inleddes 1994, sade hon.

Santamäki-Vuori påpekade att trepartssamarbetet gjort att Finland i dag är en toppnation vad konkurrenskraft och välfärd beträffar. Den finländska modellen har visat sig fungera, gång efter annan.

– Finländarna vill välja både frihet och jämlikhet. Ett samhälle som ger jämlika möjligheter att förverkliga individuella drömmar. Solidariteten slår en bro mellan frihet och jämlikhet.

Visionerna de samma

För blickarna bakåt, främst till FFC på 1950- och 60-talet, stod historieforskaren Tapio Bergholm.

I sin hälsning till sekeljubilerade betonade för sin del president Tarja Halonen i att Finland har en bra grund för framtida framgång.

– Vårt nordiska välfärdssamhälle ger oss goda möjligheter att delta i globaliseringen. Demokrati i förening med social rättvisa skapar samhällsstabilitet, sade Halonen och prisade de inkomstpolitiska avtalen som gynnat löntagare och näringsliv, och alla möjlighet till en hållbarare utveckling. Avtalssamhället ger styrka också framdeles, menade presidenten.

FFC:s utvecklingschef Eija Hietanen underströk att även om frågorna i huvudsak är desamma som för hundra år sedan, är det nu dags att finna lösningar som fungerar också framöver. För det startar FFC upp ett framtidsprojekt.

– FFC:s vision bygger på frihet, solidaritet, jämlikhet och demokrati. Men vad betyder de här värden i dagens föränderliga värld, frågade Hietanen

Det är dags att bygga nya drömmar, i ett gemensamt projekt som stärker fackföreningsrörelsen, konstaterade Hietanen.

Satsa globalt

Framtidsprojektet sysselsätter FFC:s fullmäktige — och hela FFC-familjen — i flera år framåt. Målet är att kongressen slår fast ett nytt framtidsprogram år 2011.

Fem fullmäktigeledamöter gavs redan nu möjlighet att presentera sin syn på saken.

– Arbetslösheten, ojämlikheten och otryggheten i arbetslivet samt girigheten får människor att mista tron på rättvisa och omtanke, menade Raimo Kouhia, JHL Han ville se ett FFC som aktivt arbetar för att jobb finns i Finland också i framtiden, ett FFC som tar ansvar så de svagaste inte får sämre service, men också ett FFC med ansvar för den globala miljön i klimatförändringarnas skugga.

– Enbart med avvärjningssegrar vinns inte medlemmarnas förtroende. Vi måste ha tydliga, gemensamma mål som vi försvarar till sista man, sade Kouhia.

Globaliseringen ger både mer arbete och fler arbetstagare i transportbranschen, konstaterade Taru Alho, PAU. Risk finns är att arbetets pris dumpas osunt genom konkurrensutsättning och företagsköp, varnade Alho.

– Endast genom att FFC satsar mer på internationell verksamhet kan vi på verka globala företag, sade Alho och tillade att satsningar på arbetssäkerhet, välfärd och att arbetstagarna orkar med arbetslivet har avgörande inverkan på konkurrenskraften hos finländska företag och finländskt arbete.

Samgång i stället för splittring

Ritva Suomalainen, PAM, framhöll att det splittrade arbetslivet minskar människors intresse att utveckla arbetsgemenskapen.
   – Hela fackföreningsrörelsen bör arbeta för att människor i atypiska jobb får ett helare arbetsliv, drägliga arbetshållanden och rimlig utkomst, sade Suomalainen som ivrade för bredare samverkan överlag.
   Hon uppmanade arbetsgivarna att ägna sig åt självkritik. Alla satsningar på arbetslivet kräver inte ens pengar men kan bli avgörande om man vill få arbetskraft i framtiden.

Keijo Larila efterlyste en nationell samsyn på samhällsutvecklingen, så inte motsättningarna mellan politiska och andra intressegrupper ytterligare skärps i framtiden utan samhället utvecklas.
   Han stödde till fullo till de sex FFC-förbundens plan att gå samman i Teknologifacket.
   – Om förhandlings- och avtalsstrukturen avviker parterna emellan, kan initiativet går över till arbetsgivarsidan, varnade Larila och pekade på EK, Finlands näringsliv, där 43 medlemsförbund krympt till 28 för att i slutändan bli endast 12–15.

Tea Vikstedt, Byggnads, ville att FFC ger nya svar på frågor som kommer igen och igen. FFC bör också värna om det framgångsrika trepartssamarbetet, och satsa på internationellt samarbete. Mänskliga rättigheter, arbetsrättigheter och miljö intresseras oss både som konsumenter och fackligt aktiva, sade hon och efterlyste bättre möjlighet att verka för såväl FinnWatch som SASK.
   – FFC går in i ett nytt sekel med händerna full av arbete än en gång. Uppgifterna är fler och globala, men med större kunskap har vi en bättre vägkost i dag, sade Tea Vikstedt.

INGEGERD EKSTRAND