ur Svart Bok
Till det som känns svårt är att försöka leva
utan skygglappar
och ändå bibehålla en viss dos av framtidstro och optimism
Mycket av det man får höra är sådant som är
omöjligt att
föreställa sig eller leva sig in i; som kidnappning och avrättandet
av barn för att sälja deras organ för
tranplantation, som anfallet
på ett främmande land och dödandet av en halv miljon mänskor
för att trygga den egna nationens
energiförsörjning och
militära hegemoni i världen, som självmordsbombarens ohyggliga
desperation och förakt för sitt eget och andras
liv, som stormakternas
militära upprustning mot en fiende som inte skulle finnas utan
upprustning, som fetman som kräver lika många
eller fler liv än svälten,
som är ett logistiskt problem, inte ett kvantitativt, som övertron
på det fysiska våldet som en lösning på snart
sagt alla problem
Listan på saker som man varken kan eller vill föreställa sig
kan göras ändlös som en Via Dolorosa. Just nu är
det påsk
och i tv förvandlas Jesus på korset till en blodig köttfärs
under Mel Gibsons sadomasokistiska regi, man bör
kanske inte
skildra all ondska, precis som Coetze säger i Elisabeth Costello,
och varför beskriva tortyren, lidandet, smärtan,
om vi ingenting
kan göra för att förhindra dem? Idag är det den andra påskdagen
Jesus är uppstånden och jublet brusar genom Bachs
och Pergolesis
underbara påskmässor. Barnen har varit på påskmiddag, vi har ätit
fårgryta och druckit rödvin, i tv påstår nån
att Jesu grav hittats
Det finns alltför många frågor och alltför många svar som
sällan passar in på våra frågor, de har liksom
ingen kontakt
med varandra. Här hemma tog borgarna en brakseger i riksdagsvalet
så vi kan vänta oss större klasskillnader, fler
fattiga, också fler rika
och mera poliser, vakter, hundar, kontroller, våld och indolens
Vi har ännu inte insett Bismarcks visdom:
samhällsfreden kan garanteras
bara genom en rättvis och solidarisk socialpolitik. Nu inser inte alla
de som blivit rika att vi alla samtidigt blir mycket
fattigare, när vi inte
längre har någon riktig tillit eller tillhörighet i samhället. John
Kenneth Galbraith talar om "de nöjdas
kultur", ja den nöjda majoritetens
diktatur! som motsätter sig alla åtgärder som skulle hjälpa de fattiga
Kommer vi att lyckas lösa världens ödesproblem,
klimatförändringarna
hungern folkmorden upprustningen och krigen? innan vi själva stålsatt
oss och förhårdats så att vi inte längre orkar
leva oss in i andra
mänskors
liv, så att vi inte längre ser och hör hur andra mänskor lever
Jag är inte någon religiös mänska men jag finner
vårt öde gestaltat
i påskens drama om det ställföreträdande lidandet, det osjälviska
som kunde befria oss från den råa kapitalismens
och marknadernas
glupska käftar, ja rävens frihet i hönsgården som är vår egen frihet att
varken se, höra eller känna
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 26.4.2007 nr
4/07
|
