Olyckan kan vara framme ändå. Här i Automaas hall i östra Helsingfors höll såväl montör som kund på att hamna i kläm mellan några tusen kilo bil och betonggolvet för snart tio år sedan. En typgranskad tysk lyft höll inte måttet.

För knappt två år var det problem med en saxlyft av italiensk tillverkning.

– Montören märkte att lyften började röra sig på skenorna, bilen gungade och var på väg ner i golvet. Lyften var ny, typgranskad och CE-märkt, så allt borde ha varit i skick. Vi tog direkt kontakt med importören som reparerade den, berättar arbetsledaren Seppo Ruotsalainen.

Raimo Riima, på halvtid huvudförtroendeman för Automaa-kedjans cirka 500 verkstadsarbetare, understryker att redan misstanke om att en lyft inte är säker direkt leder till att användningen förbjuds.

Både Ruotsalainen och Riima menar att verkstaden inte har annat val än att lita på varuleverantörerna. Det är också de som skolar upp någon i hallen då en ny lyft tas i bruk, och den personen delar sedan med sig av sin kunskap.

– Sedan är det upp till var och en att använda lyften rätt, kolla viktbegränsning, undvika onödiga risker och använda skydd, påpekar Riima.

Verkstaden tar emot yrkesskolpraktikanter, och de sätts alltid att arbeta i par med en erfaren montör.

– Ibland jobbar unga snabbare än tanken hinner med. Men livet lär, säger arbetsledare Ruotsalainen.

Farlig apparatur kan dras bort

CE-märkningen görs av tillverkaren och utgör en försäkran att EU-lagstiftningens krav på säkerhet uppfylls. Endast i få fall krävs typgranskning. Den görs vid institut runtom i Europa som auktoriseras av respektive land. För tillverkare är det fritt fram att välja land för granskning.

EU övervakar alltså inte att instituten håller samma standard?

– Nej. Strävan är att få en jämn och hög nivå, men det utesluter inte nödvändigtvis att olikheter finns. Möjligheterna att värdera kvaliteten på en annan stats område är ringa. säger Mikko Hurmalainen, chef för arbetarskyddsavdelningen vid Social- och hälsovårdsministeriet.

Han säger sig inte känna till så stora brister att det är skäl att skärpa övervakningen, men den bör evalueras med mål att effektivera praxisen. Detta gör EU också just nu.

Mest oroad är Hurmalainen över att svarta maskiner, med förfalskad eller felaktig märkning, kommer in marknaden.

– Vi har starka skäl att misstänka att sådana finns här. Tillverkarna kan finnas i Europa, men maskinerna gör en säkerhetsrunda, importeras andra vägar för att undvika misstankar, säger han.

Billyfter — och självklart också andra arbetsredskap — kan avlägsnas från marknaden, om de inte uppfyller säkerhetsbestämmelserna. Sista ordet här har Social- och hälsoministeriet. Precedens för när så kan göras lade Högsta Förvaltningsdomstolen som förbjöd en tornlyftkran som inte fyllde EU-kraven.

– Kranen hade importerats privat från ett land utanför EU. Märkning fanns, men ritningar saknades. Ministeriet tvingas agera ett par gånger per år, men vi satsar på förebyggande marknadsövervakning till företag, berättar Hurmalainen.

Exempelvis finns en broschyr om allmäneuropeiska produktkrav.

Omtvistad billyft i rätten

Arbetarskyddsdistrikten bör kontaktas om fel i arbetsredskap misstänks, påpekar Hurmalainen.

Så gjorde bilverkstäder då en typgranskad, italiensk tvåpelarlyft bedömdes som en säkerhetsrisk. Bland annat föll en husvagn ned år 2000, då låsningen gav vika. En överingenjör vid ministeriet ansåg lyften riskabel, och hans bedömning stöddes av experter och också EU-kommissionen.

Hade ministeriet kunnat avlägsna billyften från marknaden? – Vi hade kunnat göra det ja. Vi undersökte, skaffade in expertutlåtanden, också av den italienska regeringen och institutet där. Sedan ansåg vi frågan utredd, men om skäl föreligger kan vi ta upp detta på nytt, säger Hurmalainen. Men låsningen gav ju vika och t.ex. en husvagn föll ned?

– Visst, men vi kände inte till fall att så skett då lyften använts enligt instruktion (Köra upp från endast ena hållet, red.anm.). Arbetarskyddsdistrikten har instruerats att kolla att de här lyfterna är säkra, och att underhållet skötts, då de besöker arbetsplatser.

Den italienska tillverkaren tappade marknad, åtalade såväl överingenjören — som i offentligheten uttalat sig om riskerna — och kräver nu såväl honom som finska staten på skadestånd.

I april i år konstaterade EG-domstolen i sitt svar till Tammerfors tingsrätt, där målet behandlas, att offentliggörandet av bristerna kunde utgöra en grund att fälla staten och inspektören. Domstolen undvek nogsamt att ta ställning till om pelarlyften stred mot EU:s maskindirektiv.

– Inget överraskande, då våra myndigheter avgjort teknologiska biten, säger Mikko Hurmalainen. Fallet menar han dock är unikt.

Marknadsövervakningen i fara

Juha Pesola, ansvarig arbetarskyddssekretare på Metall, menar att de finska myndigheterna borde avlägsnat lyften från marknaden redan år 2000.

– Vår nationella myndighet har försummat sin plikt, säger Pesola kort. – Billlyften fyllde inte kraven. Olyckor inträffade, montörerna såg att låsanordningarna inte var säkra och lyften skranglig så risken fanns att man hamnade under en farlig börda under en farlig börda.

Metall gick ut med ett brev till verkstäderna och varnade för faran då risker framkom. Nu överväger Metall andra åtgärder, vad, det klarnar före midsommar.

– Överingenjören gjorde det han skulle. Straffas han nu är det justitiemord, säger Pesola och tillägger att såväl experterna, EU-kommissionen som brukarna stöder Metalls syn.

Pesola ser en risk att marknadsövervakningen mister sin betydelse i Europa.

– Varje stat övervakar på sitt område. Om övervakningen är bristfällig kan det finnas CE-märkta maskiner i bruk som inte uppfyller kraven, varnar Pesola.

För att garantera säkerheten borde maskinerna ytterligare kollas på arbetsplatserna. Där saknas expertis – och först då något inträffar riktas blickarna på brister.

– Frågan är om finska staten skött sin bit av övervakningen, kastar Pesola fram.

INGEGERD EKSTRAND

Löntagaren 21.6.2007 nr 6/07