Fingret
Man inbillar sig allt möjligt, för ofta
eller inte ofta nog
Illusionerna är realiteter, vad som helst
k a n hända
Som den där gången våren 46 när han sprängde sig
i mycket små bitar
Det hände i Bergmansskvären nära där jag bodde
Jag såg det jag var med
Vems finger hittade jag sedan på parkbänken?
Där fanns en svart rand under nageln
Tvättade han aldrig sina händer?
Hade hans nagelborste gått sönder?
Mamma sa att det viktigaste i livet var att hålla
sig hel och ren
Vi åkte till landet med mamma det kändes som höst
hela den sommaren*
Varje gång jag satte mig vid pianot hade jag liksom
ett extra finger
Där bland mina egna fingrar
Med den svarta randen under nageln
Mamma andades tungt under sin ensamhets
svartnaglade moln
Jag stod på huvudet för att sätta rekord
Jag höll andan, höll och höll ända tills blixten
slog ner i mig
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 21.6.2007 nr
6/07
|
