Få talar dock om dem som vårdar våra blivande samhällsbyggare — barnen. Familjedagvårdarnas löner ligger i botten, ett par hundra euro under övrig dagvårdspersonal, som ju inte heller den hör till höginkomsttagarna precis.

Totalt jobbar omkring 50 000 personer inom dagvården: barnträdgårdslärare, närvårdare, dagvårdare, barnskötare och olika biträden. Av dessa är ca 9 500 familjedagvårdare — och de börjar bli en bristvara.

– Lönen är en orsak men också andra arbetsvillkor bör ses över. Barnen vårdas oftast i familjedagvårdarens hem, och det är inte alltid livssituationen tillåter detta, säger ombudsman Minna Pirttijärvi på JHL, forna KAT, där omkring 90 procent av dagvårdarna är organiserade.

Likvärdigt arbete — olik lön

Idén och rikedomen med familjedagvården är att barnen är i olika ålder. En familjedagvårdare kan samtidigt vårda högst fyra barn under skolåldern, de egna barnen medräknade. Genomsnittslönen, enligt KA:s förfrågan 2006, för fyra barn med vårdplats över fem timmar uppgick till 1335 euro i månaden. För vårdtid under fem timmar är summan den halva. Åren i kommunal tjänst ger 5 procent till vart femte år. Också en personlig lönedel kan ingå. Kostnadsersättningen täcker endast utgifter för mat, dryck, el, vatten, tvättmedel etc.

De likaså lågavlönade dagvårdarna i gruppfamiljehem får i genomsnitt en fast månadslön på 1430,92 euro, medan dagvårdare på daghem kommer upp till 1484,83., dvs den ligger 100–150 euro under kollegernas. Ändå ska vården vara likvärdig.

– Familjedagvårdarna skulle ha rätt att ytterligare ha ett barn i förskole- eller skolålder, och då få mer likvärdig lön. Men sådana barn finns tyvärr inte mer, de är i eftis eller så, säger Pirttijärvi.

Osäker lön

Kommunerna kan betala lön över avtalet, men skillnaderna kommunerna mellan är små. Snarast är det små kommuner nära större städer, därifrån boendekostnader får barnfamiljer att flytta ut, som måste höja vårdplatsens pris för att rekrytera nya vårdare.

Exempelvis Merimaskus försök med månadslön resulterade i att de gamla familjedagvårdarna stannade kvar, men nya lyckades man inte rekrytera.

– Den högsta ersättning per vårdplats ligger på 360 euro. Beslutet är politikernas, vill de ha kvar familjedagvårdarna eller ej, påpekar Pirttijärvi.

Även om lönen är viktig, måste också arbetsförhållandena också annars vara i skick. Ledningen ska fungera, och familjedagvårdarna känna att deras arbete uppskattas.

– Osäkerheten är ett stort minus. En ny dagvårdare får ingen garanti för att hon får ens ett dagbarn. Jobbar du på dagis får du betalt oberoende om där är barn eller ej.

Kommunen kan också säga upp en vårdplats när som helts. Garantilön utgör för den innevarande månaden plus nästa. Sedan är inkomstbortfallet ett faktum.

Ingen arbetstid, stort ansvar

Familjedagvårdarens arbetstid per vecka är 43,15 timmar. Arbetstidslagen tillämpas inte. Ingen övertidsgräns finns för den som jobbar i eget hem, utan plustimmar ena veckan jämnas ut på eventuella minustimmar ( pga dagbarnens eller egen sjukdom till exempel) den andra veckan. Utjämningsperioden är oftast på två veckor. Enda stadganden är att en ledig dag i veckan bör kommunen försöka ordna.

– Däremot kan lönen inte dras bort under nästa period, även om den förra gått på minus. JHL vill få arbetstidslagen att gälla också familjedagvårdare, en fråga vi ständigt diskuterar med arbetsministeriet och Kommunala arbetsmarknadsverket KA. Vi misstänker nämligen att vår arbetstidslag inte följer EU:s arbetstidsdirektiv, säger Pirttijärvi.

Ansvaret för andras barn värdesätts heller ej. Familjedagvårdare pådyvlas överstora grupper, då andra dagmammor är sjuka eller har semester.

– Det här är olagligt, men om dagvårdsledaren säger du ska ta emot fler, och du som dagmamma vägrar, är det grund för uppsägning. Ändå är det enligt brottslagen hon som är ansvarig, om något händer.

Livssituationen ändras

KA:s färska undersökning visar att de flesta dagvårdare har just fyra barn. I snitt är familjedagvårdaren 48 år, och har jobbat tiotals år i yrket. Det här är ett typiskt kvinnoyrke, männen går att räkna på ena handens fingrar.

– Egna tonårsbarn och en make som kanske är pensionär, frivilligt eller i pensionsslussen, är kanske inte alltid trakterade att ha många småbarn i huset fram till in på kvällen. Viktigt är att föräldrarna tar vårdtiderna på allvar, en familjedagvårdare har också ett eget liv, säger Pirttijärvi.

Familjedagvården har varit ett livssituationsarbete. För att kunna sammanjämka familje- och arbetsliv borde familjedagvårdarna hos oss — som i Sverige — senare kunna flytta över till daghem. Dels sätter utbildningskraven i dag stopp, dels släpper kommunerna ogärna ifrån sig sina familjedagvårdare då det är svårt att rekrytera nya, säger Pirttijärvi.

Från år 2000 har familjedagvårdarna möjlighet att avlägga yrkesexamen, vilket omkring 2000 redan gjort.

– Någon kommun har höjt lönen, men inte alla. Kommuner säger ofta att de vill ha utbildat folk, det tar gärna emot allt kunnande, men betala, nej, säger hon.

Hon menar att yrkesexamen är synnerligen krävande. JHL såg dock gärna att utbildning nämndes i lagen om familjedagvårdare, redan för att höja statusen på arbete i hemmet.

Se över löneN för hela vårdsektorn

Minna Pirttijärvi är ingalunda emot att sjukskötarna får högre lön — politikerna ska hålla vad de lovat. Men hon påpekar att också andra grupper har låg lön.

– De som ropar mest kan inte alltid få mest! Se till helheten, till hela vårdsektorn, från dag- till åldringsvård. Staten bör ta ansvar, göra upp ett program.

Hon betonar att hur vi vårdar barnen syns efter kanske tio, 20 år. Redan i dag finns tecken på att ungdomar mår illa. Bra ungdom ger också åldringar som mår bra. Harmoniska människor kan också ge något i arbetslivet, innan de hamnar på vårdhemmet.

För vad gör vi den dag vi inte har daghemspersonal, frågar Pirttijärvi.

– Modersmålet är viktigt för de små, liksom för de äldre. Invandrare löser kanske mindre problem, men lösningen är nog att vi får ett utbildningssystem i realtid, som reagerar på arbetslivets behov.

Äldreomsorgen är redan i kris. Ska dagvården göra den sällskap?

– Minus vårdledigheter har jag varit dagmamma sedan dess. Löneremsan visar att jag får 1298 euro i månaden i lön. Med individuellt tillägg och två ålderstillägg kommer jag upp till 1427 euro, konstaterar hon.

Att hon fortsätter i jobbet beror på att hon trivs, men mer i börsen tog hon gärna emot.

– Jobbet ger otroligt mycket, och så fick jag vara hemma med mina sex barn, i dag i åldern 9–20, då de var små. För dagbarnen känner jag mig som en förlängd arm av hemmet, säger hon.

Och dagbarnen de får en lugnare miljö, i en mindre grupp. Och två hem. Första tiden ägnar Ann-Catrin extra mycket tid åt ett nytt barn, så gruppen får en god start.

– I höstas fick jag fyra barn i två olika åldersgrupper. Treåringarna tog hand om varsin ettåring, och lekte dem, skrattar hon.

De egna barnen har fått anpassa sig, till småbarnskrik, till att alltid ha någon som tultar kring. De saker som dagbarnen inte ska röra har placerats på skilda hyllor.

– Det har gått fint, de har vuxit in i det. Dagbarnen har ett eget lekrum, vi har en stor gård att leka på och en park mitt emot.

Vad krävs av en dagmamma?

– Att hon tycker om barn, är lugn och trygg i sig själv. Är glad, positiv och har humor, svarar hon rappt.

För en dagmamma har många roller. Hon ska vara barnskötare — vilket Ann-Catrin är utbildad till —, familjerådgivare, diplomat, städerska, kokerska och parktant — och förstås en rättvis dagmamma för gruppen.

Familjedagvårdaren har fått höjd profil

Ann-Catrin Klemets har med glädje sett att dagvårdsledningen i Jakobstad "karpat upp sig", som hon säger.

– På de två senare åren har vi fått mer uppskattning än under de tio åren innan. Nu försöker staden köra fram saker som att alla platser reserveras för över fem timmar, vilket ger lite skäligare lön också för de som har halvdagsbarn.

Men en skälig lön för jobbet, det tycker Ann-Catrin vore minst den som dagvårdarna får i gruppfamiljehemmen. Hon påpekar att städare som jobbar 38 timmar har högre lön än dagmammor som har en veckoarbetstid på 43 timmar.

– På daghemmen kan de ta ut arbetstidsförkortning, någon sådan har inte vi. Övertid ersätts med oförhöjd timpeng för oss. Och städning vi gör efter att dagbarnen gått hem, den tiden ersätts inte alls.

Vad finns på önskelistan, utom rättvisare lön?

– En morot för nya familjedagvårdare kunde vara en startväska med leksaker. I dag får vi tex vattenfärger och lim, och har ett lekotek att låna ifrån. I år fick vi en leksakspeng på 40 euro, som vi fick välja en leksak för, men det var kanske en engångsföreteelse.

Gärna ta ut sjukledigt då eget barn är sjukt.

Då de egna barnen blivit så stora, och gärna vill ha hemmet mer för sig själva, skulle Ann-Catrin gärna flytta över till ett gruppdaghem.

INGEGERD EKSTRAND

– Vi har ändå haft relativt tur, och också fått nya unga, men vikarier är det ont om. Går politikerna med på det betalar vi för samtliga barn heltid. Det löser också problemen med att placera barn som kräver färre dagar dagvård, då föräldrarna skiftesarbetar, säger han.

Enbacka säger stolt att stadens ca 50 familjedagvårdare är väldigt duktiga. Staden månar också om att de utbildas kontinuerligt.

Totalt är barnen i dagvård ca 750, av dem kring 200 i familjedagvård. På svenska dagvårdsplatser råder stor brist, medan alla finska dagmammor inte får grupperna fulla. Orsaken är att

Två nya svenska gruppdaghem kör igång i höst. Ett gruppdaghem fungerar som reservdaghem så överstora grupper undviks.

Morötter för att rekrytera dagmammor behövs.

– De borde få rätt att stanna hemma för att vårda egna sjuka barn, det går inte enligt avtal. Vi kunde underlätta träffar mellan dagmammor med barn, så de får mer vuxenkontakt.

Enbacka påpekar att vården som familjedagvårdarna och dagvårdare i gruppdaghem ger är likvärdig.

– Lönen kunde också vara det.

Familjedagvårdsledaren Kristina Björkholm håller med. Lönen borde upp.

– Vi borde garantera fyra barn för alla. Står en dagmamma plötsligt där med tre, får hon en lön hon inte lever på, säger hon.

Björkholm vill också att familjedagvårdarna både känner yrkesstolthet och arbetsglädje över det viktiga arbete de uträttar. Fritidsaktiviteter, konditionsfrämjande och minst tre dagar betald utbildning i året för alla, har staden satsat på.

– För barnen är familjedagvården en bra dagvårdsform. Jag hoppas politikerna inser detta och förstår värdet, så vi har kvar den här möjligheten. Och får personal, säger hon.

Tongångarna är de samma i grannkommunen Pedersöre. Också delvis metoderna.

– Vi hoppas också kunna göra alla vårdplatser till heldagsplatser i familjedagvården. Det underlättar rekryteringen, säger familjedagvårdsledare Yvonne Löf.

Löf ser inget skäl till en lägre lönesättning för familjedagvårdarna jämfört med dem som jobbar i gruppdaghem.

– I princip är det samma jobb, samma antal barn och mer ansvar då familjedagvårdaren ju jobbar ensam. Lönen borde vara på samma nivå.

Pedersöre månar om sina dagmammor, och köpte en lätt vadderad vinterutedräkt åt samtliga i höstas. Den uppskattades. Löf menar att leksaker kunde övervägas, som en morot.