– Jag var nervös för hur jag skulle klara mig, men samtidigt var jag väldigt ivrig.

I samma arbetsrum, som nu är trivsamt möblerat, sitter Havulehto och minns situationen för tio år sedan.

Helt tomhänt var ändå inte när JHL:aren Havulehto inledde sin bana som heltidsanställd arbetarskyddsfullmäktig för arbetarna i Nurmijärvi kommun. Hon hade tidigare verkat som vice och på deltid och på så vis fått en viss erfarenhet.

– Jag märkte snabbt att det var omöjligt att sköta det här uppdraget ordentligt vid sidan av ett eget arbete. Jag hade jobb som barnskötare i ett daghem, och det var otänkbart att lämna allt man hade för händer för att plötsligt sköta ett arbetarskyddsuppdrag.

Den här arbetsdagen har Havulehto inlett genom att besöka två daghem, där man utförde en lagstadgad arbetsplatsutredning. Ofta innebär jobbet också att man s.a.s. släcker bränder, dvs. blir snabbinkallad till en granskning av någon arbetsplats. Havulehto utbildar också arbetstagare. Hon uppskattar att det psykiska arbetarskyddet kräver två tredjedelar av hennes arbetstid.

– Det går inte i en handvändning att lösa problem som har med arbetshälsan att göra. Ofta ligger en problematisk arbetsledning i bakgrunden eller svårigheter att avgränsa arbetet rätt och ge det riktiga tidsramar.

Heleena Havulehto har under årens lopp utbildat sig själv aktivt. Hon menar att det inte går att sköta uppdraget väl om man inte har tillräcklig utbildning för det. Havulehto har bl.a. tagit en approbatur i ergonomi, något man numera kan studera på nätet.

Havulehtos arbetsfält är brett. Det omfattar allt från kommunens arbetsplatser på kommunkanslierna och i daghemmen till hälsocentraler och byggarbetsplatser. Numera har hon hjälp av en person som är arbetarskyddsfullmäktig på deltid, och som ansvarar för arbetarskyddet i skolorna.

Förutom utbildning vill Havulehto understryka vikten av att bygga nätverk. Nätverken är en bra kanal för att få information och stöd för att sköta de ibland mycket tunga uppgifterna, menar hon. I Nurmijärvi samarbetar man intimt med grannkommunerna och med i samarbetet finns också arbetarskyddscheferna, som representerar arbetsgivarsidan.

Heleena Havulehto menar att det bästa med jobbet är att det är så varierande och att man har möjlighet att ständigt utveckla sig och bygga på sina kunskaper. Som bäst studerar hon den nya kemikalieförordningen REACH.

Små arbetsplatser i skuggan

Arbetarskyddet haltar mest på små arbetsplatser med färre än trettio anställda. Arbetarskyddsfullmäktige på små arbetsplatser upplever oftare än andra att de inte har tillräckligt tid och kunskaper för att sköta sitt uppdrag. Det här framgår av en färsk enkät som FFC utförde bland organisationens arbetarskyddsfullmäktige.

I genomsnitt använder de FFC-organiserade arbetarskyddsfullmäktige 29 timmar på fyra veckor för att sköta sitt förtroendeuppdrag. För att kunna sköta uppdraget väl skulle de behöva sex timmar mer i månaden, uppskattar de befullmäktigade som besvarade enkäten.

Varannan arbetarskyddsfullmäktig har sin tidsanvändning inskriven i kollektivavtalet (48 %), på var femte arbetsplats är tidsanvändningen överenskommen på annat sätt (21 %) men 28 procent av arbetsplatserna saknar helt en överenskommelse om arbetarskyddsfullmäktiges tidsresurs. Två av tre arbetarskyddsfullmäktige (64 %) får den ersättning för arbetet som kollektivavtalet stipulerar. Den offentliga sektorn försummar ersättningsskyldigheten mest, över hälften av arbetarskyddsfullmäktige här (59 %) får inte avtalsenlig ersättning för sitt uppdrag.

Nittio procent av de FFC-organiserade arbetsplatserna med minst trettio anställda har gjort upp de lagstadgade verksamhetsprogrammen för arbetarskyddet och verksamhetsplan för företagshälsovård liksom en arbetsplatsutredning. På de mindre arbetsplatserna är procenttalet 78.

FFC:s expert på arbetsmiljö, Raili Perimäki, är särskilt bekymrad över den ringa utbildning många arbetarskyddsfullmäktige har. Av de svarande har nästan en fjärdedel (22 %) inte fått någon som helst utbildning för att sköta sitt uppdrag. Brådskan och bristen på utbildning resulterar i att man lätt ignorerar skötseln av arbetarskyddsuppdraget, säger Perimäki.

Ett särskilt problem utgör de långa underentreprenörskedjorna och arbetsplatsernas hyr- och andra snuttarbetare.

– Det är ofta oklart vem som ansvarar för arbetarskyddet. Problemet är brister i arbetsinlärningen, vilket lätt kan resultera i arbetsolyckor.

FFC kartlade nu för första gången genom en separat enkät situationen inom arbetarskyddet på arbetsplatserna. Enkäten i mars besvarades av 337 arbetarskyddsfullmäktige som tillsammans representerar 80 000 löntagare. Svarsprocenten var trettio.

PIRJO PAJUNEN