I den avtalsrörelse som nyss genomfördes för Servicefacket PAMs
del ansågs allmänt att förbundet lyckades driva igenom förhållandevis stora
förhöjningar. Men det ger inte förbundet anledning att slå sig för bröstet.
Det finns stora förväntningar kvar. Lönenivån i branschen är så pass låg.
Vi har mycket att ta igen ännu. Och helst borde löneförhöjningen ges i euron och cent
inte i procent!
Ett klart plus i avtalet var att man lyckades driva igenom kravet på avlönad
moderskaps- och faderskapsledighet.
Det var en viktig förbättring.
Familjevänliga kurser
Det var inte alls försäljare på Ikea Marcus Krogell hade tänkt sig bli. Han har
studier i historia bakom sig och en filosofiemagisterexamen i bagaget.
Men jag vill inte sitta på ett kontor eller i ett dammigt arkiv. Så när jag
blev klar med examen tänkte jag att jag kan ta ett jobb på Ikea medan jag söker annat
arbete.
Ikea var bekant från några tidigare år i Norge när Marcus bodde där med sin
hustru.
Historikernas arbetsmarknad är inte precis rosad med arbetstillfällen. Det som var
avsett att bli ett kortare inhopp blev, hittills, tre år och fast anställning. När det
så var dags att utse förtroendeman för Ikea anmälde Marcus intresse och blev vald. Ett
uppdrag han nu håller på att sätta sig in i. Vilket betyder att kurser och möten
kommit in i småbarnsförälderns vardag. En inte helt lätt ekvation eftersom hustrun
arbetar på apotek som farmaceut och liksom Marcus har kvällsturer och veckoslutsarbete.
Det blir en hel del pusslande för att få det hela att gå ihop. Kurserna kräver ofta
att man är borta flera dagar och på annan ort.
Ett önskemål är nog att förbundet kunde ordna fler kurser här i
Helsingforsregionen. Då skulle det vara enklare att delta.
Historikern Marcus är imponerad av fackets historia.
Den visar att rörelsen inte är ett förbigående fenomen, utan att facket
kommit för att stanna.
En uppgift han nu har att ta itu med är att höja organisationsgraden på
arbetsplatsen. I detta nu hör ca 75 anställda av omkring 300 till förbundet.
Främst är det de heltidsanställda som anslutit sig. För studerande och andra
som snuttarbetar är det inte så angeläget. Och de är rätt många.
Studerandemedlemskap är ett bra alternativ att erbjuda. Marcus tror också att
arbetsgivaren blir tvungen att se sig i spegeln och ändra anställningspolitik nu när
brist på arbetskraft börjar göra sig påmind. Det blir mer angeläget att satsa på den
personal man har. Det är en fråga han kan tänka sig ta till diskussion med Ikeas nya
personalchef.
Att gå med i facket betyder framförallt större trygghet, betonar Marcus.
Man tas i betraktande. Det är lättare att bli förbisedd om man står
utanför.
Dagens unga är nog beredda att ta ställning och visa klorna om det behövs.
Det blir inte alltid resultat vid förhandlingsbordet. Då duger det inte att
stå med hatten i handen och nöja sig med det som bjuds. Det gäller att stå upp för
sin sak och kämpa.
Friska tag alltså.
Ta ansvar för framtiden
Hur förhåller sig då en nybakad ung förtroendeman till fackföreningsrörelsen
klassiska värdegrund med jämlikhet, rättvisa och solidaritet som bärande begrepp. Är
de ännu relevanta?
Nåja, de kan nog i viss mån ifrågasättas, menar Marcus. Han exemplifierar:
Man funderar ju idag mycket på hur man skall förhålla sig till olika lön
för dem som hör och inte hör till facket. Det är ju inte så jämlikt, men rättvist
på sitt sätt. Får man bättre lön är det ju en orsak att ansluta sig, och det är ju
frivilligt att ansluta sig eller låta bli.
Ändå aktuella frågor som klimatförändringen och miljöskyddet. Har facket lyckats
ta dem till sig på ett trovärdigt sätt?
Inte i tillräcklig grad, enligt den första erfarenhet jag har. Ändå är det
viktiga frågor som alla borde ta ansvar för. Den fackliga rörelsen har stort inflytande
och som föregångare kunde man med exemplets makt uträtta mycket, få många med sig.
Däremot tycker Marcus inte att facket skall engagera sig för mer kärnkraft.
För mej personligen är det inget problem, men jag tror ändå att det inte är
nödvändigt att facket direkt driver den frågan. Men, tillägger han, jag kan förstå
att man inom ett fackförbund inom industrin ser annorlunda på saken.
HANS JERN