Men se nej, det duger inte. Och tack och lov finns det ju alternativ.

I stället för att pricka in Tusen sjöar och en ankdamm kan man härefter ty sig till Lokal-tv-fönstret, ett sorts Greatest Hits med bidrag från när och fjärran och speciellt då Österbotten – den enda landsändan med en något så där vital lokaltevekultur.

I det första programmet träffade vi kortspelande Närpesbor i alla åldrar – mera sånt, tack – och med assistans från Sundom TV träffade vi konstnären Lars Nedergård som specialiserat sig på att porträttera lokalhistoriska händelser. Mycket handlade det om Fäbodlivet i Fagerbacka utanför Purmo, en sex delars serie där man skildrar fäbodsstuket i början av 1900-talet.

I det inledande programmet träffade vi också yrkesfiskare från Ekenäs, ett utdöende släkte som vittnar om att det tidigare var betydligt större trängsel vid fiskebryggan. 10 abborrar, 2 gösar och några gäddor är det som kommer i land den här morgonen.

Missförstå mig inte, det är utomordentligt fint att allt det här dokumenteras. För mycket har försvunnit för tidigt utan att någon kommit sig för att plocka fram videokameran.

Å andra sidan finns det ju en risk för att den nu valda infallsvinkeln med alla dessa gamla bisin som berättar om hur det var förr i tiden bidrar till att teckna bilden av Svenskfinland som ett hembygdsmuseum utan här och nu -kapacitet.

Hur som helst får amatörproduktionerna inte fungera som ursäkt för att utesluta professionella filmmakare och det är med glädje man noterar att "pappa" de senaste åren gått in i ett flertal film- och teveproduktioner (även om man ibland får en känsla av att public service borde spätas ur helt andra fickor).

Häromdagen samtalade undertecknad med Liselott Forsman som basar för YLE Fiktion. Hon konstaterade att ifall den svenska enheten fick sina 5-6 procent av bolagets hela dramabudget skulle man kunna mångfaldiga dramaproduktionen.

Som det nu är får Svenska YLE 12 procent av hela kakan, men det är många som delar och då är det inte överraskande just den dyra dramaproduktionen som får stryka på foten. (DokumentärFILMEN är inte billig den heller).

Det är mot den bakgrunden som man blir lite orolig när en känd men icke nämnd åboländsk kulturpersonlighet i en borgerligt liberal dagstidning slänger fram förslaget att en fortsättning till Stormskärs Maja (vad ska den heta, The Return of Maja?) kunde förverkligas med amatörkrafter.

Underförstått: proffs är vi inte, proffs vill vi inte bli, låt oss alltså vara glada amatörer. Riktiga pynjare, vi finlandssvenskar.

TV-UNDERHÅLLNING
"Hata handboll", sarkastisk tevehumor från Vasahållet, med start 8/4 på FST5
– Man vet aldrig med "tysken" Peter Lüttge och hans gäng. I den nya programserien utlovas en bredsida satir och insidehumor och i programförklaringen på finska heter det så här: "Om du vill veta vad finlandssvenskar anser om finlandssvenskar (och den omgivande världen) är det här eventuellt ett program för dig." Eller sen inte, ha.

RADIO
"Radiohuset", vitt och brett och framför allt aktuellt, Radio Vega kl. 14.03 vardagar
– Vet inte exakt vilka förändringar som gjorts men faktum är att Radiohuset fungerar betydligt bättre nu än tidigare. Programstrukturen känns mera lättillgänglig och borta är den överdrivet glättiga tonen. Det är fortfarande underhållande men bra mycket skarpare och inte alls lika "desperat".

TV-FILM
"Pianisten", Roman Polanski tar sig an judeförföljelsen, Yle Teema 12/4
– Det har gjorts både en och annan film om judarnas lidande under andra världskriget men frågan är om inte Polanskis Pianisten hör till de bästa. Det här är historien om Wladyslaw Szpilman (Adrien Brody), den polskjudiska pianisten som trots minst sagt usla odds överlevde krigets fasor. Verklighetsbaserat, urstarkt.