Dagens "flexibelt specialiserade" företag lever i en global verklighet. Det här kan låta som en klyscha men är icke desto mindre bokstavligen sann. Företagen hittar sina kunder på de mest märkliga vägar. Ofta rör det sig om en liten, ytterst specialiserad nisch där kunderna befinner sig runt hela världen.

Just nu ser arbetsmarknaden ändå ljus ut för den som vill engagera sig i ett "gammalt hederligt yrke". Byggnadssektorn skriker efter kunniga timmermän, rörmokare och elektriker, också många industrisektorer lider brist på kunnigt yrkesfolk. En välutbildad yrkesman eller yrkeskvinna kan också räkna med relativt god förtjänst, antingen som egen företagare eller i annans tjänst.

Det finns emellertid vissa skillnader. Också yrkesmänniskan lever i den globala verkligheten. Att emigrera var ännu för några årtionden sedan ett livsavgörande val, man sålde sitt bohag, tog med sig det som gick, köpte en biljett till m/s Oihonna och seglade iväg mot okänt öde.

Numera kan man kolla på nätet, beställa böcker, se på TV vart det är man är på väg. Kan man lite språk kan man också ringa och fråga eller sända e-post och få svar omedelbart. Inom några veckor kan man ha bildat sig en bra uppfattning om arbetsmarknaden i t.ex. Nya Zeeland eller någon amerikansk delstat. Det här betyder att arbetskraften blir allt mera rörlig och konkurrensen om den hårdnar.

Också själva yrkeskunskapen och kraven på den har "globaliserats". Ta bearbetning av metallstycken. Om det tidigare räckte med att man var stadig på hand och hade gott öga och praktiskt handlag, krävs det numera dessutom ofta att man har en boklig grundutbildning. Om man vill vara till maximal nytta inom metallbearbetning i dagens datoriserade värld, är det säkert bra med viss insikt i både engelska språket, dataprogrammering och geometri. Detta för att kunna sätta sig in i kundens beställning och automatsvarvens eller laserskärarens manualer och funktionssätt.

Allt detta har också påverkat utbildningen. Gränser som tidigare var knivskarpa har numera suddats ut. Yrkesskolor, gymnasier, yrkesgymnasier, yrkeshögskolor, högskolor, universitet, examina, titlar och grader finns i överflöd. Få kan hålla reda på vad som betyder vad, och det finns en tydlig tendens att överbetona akademisk status — vilket lätt blir till att försöka akademisera yrkesutbildningen. Här är det viktigt att man inte kastar ut barnet med badvattnet.

I slutändan är det nämligen viktigt att den person som väljer en viss bana vet vad den vill och kan göra och att utbildningen ger god tillgång till just denna kunskap. Det kräver öppenhet och ärlighet både av den som söker sig till en utbildning och den som ger denna utbildning. Alltså får gränserna inte bli alltför suddiga. Om man vill bli akademiker ska man kunna få en god och omfattande gymnasieundervisning för att komma vidare. Om man gått en utbildning på husbyggnadslinjen ska man absolut kunna hantera hammare, såg och stämjärn — förutom allt det andra.