– Visst kan vi uppnå målet, men det kräver betydande förändringar i människors beteende, i företagens verksamhet och framför allt i energiproduktionen.

Utmaningen blir inte mindre av att utsläppen av växthusgaser har ökat under hela 2000-talet frånsett i fjol.

För två år sedan sammanfördes miljöfunktionerna i Lahtis, Hollola och Nastola till en helhet som går under namnet Lahtisregionens miljötjänst. De tre kommunernas gemensamma miljöstrategi godkändes av respektive fullmäktige i början av detta år.

Johanna Saarola säger att de politiska beslutsfattarna är i nyckelposition i kampen mot klimatförändringen. Det är i fullmäktige man beslutar hur mycket pengar som skall användas för olika ändamål. Fullmäktigeledamöternas uppgift är inte lätt när de samtidigt måste hantera trycket på inbesparningar. Till exempel i Lahtis har man inte öronmärkt några budgetmedel för att kunna genomföra beslutet att minska utsläppen. Det finns dock hopp om att nästa års budget skall ha en egen post för kampen mot klimatförändringen.

Johanna Saarola berättar att man i stadsfullmäktige har motionerat om att grunda en klimatkommitté, men att frågan uppenbarligen skjuts fram till nästa fullmäktigeperiod. Kommitténs uppgift vore att samordna genomförandet av klimatstrategin och styra de praktiska åtgärderna.

Energi måste sparas

Johanna Saarola betonar att ett absolut villkor för att växthusgasutsläppen kan minska är att energiförbrukningen minskar. Detta talko kräver att varenda stadsinvånare och vartenda företag deltar. Viktigt är bland annat att privatbilismen minskas och att avfallet sorteras noggrant.

– Många tror att en privatperson inte kan påverka klimatförändringen. Men ändå finns det alltid någon som förbrukar all den energi som produceras, säger Saarola och hänvisar till den ständigt ökande elförbrukningen.

Lahtisborna får hennes erkännande för sin sopsortering. I synnerhet energiavfall, dvs. papp, övriga förpackningar och största delen av plasterna kan återvinnas och användas för energiproduktion i regionen. Också deponigaserna tas tillvara och Hartwalls fabrik i Lahtis värms delvis upp med energin från deponigaser.

Sämre betyg får Lahtisborna däremot för bruket av kollektivtrafik. Privatbilismen ökar i Lahtis liksom i landets övriga delar.

– Vi har ett heltäckande nät av bussar men det är beklagligt få som utnyttjar möjligheten. Stödet till kollektivtrafiken har också skurits ner de senaste åren.

Brist på returglas

Lejonparten av utsläppen av växthusgaser i Lahtistrakten kommer från kraftverket i Kymijärvi, som förser Lahtis Energi med fjärrvärme och el och från japanskägda Pilkington glasfabrik. Pilkington och Lahtis Energi är också förbundna av bestämmelserna i Kyotoavtalet och EU:s handel med utsläppsrätter, som ingår i avtalet.

För närvarande släpper Pilkingtonfabriken ut mera än den har rätt till på utsläppsmarknaden, även om vi på allt sätt försöker minska utsläppen av koldioxid, berättar fabrikens miljöchef Mika Varjovirta.

– I vår energiproduktion använder vi naturgas och största delen av utsläppen kommer därifrån. Vi följer väldigt noga med fabrikens förbrukning av naturgas och el och vi letar ständigt efter nya sätt att minska energiförbrukningen.

Ett viktigt botemedel mot utsläppen vore att öka återvinningen av glas. Lahtisfabriken tillverkar planglas och andelen använt glaskross i tillverkningen av nytt glas är 45 procent i dagens läge.

– Vi försöker öka den här andelen men det råder brist på använt glas av det slag som vi kan använda. Glasflaskor har inte tillräckligt hög kvalitet för våra behov.

Avstå från stenkol

Nittio procent av Lahtishushållen värms upp med naturgas. Kraftverket som ägs av Lahtis Energi använder i huvudsak stenkol men i någon mån också olja och naturgas för sin produktion.

– Det resultatansvar staden har gett Lahtis Energi är sådant att de dyra lösningar, som övergången från fossila bränslen till förnybara skulle kräva inte är möjliga att genomdriva, beklagar sig miljöskyddsinspektör Johanna Saarola.

Som ett alternativ har man föreslagit att staden säljer sitt energiverk. Tanken är då att en ny ägare har bättre råd med de nödiga investeringarna.

– På sikt måste vi i vilket fall som helst fatta stora beslut om energiproduktionen. Det här är en diskussion som borde föras i stadsfullmäktige, säger Saarola.

PIRJO PAJUNEN