Nycklarna hänger i sina egna ställningar på bordet, liksom låsets olika delar och arbetsredskapen. När låsets innanmäte är på plats testar Salla Pajula låsets fästanordning och att nyckeln fungerar och sluter sedan till låskroppen genom att nita fast fästbrickor med tryckluft. Slutligen packar hon in låset med dess nycklar och sluter förpackningen med en värmesöm.

Varje arbetsmoment innehåller också kvalitetskontroll. Låshuset kan ha färg- eller gjutningsfel eller sprickor, och sådana exemplar kasseras genast. Vid ungefär vart tionde lås testar Salla Pajula också att nyckelns kod stämmer överens med den nummerbricka som följer med alla låspaket.

Största delen av arbetstiden sitter Salla Pajula vid sitt arbetsbord, men hon går också efter nya delar och papplådor och för bort färdiga förpackningar, och det ger henne möjlighet att sträcka på benen mellan varven.

Den här arbetsplatsen är den allra första arbetsplatsen i Salla Pajulas liv. Under högstadiet bodde Salla Pajula i Norge. Efter grundskolan började hon studera vid ett handelsinstitut i Finland, men studierna blev på hälft då Oslo kallade. Familjeliv väntade.

Under de två senaste åren har Salla Pajula varit hemmamamma. Dagvården för hennes två barn ordnades smärtfritt och då också hennes man fick ett jobb betyder det att sommarens program är fulltecknat.

– En annorlunda men riktigt bra sommar. Under veckosluten firar vi semester.

Tvåhundra lås per dag

Abloy tog in dryga hundratalet sommarjobbare till sin fabrik i Joensuu. Företaget hade över tvåtusen sökande, så Salla hade tur som fick jobb. Det var hennes syster som tipsade om möjligheten.

– Jag tog kontakt direkt med avdelningschefen Mika Mertanen.

Salla blev bekant med huset redan den första dagen.

– Tillsammans med avdelningschefen gick vi runt överallt och vi gick igenom alla bestämmelser, gjorde upp avtal och också arbetarskyddet berördes. En dag hade vi en allmän information där vi fick repetera allting ordentligt en gång till.

I själva arbetsuppgiften introducerades hon av Pirkko Antikainen som utför samma jobb vid bordet mitt emot.

– Hon kan allting väl och kunde förklara för mig. Sedan satte jag igång på egen hand. Första dagen lyckades jag få ihop några enstaka lås, sedan gick några dagar då jag lyckades montera ett hundratal lås per dag. Igår lyckades jag för första gången montera tvåhundra lås på en dag. Det vore bra om man lyckades med den takten. Det är knappast möjligt riktigt alla dagar, det beror mycket på låstypen, men nu är jag i alla fall igång!

På monteringsavdelningen utför man teamackord, men sommarjobbarna arbetar den första tiden med fast lön. Efter en månads arbete lägger man till på Salla Pajulas lön en lönedel som bygger på låsförsäljningen, och i den delen räknas då hela teamets arbetsinsats in.

Erfarenheten delas

Koncentrationen bryts då en nyckel plötsligt fastnar i låset. Salla Pajula skyndar att be om Pirkko Antikainens hjälp med det låsta läget. Bägge kvinnorna studerar fenomenet vid Pajulas bord.

Till sist öppnar Pirkko Antikainen hela låset och orsaken står klar: skärskivorna har lagts ihop fel. Det trasiga låshuset returneras och Salla Pajula kan ta itu med följande lås.

– Varje dag lär jag mig något nytt och allt förlöper inte alltid som det skall, men man kommer framåt bara man öppet vågar be om råd.

Pirkko Antikainen lever upp när sommarfåglarna anländer till jobbet. Hon gillar att lära upp Salla Pajula.

– Här är en enda rumba tills vi åker på semester. Normalt monterar jag låsen allena, vid högsäsong har jag haft en arbetskamrat med. Nu är vi två, så lagren inte skall stå tomma när vi vänder tillbaka efter semestern. Då är det också trevligare att komma tillbaka.

Sommarjobbarnas engagemang varar från två veckor till nästan ett halvt år. Hänglåsavdelningens förtroendeman och fackavdelningsordföranden Martti Rutanen har 34 års erfarenhet av sommarsäsong.

– Förr i världen var fabriken stängd i juli, i dag finns det folk på jobb på varje avdelning och leveranserna åker ut i stadig takt hela sommaren.

Bruket av hyrarbetskraft, som var populärt för några år sedan, har minskat.

– Den här sommaren har alla kommit till fabriken via husets egen rekrytering. Det betyder att alla har tillgång till arbetskläder och företagshälsovård och andra arbetsplatsförmåner.

Facket intresserar

Fackföreningsverksamheten presenteras vid introduktionsdagens info, och förtroendemannen och arbetarskyddsfullmäktige presenteras. Också cheferna och de övriga som sköter introduktionen tittar in hos Martti Rutanen med nya anställda på deras första rundtur.

– Jag ber dem komma raka vägen och fråga, om det är något de funderar över. De unga hos oss blir nog ordentligt insatta i husets seder.

Många av sommarfåglarna skriver genast in sig i fackavdelningen när de kommer. Det gjorde också Salla Pajula och hennes kollega Elina Määttä som den här dagen var borta från jobbet för att delta i ett inträdesförhör.

De sommararbetare som jobbar i dagskift kan inleda sin arbetsdag mellan sex och åtta på morgonen.

– Jag kommer i allmänhet klockan sju. Det har varit svårt att vänja sig vid den tidiga uppstigningen, berättar Salla Pajula.

Monterandet av lås börjar kännas som spänning i axlarna fram mot eftermiddagen. Salla Pajula har ändå inte ännu deltagit i den ledda pausgymnastiken.

– Det värker ju inte ännu, jag tänjer hemma istället.

God inkörning ger yrkeskunskap

För arbetsgivaren innebär introduktionen av nya arbetstagare både trygghet och effektivitet. Avdelningen för anläggningslås på Abloys fabrik i Joensuu har inlett ett pilotprojekt för att utarbeta ett nytt introduktionsprogram.

– Vi har hållit på med arbetsvägledning i tiotals år, det är ett evighetsprojekt som måste lyftas fram och granskas med jämna mellanrum. I annat fall hamnar fokus lätt på andra saker. Den här gången är vi inte ute för att genomföra några stora reformer utan för att finslipa de praktiska rutinerna, säger personalens utvecklingschef Satu Krohns.

Under årens lopp har man på Abloy prövat olika introduktionsmodeller, allt från verkligt grundlig introduktion till sådana, där man har fokuserat på huvuddragen i arbetet. Den gällande modellen går ut på att indela introduktionen i två delar: den första fokuserar på att presentera fabrikens handlingsmodeller, arbetskamrater och arbetsutrymmen. Själva arbetet lärs ut under den andra delen.

Det är alltid en chef som ansvarar för introduktionen på Abloy, men det är inte alltid han själv hinner vägleda samtliga nya arbetstagare. I synnerhet till sommaren kommer det så många på en gång. Därför har man utsett och utbildat några särskilda handledare på varje avdelning.

Alla på fabriken är ansvariga för att lära ut själva jobbet.

– Varenda en som kommer innanför fabrikens staket är proffs på sitt eget område. Vem som helst av oss kan ta oss an att lära in en ny arbetare vid behov.

Exemplet är det viktigaste när man lär sig något nytt.

– Vi är alla förebilder för nykomlingen. Om en handledare talar om en idealsituation som inte har sin motsvarighet i verkligheten märker nykomlingen mycket fort att husets seder är annorlunda än man vill låta påskina, och gör såsom andra gör istället. När man i den normala vardagen sköter sitt arbete smart och ansvarsfullt, är arbetshandledningen inte någon svår sak.

Satu Krohns säger att de som söker sommarjobb är väl motiverade.

– Det påstås att de unga inte klarar av att ta ett arbete seriöst, men jag är av annan åsikt. De unga har förmåga till lojalitet och ansvarsfullt arbete. De inser att också ett kortvarigt arbete har betydelse som byggsten i deras framtid.

Skolbänken väntar i höst

Salla Pajula har arbete till slutet av augusti.

– Om jag får fortsätta kanske jag jobbar vidare, men jag har också sökt in till en handelsskola. Visserligen är det frågan om vuxenutbildning kvällstid, så om jag bara ha tid och energi kanske jag kunde studera vid sidan om arbetet.

Salla Pajulas drömarbete har mera med arbetets innehåll än med lönen att göra.

– Den merkantila branschen förefaller intressant ur det perspektivet. När jag ännu är så ung, känns det nog som att jag vill pröva också annat här i livet än bara fabriksarbete. Jag vill utbilda mig och gå vidare, men man vet aldrig hur det går till slut.

JOHANNA WESTERSUND
Översättning: ASTRID NIKULA