Det är Kristo Korpela som filosoferar kring frågan om vad det är som driver honom framåt i uppdraget som huvudförtroendeman för ca 110 arbetstagare vid Kemiras fabrik i Äetsä. En post han nu suttit på i sex år.

– Det känns helt enkelt bra att kunna hjälpa och vara till nytta.

Bakom hörnet ligger en intensiv period av samarbetsförhandlingar inom koncernen. Förhandlingar som nyss avslutats i ett för Äetsäfabrikens del någorlunda drägligt slutresultat. Stödpaket till dem som slutar blev hyggligt och personalminskningen mindre än förebådad.

Klassisk utbildning

Kristo Korpela har gått den klassiska fackliga vägen till sitt förtroendemannaskap; börjat som ungdomsansvarig och sekreterare i sin fackavdelning, gått förtroendemannakurserna på Kiljavainstitutet och successivt avancerat till mer krävande poster. Han sitter i FFCs fullmäktige, i Kemifackets dito, är med i förhandlingsdelegationen för sin bransch och leder FFCs lokalorganisation. Lägg till detta att han också är kommunalt engagerad med stämma och säte i kommunfullmäktige och bildningsnämnden och det står klart att det inte kan finnas många veckor utan fler möten inbokade i Kristos kalender.

Men han trivs uppenbart med utmaningar. Uppträder avspänt, har lätt för att uttrycka sig och utstrålar säkerhet. Inte för intet har han i yngre år sysslat en del med amatörskådespeleri – både på teatertiljor och framför kamera. Scenvana och rollspel är välbehövliga tillgångar när man skall röra sig från stormöten för arbetstagarna till förhandlingar och möten med företagsledningen både på nationell och internationell nivå.

– Det har aldrig berett mig problem att ställa mig upp inför andra mänskor och tala.

Förtroendemannaskapet har gett mersmak. Kristo sticker inte under stol med att han börjar känna sig beredd på att ta steget ut till ett professionellt fackligt engagemang. Han säger inte nej till en ombudsmannapost om en sådan möjlighet erbjuds. Åldern är den rätta, 35 år, erfarenhet och dokumenterad talang finns i bagaget. Avancemang inom företaget t.ex. till arbetsledare, känns däremot inte alls lockande.

Lyckad samordning

Dagarna efter att samarbetsförhandlingarna inom koncernen avslutats råder det lugn och ro i förtroendemannens kontorslokal i Äetsäfabriken. Det är ett på manligt maner spartanskt inrett rymligt kontor förtroendemannen delar med företagets arbetarskyddsfullmäktige. En kreativ oordning råder med pappershöga här och där, några datorer, bekvämt nedsuttna stolar. Inget annat prydnadstjafs än några bordsstandard och den obligatoriska flickkalendern på väggen.

Kristo har två dagar i veckan avdelade för förtroendemannajobbet. Däremellan jobbar han på fabrikens underhållsavdelning. Men de senaste veckorna har han inte synts mycket där. Samarbetsförhandlingarna som började i augusti har fört det mesta av hans tid.

Kristo berömmer sammanhållningen mellan personalgrupperna, både på nationellt och internationellt plan. Kemifackets förtroendemän inom de olika enheterna pratade sig samman med förtroendemännen inom tjänstemannaunionen TU och företrädarna för de högre tjänstemännen. En process som stärkt Kristo i övertygelsen att samarbetet mellan de traditionella "arbetarfacken" och "tjänstemannafacken" borde intensifieras. Det kunde till och med vara ett alternativ till det pågående teamprojektet, vars välsignelse han inte verkar helt övertygad om.

– Facket skall finnas där medlemmarna är. Äkta mänskonärhet och växelverkan är av avgörande betydelse för fackets framgång.

Också kontakterna till fackliga representanter i Kemiras fabriker i utlandet var fruktbart under förhandlingsprocessen. Till att börja med ville arbetsgivarsidan inte alls notera de förslag facket kom med. Men när det visade sig att facket skulle lyckas med att ordna gemensamma europeiska aktioner, också arbetsnedläggelser om det blev nödvändigt, blev det annat ljud i skällan. Villigheten att förhandla ökade märkbart. Den vägen kunde också resultat nås.

Det är det som är dagens melodi, betonar Kristo. För att lyckas med intressebevakningen i en global ekonomi med multinationella företag måste facket lära sig samordna sina aktiviteter på det internationella plan. Annars blir man inte tagen på allvar.

– En gemensam facklig aktion på europeisk nivå hade varit något enastående, men den erfarenheten vill arbetsgivaren inte pröva.

Heller måtta än knock out

I själva förhandlingssituationen är det viktigt att man har känsla för situationen, kan lyssna och uppfatta motparten rätt och snabbt kan göra riktiga lägesbedömningar. Uthållighet och stresstålighet är nyttiga personliga egenskaper. Det är inte lönt att tappa nerverna i onödan. Men sådant sker nog emellanåt, konstaterar Kristo med ett leende i blicken, som avslöjar att det inte är han som brusat upp.

Förtroende mellan parterna är något man långsamt bygger upp, men som snabbt kan raseras. Kristo menar att öppenhet och jämlikt bemötande jämnar vägen till förtroendefulla relationer. Det lönar sig inte att försöka knocka motparten. Ett balanserat resultat som alla kan försvara och leva med är hållbarare.

Samarbetsförhandlingar på koncernnivå hör inte till vardagen i företagen. Det var nu andra gången Kristo gick genom den processen. Med ett dugligt förslag på fickan är det en lättad förtroendeman som återgår till vardagsrutinerna. De personalminskningar som sker i Äetsä kan i huvudsak skötas genom pensionsarrangemang. I stället för uppsägningar väntar ett något överraskande problem. Alla som på basen av arbetsgivarens varsel börjat bereda sig på en snart förestående pensionering kommer inte att få pension. Fabriken behöver dem ännu. Också den besvikelsen faller det på förtroendemannens lott att förklara så gott det går.

– Det hade varit vettigare att gå ut lite försiktigare med varslet

Distans behövs

I det mer vardagliga utövandet av förtroendemannaskapet rör sig skalan från personliga angelägenheter till triviala meningsmotsättningar på fabriksgolvet; från lokala avtalstillämpningar till tolkning av nationella kollektivavtal. Det gäller att känna kollektivavtalet, arbetslagstiftningen samt veta en hel del om sociallagstiftning och pensioner. Att känna till rättigheter och skyldigheter i arbetslivet. Att vara säker på sin sak, men inte tvärsäker. För det är alltid bättre att kolla först än att efteråt behöva rätta till ett ofullständigt ställningstagande.

I allt kan man inte lyckas. Särskilt svårt känns ett misslyckande när det drabbar nån personligen. Fallen med "personliga problem" där man löpt linan ut med varningar och vårdhänvisningar och det ändå blir ett återfall finns också. De är tråkiga, men måste skötas, fastän det känns frustrerande.

Det är viktigt att hålla en viss distans. Värna sitt familjeliv, unna sig fritid. Mobilen behöver inte vara påslagen under dygnets alla timmar, har Kristo, klokt nog, kommit fram till. Bastukvällarna med grabbarna får numera vika för hemmakvällar med familjen.

Kemiras fabrik i Äetsä är tidigare Finnish Chemicals, som Kemira köpte 2005. Fabriken tillverkar kemikalier till pappers- och cellulosaindustrin. Den grundades 1937 för att tillgodose skogsindustrins behov av kemikalier, dvs. blekningsmedel, men också för militärstrategiska behov. Kemirakoncernen är idag världsledande leverantör av blekningskemikalier till pappersindustrin. Koncernen har runt tiotusen anställda fördelade på fabriker i över 40 länder. I Finland har man kring 3000 anställda.