Politiken har givetvis fått en ytterligare dimension. Förutom finskt och svenskt, vänster och höger, ska man nu också beakta de gamla kommunerna Ekenäs, Karis och Pojo och säkert lurar också de äldre kommunerna och byarna, Bromarf, Tenala, Svartå, Snappertuna, Fiskars osv. i bakgrunden. Det blir ingalunda några lätta ekvationer.

Ledningen, både den politiska och den anställda, har alla skäl att vara mycket lyhörd för all slags kritik, och ta den på vederbörligt allvar, men samtidigt bör de som berörs, om det sedan är som medborgare, som anställda eller som bådadera, förstå att man inte kan vara alla till lags och att man också måste prioritera och välja bort. Alla kan inte vara med om allt, och allt gammalt kan inte förbli som det varit, så är det nu bara.

Det går att uppnå stordriftsfördelar i en större kommun, man kan uppnå mycket som är omöjligt att göra i flera mindre enheter. Dessa fördelar kan också lika fullt gå förlorade i ett evigt käbbel och namninsamlingar om än det ena och än det andra. Själv tycker jag att det är bra att man tagit en ganska stram linje i sammanslagningen. Att man från första början på allvar går in för att skapa en enhetlig, gemensam förvaltning, inte bara fortsätta med separata kulturer som om sammanslagningen inte ens skulle ha ägt rum. Det är också att hoppas att de som driver en konsekvent Raseborgspolitik i motsats till byapolitik får tillräckligt med politiskt stöd, både i nuvarande situation och i framtida val.

Vapnet, skolskjutsar, datasystem och personalfrågor är konkreta spörsmål som säkert tids nog måste kunna lösas. Detsamma gäller antagligen de flesta frågorna inom tekniska sektorn och bildningssektorn. En större fråga som också på lite sikt kan visa sig vara ganska krånglig, men som samtidigt också är en intressant utmaning, är hur social- och hälsovården ska ordnas i den nya staden Raseborg och hur den nya hälsovårdslagen ska tillämpas.

Karis hade ju ett unikt arrangemang med upphandling av social- och hälsovårdstjänster från Folkhälsan, medan Ekenäs och Pojo hade ett mera konventionellt kommunalt arrangemang. Det hela blir inte enklare av att Karis avtal med Folkhälsan råkade upphöra och gick till ny upphandlingsrunda strax före övergången till den nya kommunen. Resultatet av denna upphandling blev att kontraktet delades mellan hela tre producenter, varav Folkhälsan är en. Detta arrangemang ska nu sammanfogas med de övriga kommunernas system.

När den nya kommunen bildas ärver den denna helhet i likhet med mängder av andra åtaganden och avtal som ingåtts av de gamla kommunerna. Den nya hälsovårdslagen innebär av offentliga uttalanden att döma större rörelsefrihet för patienter och kunder. Man ska friare kunna välja vårdplats, inte bara inom kommunen utan även utanför kommunens gränser.

Detta är rent principiellt och även praktiskt en mycket stor förändring som ställer helt nya krav på genomskinlig prissättning av tjänster och inte minst på datasystemen i alla kommuner i vårt land. Detta sagt utan att ta någon som helst ställning i debatten om vilket datasystem som är bäst av de två system som figurerat i Raseborgsdebatten. Och det är en fråga som kan bli aktuell ganska snart.

Här kan det också visa sig att den erfarenhet som Karis skaffat sig på detta område genom mångåriga förhandlingar med privata tjänsteproducenter kommer att lända den nya staden till stor nytta.

Om medborgarnas frihet att välja vårdplats ökar kommer en ytterligare utmaning att formas av att det säkert kan finnas intresse i grannkommunerna Hangö och Ingå att utnyttja de tvåspråkiga tjänsterna i Raseborg. Kan det bli så att medborgarna i dessa kommuner röstar med fötterna och väljer tjänster i Raseborg trots att hemkommunerna avvisat detta?

Allt som allt en intressant och utmanande framtid – och en rivig nystart med mängder av möjligheter!