Då — liksom nu — fanns det redan en hel del invandrare i Finland som var arbetslösa och gärna ville bli sysselsatta. En del av dem med en bra yrkesutbildning. Med språkutbildning och utbildning om finska samhället kunde de med framgång utöva sitt yrke här i sitt nya hemland. Ganska ofta hörde man då, och hör fortfarande, om fall där en ingenjör, en lärare, en metallarbetare eller en barnskötare inte får arbete som motsvarar ens utbildning. Det är ofattbart slöseri och inte det minsta uppmuntrande för dessa nya finländare. Jag träffade en man med somalisk bakgrund och han berättade att han är utbildat ingenjör och har nu två arbetsplatser; han var städare på SOL och serviceman på stadens servicecenter. "Man måste ha två jobb i Finland för att klara hyran, mat och övriga levnadskostnader" tyckte han.

Fientligheten mot utlänningar har ökat i takten med att den ekonomiska krisen fördjupats. Den allmänna debatten skiljer inte åt asylsökande och de som kommer till Finland för att skapa ett bättre liv för sig och sin familj eller av någon annan orsak. I och för sig är det ju bra att frågan diskuteras men man skulle önska att debatten sker sakligt och baserar sig på fakta. Det är inte invandrarna som skapat recessionen vi befinner oss i, syndbockarna finns i USA som drivit en ansvarlös politik under Bushs regim.

De förändringar som planeras i utlänningslagen är välkomna, nämligen att alla som kommer till Finland får rätt att arbeta. Det ger invandraren bättre möjligheter att snabbare anpassa sig till det finska samhället. Men det behövs också attitydförändringar på arbetsplatserna. Man får bara hoppas att finska arbetsgivare anställer utlänningar fördomsfritt och att arbetstagarna hälsar alla nyanställda välkomna i sin arbetsgemenskap likvärdigt, att de tar de nya arbetskamraterna med i facket och ger dem fackliga förtroendeuppdrag.

Men vad skall man göra för att vi finländare ska bli bättre på att möta invandrare? Redan i dag träffar våra barn och barnbarn på dagis och i skolan barn från familjer med olika bakgrund, språk, religion och hudfärg. De har utan tvivel bättre förutsättningar att möta medmänniskor med olika bakgrund än vuxna. Det är vi vuxna som har mycket att lära. Vi har också ett stort ansvar så vi inte för främlingsfientliga tankar vidare till barnen. Barn är ju väldigt skickliga att läsa mellan raden då de lyssnar på oss.