Det finns gott om forskning kring vad det är som gör att de anställda orkar bättre med sitt jobb. Men problemet är att man inte lyckats föra ut forskningsrönen till arbetsplatserna.

Ändå finns det glädjande exempel. Bland annat krantillverkaren Oras har lyckats med det man högre upp på riksplanet bara drömmer om. Pensioneringsåldern för arbetstagarna i företaget har på tio år stigit med besked, från 58 till 63 år. Genom flera samverkande insatser har man nått detta resultat.

Också på Abloys låsfabrik i Joensuu kan man vara stolt. Pensionsåldern har trissats upp bland annat med hjälp av extra seniorledighet och systematisk rehabilitering. Man tar tillvara äldre medarbetares erfarenhet och kunskaper, och de äldre fungerar som mentorer för de yngre.

I den pensionsreform som genomfördes 2005 sattes upp som mål att höja finländarnas genomsnittliga pensioneringsålder till 61 år, dvs. en höjning med tre år fram till 2050. Nu har målet skärpts. Den pensionstvist som bröt ut mellan regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna resulterade i att höjningen på tre år ska genomföras redan före 2025.

Friskvård i grupp

Regeringens försök att höja den nedre åldersgränsen för pensionering till 65 år väckte mycket diskussion hos de anställda vid Pirkanmaa Osuuskauppa. Johanna Salo som är arbetarskyddsfullmäktig på heltid vid Osuuskauppa berättar att förståelsen för regeringens hårda linje varit minimal. Vissa anställda kvitterade det hela med humor.

Pirkanmaan Osuuskauppa har cirka 2 300 anställda. Största delen av dem är unga deltidsanställda, vilket är typiskt för servicebranschen. Snittåldern för de anställda är 33 år, men det finns förstås också äldre. Pirkanmaan Osuuskauppa satte 2004 igång ett särskilt program för äldre.

– Vi har grupper för femtioplussare. Greupperna är väldigt omtyckta, det finns inte plats i grupperna för alla intresserade, berättar Johanna Salo.

Man satsar på att höja deltagarnas fysiska och psykiska arbetsförmåga. På programmet finns motion, rehabilitering, rådgivning om ergonomi och kostvanor liksom handledning av psykolog. Varje grupp kör på i ett år, och under året får varje deltagare ett personligt program. Efter det följer företagshälsovården upp medarbetarens arbetsförmåga och ork.

Johanna Salo anser att programmet för äldre har burit frukt. Personalen trivs bättre och sjukskrivningarna för de äldre arbetstagarna har minskat.

Studier ger motivation

Kari Haring säger att det är ofrånkomligt att åldern inverkar på arbetsförmågan, även om det finns variationer mellan individerna. Man bedömer att arbetsbelastningen för en 60-åring borde vara 20 procent lägre än för en 40-åring, om samma nivå på belastningen eftersträvas. Belastningen kan regleras bland annat genom flexibla arbetstider och omorganiseringar av arbetet.

Det finns ett klart samband mellan trivseln i arbetet och utbildningsmöjligheterna för personalen. FFC:s arbetslivsbarometer för 2008 visar att den personalutbildning som ges på företagen fokuserar starkt på de yngre åldersgrupperna. Mest utbildning får de som är under 40 år.

– Arbetslivet förändras i rasande takt, det kommer ständigt nya maskiner och nya arbetsmetoder. Arbetsgivaren bör se till att också de äldre arbetstagarna klarar omläggningarna.

Som läkare vill Kari Haring också föra fram livsstilsfrågor. Han räknar upp saker som man borde ägna mer intresse åt på arbetsplatserna.

– Att det finns personalbespisning med hälsosam mat, att förebygga drogmissbruk, att ge uppbackning åt folk att sluta röka och börja motionera.

Också personalens utsatthet för arbetsolyckor och yrkessjukdomar sätter sina spår i den faktiska pensionsåldern.

– En del av invalidpensioneringarna kunde avvärjas med bättre riskinventering på arbetsplatsen, förebyggande insatser och tidig rehabilitering. Att göra det svårare för folk att få invalidpension är inte rätt åtgärd, understryker Kari Haring.

Som källa har använts publikationen Pitkä työura ja terve vanheneminen — SAK:n puheenvuoro ikääntymisestä työelämässä som utgavs 2008.

PIRJO PAJUNEN