Njaa, säger jag. Personligen tycker jag att det är mycket bekvämare att i en intervju skriva "sa hon" eller "sa han" i stället för att upprepa hela namnet för att klargöra om det var mannen eller kvinnan i sällskapet som uttalade sig.

Jag medger gärna att det i vissa former av texter kan vara bekvämt med bara ett ord i tredje person. Det blir klumpigt att skriva "han eller hon" eller "han/hon". Ibland kan man omskriva med person. Men jag föredrar det framom att konstruera ett nytt ord. Det finns svenskar som föreslår hen som en kompromiss mellan han och hon. Det vettigaste jag har hört om det förslaget har en Sverigefinländare lanserat. "Varför då inte gå in för hän, som redan finns i ett grannspråk?"

Det går ju att skriva man om skribenten vill undvika att personifiera, men jag försöker i mån av möjlighet att undvika det. I stället för att skriva "man skickar ut brev" så skriver jag ut vem det är som skickar det, t.ex. förbundet eller föreningen. Ibland går det riktigt bra med vi.

x x x

En annan grupp som tydligen saknar viktigare saker att syssla med är de som försöker komma åt alla yrkesbeteckningar och annat där ordet man ingår. Ombudsman, tjänsteman, förtroendeman, brandman och så vidare.

Varför undrar jag? Förtroendeman kan man vara oberoende av kön. Förtroendekvinna talar en del om och det ordet avskyr jag. Inte talar någon om nämndekvinnor heller, nämndeman liksom förtroendeman står det respektive lag.

Däremot tycker jag att alla journalister och andra äntligen kunde lära sig att det heter riksdagsledamot, oberoende av kön. Somliga tycks tro att det heter riksdagsman om män och riksdagsledamot om kvinnor, men det gör det inte.

Inom Servicefacket PAM, som jag känner bäst, talar vi om förtroendevalda på svenska, luottamushenkilöt på finska. Men då avser vi både förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige. Det är alltså ett bra samlande uttryck för alla som har förtroendeuppdrag. Ibland finns det bokstavstrogna översättare som drar till med person för henkilö, men det är ett översättningsfel.

Och varför ska vi på svenska frångå ett ord som fått internationell spridning? Ombudsman heter så också på engelska!

Vi är bättre på könsneutrala yrkesbeteckningar i Finland. Vi har redan länge talat om sjukskötare, i Sverige är det genomgående sjuksköterska. Vad säger de manliga skötarna om det då, har jag undrat. Jag kan ha missat det, men jag har inte sett något förslag om att man i Sverige ska gå in för det könsneutrala skötare.

Sedan kan man ju undra varför de i den forna västra rikshalvan envisas med att ha ett yrke som heter polisman. Polis går riktigt bra. Åtminstone förr valdes det justeringsmän på möten i Sverige — så länge jag har varit med och det är 40 år — har vi i Finland alltid valt protokollsjusterare.

Det är inte titeln eller yrkesbeteckningen som avgör hur ett jobb blir skött, det är innehavaren!