– Majoriteten i SDP:s fullmäktigegrupp ställde sig bakom Lauri Lyly. FFCs styrelse har därför enhälligt beslutat föreslå för fullmäktige att Lauri Lyly väljs till ordförande, sade Santamäki-Vuori och tillade att motkandidaten Petri Vanhala drog sig ur spelet efter styrelsens beslut.

– Finns det andra förslag? Inte. Lauri Lyly är vald till FFCs ordförande, han tillträder omedelbart och sitter till kongressen 2011, konstaterade fullmäktigeordförande.

Efter att applåderna tystnat, och Lyly vederbörligen gratulerats, blomsterhyllats och omkramats tackade Santamäki-Vuori de tre kandidaterna — den tredje var Jorma Jurmu — för en juste tävlan där de slog vakt om enhälligheten i centralorganisationen.

– Hela FFC-familjen ger dig sitt stöd, Lauri, sade Santamäki-Vuori.

Lauri Lyly tackade för förtroendet och också sina medtävlare i en saklig kamp.

– Ett löfte ger jag. Jag försöker göra jobbet genom att lyssna till er, göra det tillsammans med er. Tillsammans gör vi FFC ännu starkare, sade Lyly.

Också avgående ordförande Lauri Ihalainen avtackades och fick en bukett röda rosor. Hela salen reste sig och sjöng en gratulationssång — Lauri avgick efter 39 år i FFCs tjänst på sin 62-årsdag.

– Lauris stövlar är stora, dem hoppar jag inte i men jag försöker få nya stövlar att växa invid, men förbundens och arbetskamraternas hjälp, sade Lauri nummer två.

Seppo valde Lauri — igen

I sitt avskedstal önskade Lauri Ihalainen sin efterträdare medvind i seglen i sitt viktiga värv i spetsen för ett ansvarskännande FFC.

– Det känns som att lämna sitt andra hem, sade Ihalainen rörd.

Han framhöll att det att de inkomstpolitiska avtalen tycks ha nått sin ände inte får leda till att trepartssamarbetet upphör.

Lauri Ihalainen påpekade att en person i salen fanns i salen, Seppo Koskinen, som också var med om att välja honom till ordförande år 1990.

– Det valet har jag aldrig ångrat, svarade Seppo Koskinen från Byggnadsförbundet och Väståboland då Löntagaren i en paus fick en kort pratstund med Seppo och en annan svenskspråkig fullmäktigeledamot, Lars Karlström från Metall och Jakobstad.

– Det var bra att vi nu hade flera kandidater, det väckte intresse och kampanjen fördes utan smutskastning, betonade Karlström.

Duon påpekade att det är många stora och svåra frågor som den nya ordföranden får fortsätta arbeta med: arbetslöshetsskyddet, avtalen, för en trygghet som ger rätt till utbildning, till anställningar och mot uppsägningar.

– Vi måste inse att under rådande omständigheter får vi inte alltid den bästa lösningen, vi får se till att vi får den minst dåliga, formulerade Koskinen sig.

FFCs arbetsbord fyllt till brädden

I sitt linjetal tog Lyly bland annat upp det ändrade förhandlingsläget. Han hoppades på ökad jämlikhet vid de lokala förhandlingarna som han ser som ett endast ett redskap vid förhandlingar, inte som något saliggörande som arbetsgivarsidan.

– Det är ytterst viktigt att förbunden och FFC förbereder avtalsförhandlingarna tillsammans. Är frågorna klart gemensamma är det lättare att bredda förhandlingarna senare, sade Lyly.

Ett stort problem på små och gemensamma arbetsplatser är att förtroendeman saknas. Förtroendemannen är ju ryggmärgen i FFC-rörelsen.

Trots arbetsmarknadsorganisationernas och regeringens gemensamma likalönsprogram har gapet mellan mans- och kvinnolöner krympt med endast en procentenhet de senaste fem åren. Kvinnorna får ca 81 procent jämfört med männens 100. Lyly ser det därför osannolikt att likalön förverkligas inom ramen för programmet, det skulle kräva ca 0.7 procent mer åt kvinnorna varje år.

Lyly efterlysta bättre möjlighet för arbetstagarna att ordna sin arbetstid, för att stöda äldre arbetstagare så de orkar jobb men också så deltidsarbetandes arbetstid förlängs.

– Om vi under hela vår arbetskarriär har en kortare arbetstid, orkar vi då vara kvar lite längre i arbetslivet, frågade han.

FFCs roll ser han som oförändrad, att försvara, förnya, avtal och stå för trygghet. Trepartssamarbetet måste fortsätta. En objektiv utredning kunde göras om för- och nackdelar med en samgång mellan de tre centralorganisationerna FFC, FTFC och Akava, vilka i dag samarbetar och gör också en del överlappande arbete.

– Framöver kommer allt fler politiska och andra grupper konkurrera om posterna i FFC-rörelsen. FFC:s färg håller på få fler nyanser, sade Lyly och tillade att FFC som intresseorganisation bör kunna diskutera med vilken regering vi än har.

INGEGERD EKSTRAND
Foto TUULIKKI HOLOPAINEN

Löntagaren 28.5.2009 nr 5/09