– Jag uppskattar mycket min far för att han aldrig övergav träet som material när plasteran på 1960-talet slog igenom i båtbyggnadsbranschen, säger Juha med vördnad i rösten.

Själv kom han i unga år att pröva på epoxi och glasfiber i byggande av modellflyg och snabba båtar ända tills allergisymptom satte stopp för det. Nu har han återvänt till rötterna. Idag är det trä, traditionella arbetsmetoder och låga hastigheter som gäller. Men också tekniska nyvinningar. För i Juhas snipor installeras elmotorer.

Det Nymanska stället ligger vackert i en sydvästsluttning i hjärtat av Finby. Äppelträna blommar och humlorna surrar . En gammal hund strosar bekymmerslös omkring på gårdstunet.

Båtsnickeriet en bit från boningshuset andas traditioner. Här har fadern och farfadern byggt sina båtar. Juha använder sig fortfarande av deras verktyg. Ute på backen står bräder upptravade. Virket är införskaffat från lokala skogar. Stammarna valda för att lämpa sig för sitt ändamål. Virket sågat på egen cirkel.

I båtlidret står en liten snipa som är klar för leverans om några veckor. En smäcker, vacker skapelse av fiskarmodell. Den är 5,4 meter lång. Vikten, fullt utrustad, kommer inte att bli större än drygt 300 kg. Måtten är avsiktligt anpassade så att registrering inte blir nödvändig.

En närmare granskning avslöjar att bordläggning på klink delvis är gjord i faner. Det är för att hålla nere vikten men har också andra fördelar, förklarar Juha.

– Faner är ett material som inte lever. Därför spricker det inte och kan limmas i fogarna. Båten håller vatten även om den förvaras på torra land.

Men Juha tänker ändå frångå användningen av faner. Av ekologiska skäl.

Det ekologiska tänkandet genomsyrar det mesta han gör. Han har kritiskt utsatt sina produkter för ekologisk livscykelanalys. I den klarar faneret inte en jämförelse med furubräder. Det hänger också samman med att batterierna båten skall bära blir så mycket lättare när litiumtekniken slår igenom.

Juha tror starkt på sin eldrivna motorbåt – Albica. Han gick redan på 1990-talet in för att utrusta båtarna med elmotorer. De första motorerna köptes på postorder och installerades på roddbåtar. Snipamodellen har redan i många år funnits med på båtmässorna. Allt som allt räknar Juha med att han levererat upp emot hundra eldrivna båtar och installationsklara anläggningar . De flesta till insjötrakter, men en hel del också till kustskärgården – från Vasa till Kotka.

Fördelarna är uppenbara. Motorn är i det närmaste ljudlös. Det lilla surr den åstadkommer dämpas av vattnet eftersom motorn sitter vid propeller och alltså ligger i vattnet. Detta gör också manöverförmågan god. Snipan styr lika bra som en aktersnurra, både framåt och bakåt. Prestandan förbättras hela tiden. Redan nu utlovas 5-6 timmars drift i 5 knops fart med en laddning. Nästa generations batterier förkortar laddningstiden radikalt samtidigt som brukstiden förlängs. En specialitet är att Albican också kan utrustas med solpaneler, som sitter under bänkarna och behändigt kan dras ut när båten ligger förtöjd. Panelerna laddar visserligen långsamt, men ger ändå ett märkbart tillskott.

Vadan då denna passion för den ekologiskt hållbara motorbåten?

– Ja, har man vuxit upp i den här omgivningen så… Skärgården och mänskorna här omkring lär en att värdesätta miljön.

Det finns alltså en god portion idealism inbyggd i Juhas båtar. Dock helt tidsenlig sådan. Juha är ingen världsfrånvänd flummare. Han har sett sig kring på den europeiska kontingenten och noterat att användningen av elmotorer i småbåtsdrift är mycket längre hunnen där. Det är något av detta han på sitt försynta sätt försöker introducera här . Albicasniporna, som finns i flera olika modeller, kan utrustas med alla rackerier kunden önskar; kompass, knopmätare, ekolod, plotter, osv. Hjälpsegel går att få, kapell om så önskas.

Den kunskap och erfarenhet Juha ärvt och införskaffat är han mån om att föra vidare. Han undervisar i båtbygge, samarbetar och utbyter erfarenhet med andra båtbyggare. Juhas båda barn har bekantat sig med båtbyggandets konst. Så möjligheten att båtbyggartraditionen i Finby går vidare finns.

HANS JERN