I en
solbestänkt backe där vägen till Finby svänger av från Salovägen ligger Marja och
Rauno Saaris turistfälla. De är Finbybor som vid sidan av lantbruket bedriver
gårdsturism med stuguthyrning, Bed&Breakfast och kaférörelse. Stugorna och
hemgården ligger på Finbysidan medan kaféet med inkvarteringsrörelsen finns på
Bjärnåsidan av gamla kommungränsen. Efter fusionen med Salo ligger allt inom samma
kommungräns, men att det skulle ha varit nån nytta och glädje med storkommunen har
Marja Saari inte lagt märke till hittills åtminstone.
Allt har bara tagit ett kliv längre bort. Det stöd man
som företagare kan få fanns redan med det regionala samarbete kommunerna tidigare
bedrev.
Saaris har valt att kalla sitt kafé för "Katiska" medan stuguthyrningen
går under namnet "Sumppu".
Katiska är ju ett fångstredskap medan sumpen används för uppbevaring, är
Marjas kluriga förklaring till namnvalet.
Hon är sinnebilden av en bondmora där hon står i sitt kafékök i grönrandigt
förkläde och serverar nygräddade örfilar. Kaféet är inrett i ett gammalt, över
hundraårigt, torp ett arvegods. På gården finns inkvarteringsbyggnader och en
grillplats samt en souvenir- och hantverksbod, som har annan innehavare . En danslave
håller på att uppföras på ängen nedanför. Den skall bli färdig till nästa år och
erbjuda plats för nöjestillställningar i större skala.
Vårsäsongen har varit rätt livlig, men den bästa tiden står för dörren.
Sommartid är det liv och rörelse på torpets gårdstun, där Marja planterat rabatter
med traditionsväxter av olika slag. Katiska ligger i ett vältrafikerat vägkors där
många turister passerar. Populära cykelleder stryker förbi knuten. Konceptet är
välbeprövat. Man erbjuder tjänster mindre anspråksfulla förbipasserande kan tänkas
behöva. Inkvartering, förplägnad, tältplats, bastu, grillplats och inte minst en
idyllisk, lantlig miljö att slappna av i. Plats för mindre konferenser och bjudningar
finns också.
Egentligen är det här ju helt fel verksamhet för en lantgård eftersom
högsäsongerna sammanfaller, men så här har det blivit och pågått i 11 år nu.
Sommarhjälp fås av en kaféanställd och en praktikant. Dessutom sysselsätter man
byggnadsarbetare med de byggprojekt som pågår, även om Rauno bygger en hel del själv
också.
Uthyrningsstugorna är nu två till antalet och skall bli tre. Rauno timrar stugorna av
stock ur egen skog. Den konsten har han lärt sig på eget bevåg, genom försök och
misstag.
Man får ta det lugnt och sakta fundera ut hur det hela skall gå till, säger
han stilla. Stress tycks vara nånting den mannen inte grips av i första taget. Kanske
skall det ses som ett utslag av en sävlig tillvaro i fridfull skärgårdsmiljö där
mångsyssleri är en väsentlig del av överlevnadskonceptet.
HANS JERN