Det är en bransch där man i flera år gärna placerat invandrare och långtidsarbetslösa med lönebidrag från samhället. De företag som arbetar på marknadsmässiga villkor utsätts ännu för konkurrens från företag som har tillgång till billig arbetskraft och i vissa fall mer eller mindre struntar i arbetsmiljön.

Första i Finland

Ansvarigt för Arbetshälsoinstitutets projekt, som påbörjades 2007, är ett särskilt team inom institutet med uppgift att bedöma riskerna inom olika områden med ny teknik. Teamet har nu i två omgångar gjort mätningar av luften i fyra företag inom elektronikskrotningsbranschen. Ansvarig för mätningarna och analyserna är docent Christina Rosenberg, laboratoriechef på institutet i Helsingfors. Hon kan inte säga något om resultaten innan teamet publicerar sin rapport nästa år. Men på frågan varför man tagit initiativ till just det här projektet svarar hon:

– I all verksamhet med demontering och återvinning av elektronik förekommer damm och partiklar som kan transportera tungmetaller och andra kemiska ämnen. Elektronikindustrin använder många ämnen som kan skada hälsan. De som arbetar i den här branschen kan exponeras främst genom inandning eller hudkontakt. Intag genom matsmältningsorganen kan inte heller uteslutas om arbetarna är rökare. En del av ämnena kan vara cancerogena eller neurotoxiska.

Christina Rosenberg är noga med att poängtera att man ingalunda på det här stadiet bestämt kan säga att man vet att den exponering som förekommer i återvinningsföretagen också innebär hälsorisker.

– Men i och med att det är fråga om ämnen som kan vara skadliga måste vi följa försiktighetsprincipen och skaffa oss kunskap. Det har inte tidigare gjorts någon systematiskt undersökning i Finland av exponeringen för kemiska riskfaktorer i samband med hanteringen av elektriskt och elektroniskt skrot. Det krävs ett vetenskapligt underlag innan man kan ta ställning till eventuella hälsovådliga effekter av exponeringen.

Projektet, som delfinansieras av Arbetarskyddsfonden, utförs i två etapper. På basen av resultaten från de yrkeshygieniska mätningarna under den första etappen har man gett företagen råd och anvisningar hur exponeringen kan minskas. Under den andra etappen med förnyade yrkeshygieniska mätningar utvärderades effekterna av de åtgärder som vidtagits i företagen.

I första hand har teamet kartlagt halterna av metaller, flamskyddsmedel och ftalater (mjukgörare) i luften såväl i de anställdas inandningszon som i hela miljön. Arbetarna har haft uppsamlingsmätare på sig under arbetsdagen med undantag för lunchen. Halterna av olika tungmetaller har mätts även i blod och urin, däremot har inte halterna i kroppen av flamskyddsmedel och ftalater mätts.

Mätningar i luft

När det gäller flamskyddsmedel och mjukgörare har man mätt förekomsten av dem i luften liksom av organiska fosforföreningar, som tidvis föreslagits som ersättningsämnen bl a i kretskort för de bromerade flamskyddsmedlen som diskuterats livligt de senaste åren. Båda typerna har i likhet med ftalaterna i djurförsök visat sig kunna ge hälsoeffekter. Många av de här ämnena är persistenta, d v s de blir kvar i blod och vävnader under lång tid. En del av dem kan blockera kroppsegna ämnen som t ex hormoner. Påverkan på fosterutveckling är därför en av de aspekter som forskarna runtom i världen diskuterar. I och med att en del av av ämnena — t ex gruppen PBDE, polybromerade difenyletrar, som finns i äldre TV-apparater och bildskärmar— är fettlösliga kan de övergå till nyfödda via modersmjölk. Det finns forskningsresultat från djurförsök som visar på hjärnskador och beteenderubbningar av olika bromerade flamskyddsmedel.

Christina Rosenberg påpekar att forskningsresultaten ofta är baserade på höga halter och att man ännu inte har någon säker kunskap om hälsoeffekterna av de syntetiska ämnen som de flesta av oss har i våra kroppar i dag.

– Men det är ju på grund av den oro som finns vi gör den här undersökningen.

Analyserna av luftproverna är ännu inte färdiga. Det kan bli fråga om överraskningar innan arbetet är klart. Ingen har i dag säkra kunskaper om vilka ämnen som förekommer i elektroniken. När användningen av vissa ämnen planats ut på grund av krav från myndigheter och användare har tillverkarna ersatt dem med andra ämnen som kemisterna ännu saknar kunskaper om.

I projektet har ingått intervjuer med de anställda. Man har bl.a. frågat dem om de upplevt hälsoproblem som t ex hudutslag och luftvägsbesvär. Dessutom frågade man dem om hur de upplevde bullret och de obekväma arbetsställningar som kan förekomma. Även den psykiska belastningen har intresserat teamet. Att jobbet att sortera skrot har låg status är uppenbart och det påverkar individen.

– Den aspekten är också viktig att ta upp, men vi har naturligtvis fokuserat på kemikalierna, säger Christina Rosenberg.

GUNNI NORDSTRÖM
Foto PATRIK LINDSTRÖM