Det är prestation och motprestation som gäller. Tillmötesgående måste besvaras med
hänsynstagande. Endast då är systemet i jämvikt. Vi har bara i allt för många fall
så långt till detta ännu på våra arbetsplatser.
En motprestation arbetsgivare kunde bemöda sig om nu när arbetstagarna flexar allt
vad de förmår för att hålla firman på fötter, är att verkligen lyssna och ta till
sig synpunkter och förslag arbetstagarna kommer med. Det kostar vanligen så litet, men
kan i längden visa sig vara oändligt värdefullt.
Om arbetstagarna förväntas vara tillmötesgående när firman har det kärvt, borde
ägarna visa hänsyn när bättre tider stundar. Aktieägarna behöver inte tränga sig
först i kön genast det finns ett litet överskott att fördela. Resultat borde fördelas
i relation till prestation.
Sist och slutligen handlar flexibilitet och lokala avtal ändå alltid om ansvar och
makt. Oskiljaktiga delar av samma helhet. Lokala avtal innebär större lokalt ansvar att
dela på. Och därmed mer makt, som rimligen också borde delas på. Först när ansvars-
och maktfördelningen är i balans, lokalt, kan avtalandet lokalt öka. Svårare än så
är det inte, men ack så långt borta på många arbetsplatser.
HANS JERN
PS
Metall visar sig igen en gång vara en föregångare vad utvecklandet av lokala avtal
beträffar. Trots stora svårigheter på sina håll när det gällt att lokalt fördela
avtalade lönepotter vågar man gå vidare med den avtalsmodell man förhandlat fram. Det
är modigt av förbundets ledning. Ett ansvarstagande man hoppas skall få gensvar också
på de många små- och medelstora företag det finns gott om inom metallbranschen och
där man nu skall tillämpa överenskommelsen på förbundsnivå.