Ung och fattig är Gambia som nation. Men både arbetsmarknaderna och trepartssamarbetet fungerar. Offentligt anställda får dock inte organisera sig fackligt.

– Vi är en bred facklig organisation som samlar alla typer av yrken från traditionella industriarbetare till funktionärer och tjänstemän, säger Faal.

Den fackliga organisationsprocenten ligger i snitt kring tio men den varierar kraftigt.

– Problemet är dels den informella sektorn där vi har en låg anslutning och dels den offentliga sektorn där lagen inte tillåter facklig organisering, konstaterar Faal.

Turismen är en av Gambias viktigaste inkomstkällor. Och där är facket starkt.

– Vi har hela 4 000 medlemmar inom hotell- och restaurangsektorn vilket ger en organisationsprocent på hela 75, konstaterar Faal med stolthet i rösten.

Andra välorganiserade områden är handelsbranschen och bankerna samt den privata industrin.

Faal berättar att både höjd yrkeskompetens och facklig utbildning står högt på dagordningen. Detta är ett måste i ett utvecklingsland som Gambia.

Stärk fackets organisation

– Därtill kommer nödvändigheten av att stärka de fackliga organisationerna. Tidigare försvagades facket av en kommunistisk splitterorganisation, Gambia Federation of Labour, som numera saknar all betydelse. Inom den organisationen för man idag bara en dialog med sig själv, säger Faal med ett småleende.

Efter nära två århundraden av brittisk överhöghet blev Gambia självständigt 1965.

– Hela mitt vuxna liv har jag ägnat åt det fackliga arbetet i mitt land. Jag är född år 1944 och jag gick med i facket som 25-åring. Jag är verkligen glad över att vi i dagens Gambia har en fungerande arbetsmarknad med fria kollektivavtalsförhandlingar och trepartssamarbete. Uppnår man inte enighet finns det en arbetsdomstol där tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare kan avgöras. Vid behov kan också regeringen medverka, framhåller Faal.

Men naturligtvis är allt inte bara välputsad idyll.

– Ett problem är dem vi kallar fripassagerare. Alltså folk som inte tillhör facket men som nog utnyttjar de löneförhöjningar och andra förmåner fackföreningsrörelsen förhandlat sig fram till. Ett annat problem är att lönerna inte stiger i samma takt som levnadskostnaderna.

Facket kämpar därför för lagstadgad minimilön, eftersom man utgår från att de högst avlönade ändå klarar sig bra. Kursen är 35 dalas lika med en euro.

– 1 500 dalas i månaden borde bli minimilön. Vår utgångspunkt är att allas lön ska räcka till minst en skål ris varje dag.

Viktig turism

Sheriff Dibba är generalsekretare för Transportarbetarförbundet i Gambia. Också han talar för den fackliga solidariteten.

– Får vi problem med kollektivavtalsförhandlingarna är det bara att vända sig till fackcentralen. Vi satsar hårt på utbildning i avtalsfrågor. Kollektivavtalet är riksomfattande och arbetsgivarparten helt privatägd. Vår organisation är dock ganska ny, grundad 1993. Våra medlemmar förtjänar i snitt 1 500 dalas i månaden. Maximilönen är 2 000 dalas.Turismen är naturligtvis viktig för yrkeschaufförerna. Vi har både traditionell facklig utbildning, men också yrkeskurser för våra medlemmar. Organisationsprocenten är hundra.

Gambia omges helt av Senegal. Därför måste lastbilar och bussar från Senegal köra genom Gambia. Vi har också många emigranter och flyktingar från oroliga länder som Sierra Leone, Guinea-Bissau och Liberia i Västafrika. Invandrarna utgör 15 procent av arbetskraften.

Med myndigheterna har man ett samarbete som fungerar bra.

– Ett exempel är trafikolyckor där facket och polisen jobbar ihop, säger Sheriff Dibba.

Jordbruksdominerat

Tawru Krubally är generalsekretare för telekommunikationsbranschens arbetstagarförbund. Han berättar att medlemsavgiften är fem dalas i månaden. Medlemsavgiften betalas på traditionellt sätt genom uppbördsmän på gräsrotsnivå.

– Gambia är jordbruksdominerat men har också fabriker som tillverkar plast, tvål och cement. Därtill kommer livsmedelsindustrin, till exempel ölbryggerierna. Och naturligtvis fiskeriindustrin eftersom havet och Gambiafloden alltid är nära.

– Men datakommunikationerna är en bransch som blir allt viktigare nu och i framtiden, säger Krubally bestämt.

HENRIK HELENIUS
Gambia