– Inom det hotell där jag arbetar är vi väl organiserade. Personalen är nämligen till hundra procent med i facket, säger Joof.

Hans föräldrar var jordbrukare i ett jordbruksdominerat distrikt som heter Övre Nuimi. Han har tre systrar och två bröder.

– Min bror ville att jag skulle skaffa mig en ordentlig yrkesutbildning inom en bransch där man kan få ett bra jobb. Därför valde jag att utbilda mig till kock i en hotell- och restaurangskola i Banjul. Sedan gick jag genast ut i arbetslivet. Det visade sig vara ett bra val eftersom alla människor behöver mat regelbundet.

Åtta timmars arbetsdag

Joof har en sambo och tillsammans med henne har han ett barn. Hans modersmål är mandinka, ett språk som talas av över 40 procent av befolkningen. Liksom 90 procent av invånarna är han muslim.

– Jag förstår också minoritetsspråket wolof. Mandinka och wolof lärde jag mig i hemmet och inte i skolan för där talades bara engelska som är Gambias officiella språk. Åker jag till vårt grannland Senegal där franska är det officiella språket talar jag mandinka eller wolof.

I Atlantic Hotel som är ett fyrstjärnigt hotell med 200 rum har man åtta timmars arbetsdag. Baslönen då man börjat jobba vid hotellet är 2 500 dalas, dvs. drygt 65 euro. På detta kommer ett servicetillägg och övertidsersättningar. Statsskatten som alla måste betala ligger på fem procent.

Joof säger att han är nöjd med det jobb hans fackförbund gjort för att bevaka arbetstagarnas intressen. Bland annat förbättrat arbetarskydd är enligt hans uppfattning en mycket viktig uppgift för facket.

Utbildning ett måste

– I det sammanhanget citerar jag gärna det klassiska uttrycket "Enade vi stå, splittrade vi falla". Därför är också första maj en stor högtidsdag i Gambia.

Hemma har Joof en dotter på sju år som just har börjat skolan.

– Utbildning och åter utbildning är ett måste för ett land som vårt.

Joof och hans familj bor i grannstaden Serekunda i ett radhus med tre lägenheter. Till deras nyrenoverade hyresbostad hör två sovrum, ett vardagsrum samt badrum och WC. För detta betalar de mellan 500 och 700 dalas i månaden.

Till jobbet åker han buss som tar en timme i vardera riktningen. Då kan man antingen prata med de andra passagerarna eller läsa dagstidningar.

Fotboll är hans stora fritidsintresse. Precis som för många av hans landsmän.

Och hans livs motto lyder: Vi vill alla vara våra egna herrar för ingen vill bli slav.

HENRIK HELENIUS