. vane.jpg (302 bytes)

Varje månad samlas en grupp fackligt aktiva till en rundabordsdiskussion. Vid den inofficiella sammankomsten utbyter de erfarenheter, delar med sig av bekymmer och skapar nya tankar.

Förtroendemannaklubb ger idéer och stöd

pune.gif (67 bytes)  Är alla samlade redan, frågar Seppo Koskinen och öppnar förtroendemannaklubbens sammankomst. Fyra förtroendemän och en arbetarskyddsfullmäktig har anlänt till Livsmedelsarbetarförbundets distriktskontor i Lahtis, där mötet går av stapeln. Ett glatt surr av fritt samspråkande fyller den lilla lokalen. Kontoristen Jorma Kuha dukar fram kaffe och bulle. Förtroendemannaklubben kommer samman cirka en gång i månaden. Klubben ger de aktiva ett forum för att utbyta tankar, få stöd av människor i motsvarande situation och knyta kontakter.

Vinterns avtalsförhandlingar kräver att vi har massan bakom oss, menar Katja Kirkonpelto (t.v.), Maria Salonen, Ari Reiman, Eeva Putro och Seppo Koskinen.  Foto: PIRJO PAJUNEN– Vi får höra om situationen på andra arbetsplatser i branschen och i bästa fall resulterar det i en aha-upplevelse om hur man kan agera på den egna arbetsplatsen, berättar Eeva Putro. Hon är förtroendekvinna på bageriet Pekan Leipä i Heinola.

Förtroendemannaklubbens moder är Livs (SEL) distriktssekreterare Eija Rantanen, som utvecklade idén i samband med sitt slutarbete vid yrkeshögskolan Humak.

– Syftet med förtroendemannaklubben är att de förtroendevalda skall få tanka sina energiförråd. Jag tycker att vi har lyckats med det, för de förtroendevalda som har deltagit har också aktiverat sig i förbundets förvaltning och uttalar sig med större frimodighet på fackavdelningens möten. Hittills fungerar inte några liknande klubbar på annat håll i landet, men det finns ingenting som hindrar att sådana grundas, tipsar Rantanen.

Eija Rantanen berättar att klubbens målsättning är att låta alla deltagare som vill det tala, i övrigt är träffarna informella. Ofta enas man om ett tema för nästa träff, men inte ens det är nödvändigt.

För denna träff har man inte kommit överens om något tema. Diskussionen kommer ändå snabbt i gång. Snabbt kommer man in på frågor om arbetsklimat och en allt hetsigare arbetstakt, hur ovissheten har skapat illamående på arbetsplatserna, hur viktigt det vore med en fungerande arbetsledning och hur man skall orka i arbetslivet.

Arbetsglädjen är borta

– Hos oss har klimatet hårdnat. Det händer ofta att jag går hem från jobbet på dåligt humör och funderar över vart arbetsglädjen har tagit vägen, säger arbetarskyddsfullmäktige Maria Salonen på Hartwalls fabrik i Lahtis.

Hon berättar att flera äldre arbetstagare nu är rädda för att de inte kommer att orka till pensionsåldern. Som en följd av samarbetsförhandlingar försiggår nu personalnedskärningar, lyckligtvis kommer en del av dem in i pensionsslussen, berättar Salonen.

Hon irriterar sig på att man i festtalen nog talar om orken i arbetslivet medan i verkligheten arbetstakten bara ökar.

– Man borde på allvar försöka göra något för att de äldre skall orka bättre. Man borde till exempel finna på nya sätt att ordna arbetstiderna.

Diskussionen om arbetstidsmodeller blir livlig och slutligen kommer någon på idén att ordna en regional träff för fackliga aktiva från olika förbund.

– Andra kanske kunde ge oss nya idéer också i arbetstidsfrågan, menar Seppo Koskinen, som är huvudförtroendeman på Fazers Bagerier i Lahtis.

Koskinen har de senaste åren tvingats lägga in avvikande åsikt till protokollet för första gången under sin långa förtroendemannakarriär, då saker och ting inte har kunnat redas ut med mindre.

– I börsbolag förefaller det som om resultatet skulle gå före precis allt annat.

Många av kvällens deltagare säger att de är besvikna över chefernas sätt att arbeta. Den allmänna uppfattningen är att ledarskapet överhuvudtaget i vårt land ligger på lösa boliner, i arbetslivet. För att arbetstagarna skall må bra är det särskilt viktigt hur den närmaste chefen agerar.

– Hos oss fungerar dialogen med arbetsgivaren väl, säger för sin del ändå Katja Kirkonpelto från bageriet Pullapojat i Hollola. Hon tror det beror på att bageriet är litet.

– Ägarna jobbar precis som vi. Det är lätt att närma sig dem.

Tungt och givande

Seppo Koskinen berättar att förtroendemannauppdraget har blivit tuffare med åren. Utan arbetstagarnas stöd skulle man inte orka.

– Det räcker inte att man skall känna arbetsvillkor och avtal, man får lika mycket agera läkare, socialarbetare och jurist. Samarbetsförhandlingarna är tunga eftersom arbetstagarna i sex veckors tid tvingas leva i ovisshet om sin framtid.

Koskinen har suttit som arbetarnas representant i Fazer Bageriernas finländska styrelse. Det var intressant men samtidigt tungt, säger han.

– Du får vetskap om sådant som du inte kan föra vidare till arbetstagarna. Men det ger också dig själv en del redskap för intressebevakningsarbetet.

Koskinen är glad över att man i förtroendemannaklubben kan tala också om riktigt svåra saker, istället för att gå och gruva sig allena.

Han understryker vikten av att förtroendemännen knyter egna nätverk. Utan ett bredare perspektiv och kontakter vore arbetet både svårt och tungt.

– Det ger ju också en utkikspost och ger en extra möjlighet att påverka. Jag vill verkligen uppmana de yngre att delta aktivare och ta sig an förtroendeuppdrag.

I bästa fall deltar 12–13 personer i förtroendemannaklubbens sammankomster. Medverkan påverkas av att nästan alla livsmedelsarbetare jobbar i skift. Ändå orkar många resa långa vägar för att delta i träffarna.

Den här kvällen avslutas när skymningen börjar falla och det är dags att släppa iväg dem som har kommit längre ifrån. Sammankomsten varade en och en halv timme.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto: PIRJO PAJUNEN

 

Löntagaren 5.11.2009 nr 9/09

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)