Den nye ordföranden greppade kvastskaftet redan i början av sin karriär. Den 15 juni, kort efter ordförandevalet, gick järnvägsarbetarna ut i en dygnslång proteststrejk tillsammans med järnvägstjänstemännen. Det var första gången på femtio år järnvägsfolket grep till strejkvapnet. Protesten gällde statens hårdnade ägarpolitik och den gick under devisen För ett gott arbetsliv.

Mauriala vill tona ner sin egen roll och säger att trycket på en proteststrejk kom från arbetarna på fältet. Godstransportbolaget VR Cargos meddelande på våren om permitteringar var sista droppen för mången.

Också som bäst förs samarbetsförhandlingar inom VR Cargo. Bolaget vill skära ner 1 200 årsverken och spara in 100 miljoner euro fram till 2012. Personalminskningen skall slutföras inom drygt två år via ett program för omställningsskydd. Enligt programmet söker man aktivt nytt jobb eller nya uppgifter inom VR eller erbjuder möjlighet till utbildning för dem som hotas av uppsägning.

– Förhoppningsvis blir det inga direkta uppsägningar, säger Mauriala och påminner om att VR som helhet går bra. Men här behövs en klar styrning av alla förändringar inom bolaget, för samtidigt som recessionen har drabbat järnvägstransporterna går också en hel del arbetare i pension de närmaste åren.

Samhällskampanjer

Förbundet har noggrant analyserat sommarens protestdag. Protesten syntes i pressen, också förbundets motiveringar publicerades och bemöttes i huvudsak med förståelse.

Järnvägsarbetarna blev slutligen lämnade ensamma. Det kom inget stöd från exempelvis de övriga FFC-förbunden. Vesa Mauriala menar att en naturlig uppgift för FFC vore att ta initiativ till samhälleliga kampanjer och vid behov mobilisera hela den fackliga familjen.

Facket behöver nya verksamhetsformer, som samhälleliga kampanjer. De kunde bli ett sätt att påverka vid sidan om den traditionella kabinettspolitiken och avtalsförhandlingarna.

– Facket är arbetets rörelse, som förhandlar om arbetets villkor med massans makt som påtryckningsmedel. Utöver det är facket en samhällsrörelse och opinionsbildare. Jag skulle önska att FFC tog sig an en starkare roll som bildare av samhälleliga värderingar.

Ägarpolitiken har hårdnat

Statens ägarpolitik har retat upp facket gång på gång under de senaste åren. Förbunden efterlyser ett större samhällsansvar av statsbolagen. Kvartaskapitalismen är helt fel i branscher som ansvarar för att samhället infrastrukturer fungerar.

– Itella, Destia och VR är inte enskilda fal. Det finns en gemensam nämnare bakom deras hårdnade personalpolitik och privatiseringsplaner: statens allt mer usla ägarpolitik.

Mauriala anser att det handlar om en smygande ideologisk erövring av nya marker, som landets borgerliga regering bedriver. På det sättet undviker den öppen konflikt med facket. Ett exempel är att öppna järnvägstrafiken för konkurrens. Inom statsrådet utreds som bäst konkurrensutsättning av spårtrafiken i huvudstadsregionen. Samtidigt dryftas också möjligheten att öppna passagerartågtrafiken i hela landet för konkurrens. För godstrafiken är marknaden redan öppen.

– För att konkurrensen skall fungera och kollektivtrafiken öka krävs gigantiska investeringar i bannätverket. Sannolikt fortsätter VR också framdeles som den främsta aktören, säger Mauriala. Det bekräftade nyligen trafikminister Anu Vehviläinen som tillkännagav att staten köper passagerartrafik av VR under de närmaste åren.

Mauriala påpekar att förbundet inte i sig är emot ökad konkurrens, men en nyfördelning av den marknad som VR behärskar är i vare sig statens eller samhällets intresse.

Större och helare förbund

Den FFC-organiserade fackföreningsrörelsen kunde i dag anses genomleva en splittringens tid. De traditionella arbetsmarknadsstrukturerna knakar i fogarna och nya förbundshelheter förefaller svåra att åstadkomma. Industrin fick inte sitt storförbund, trots stora ansträngningar och klyftan mellan service- och exportsektorn ökar. FFC:s transportsektor är splittrad på ett flertal förbund. VR:s FFC-anslutna järnvägsarbetare är organiserade i tre små förbund.

Enligt Vesa Mauriala är det självklart att framtiden förutsätter större förbundshelheter. Järnvägsmannaförbundet var med i TEAM-projektet som gick på grund. Efter det tog förbundet time out, men kongressbeslutet att söka samarbetspartners gäller fortfarande. Mauriala vill inte kommentera vilken riktning förbundet väljer att söka sina partners i. Han nöjer sig med att konstatera att de förändringar som sker inom järnvägen är en utmaning för alla fackförbund i branschen. De måste också kunna svara på förändringarna i arbetslivets strukturer.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto: TUULIKKI HOLOPAINEN