Situationen är inte avundsvärd för genomsnittet av de FFC-anslutna skattebetalarna under de närmaste åren. Utöver osäkerheten på arbetsmarknaden och den allt värre arbetslösheten förblir löneförhöjningarna anspråkslösa medan beskattningen hotar skärpas. Det innebär att löntagarnas köpkraft försvagas.

Det här året går ännu någorlunda för dem som har en arbetsplats. Inkomstskatten i snitt skärps knappt alls och också realinkomsterna ökar en aning. År 2011 är redan tuffare och på den linjen fortsätter det under kommare år.

– Skatterna stiger. Det beror på att de indirekta skatterna stiger och på att kommunalskatten och löntagarnas pensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter har stigit, säger chefen för Löntagarnas forskningsanstalt, Jaakko Kiander.

Han håller det för troligt att också inkomstskatterna höjs småningom, på grund av statsskulden och den åldrande befolkningen.

Löntagarnas köpkraft borde ändå inte drabbas av en så dramatisk försämring som under recessionen i början av 1990-talet. Då sjönk löntagarnas köpkraft med tio procent per år, när det var som värst. Nu är en sänkning på mellan en och två procent att vänta.

Förmögna beskattas lätt

Jaakko Kiander är förvånad över att förändringarna i skattesystemet har väckt en så ringa debatt i offentligheten. Under de senaste tjugo åren har överraskande många förändringar gjorts.

Enligt Kiander skedde den största principiella förändringen år 1993, då beskattningen av kapital- och löneinkomst separerades, progressionen i kapitalskatten slopades och en 25 procents plattskatt infördes i stället. Nu är skatten på kapitalinkomster 28 procent.

Beskattningen av kapital- och dividendinkomster är lindrig i förhållande till beskattningen av löneinkomst. Inkomstskatten för en löntagare med medelinkomst ligger idag kring 29 procent och för den som tjänar mindre, runt 2 000 euro i månaden, kring 22 procent. Den lindringa kapitalskatten har varit till största gagn för den lilla procent av inkomsttagarna som förtjänar mest. Deras genomsnittliga skatteprocent är 30. Det innebär att skatteprogressionen slår hårdast mot medelinkomsttagarna, medan de som får stora kapitalinkomster kan dra nytta av den förmånliga plattskatten.

– Stora aktie- och fastighetsförmögenheter såsom jord- och skogsbruk är skattefria men med fastighetsskatten beskattas småägarnas och till och med nästan medellösa personers förmögenhet. Arvsskatten på företags- och lantbruksförmögenhet är lindrigare än för andra, nämner Kiander som exempel.

Skattelinjal, pdf

Det är betydligt svårare för en vanlig löntagare att bli förmögen än det är för dem som är förmögna sedan tidigare, som har rikligt med exempelvis ärvd egendom.

– Den olika behandlingen av olika inkomstformer är ett problem, skattesystemet borde inte få vara så här styrande. Det är inte heller bra att vårt system erbjuder en del av medborgarna möjlighet att förvandla sin löneinkomst till kapitalinkomst som är lindrigare beskattad, säger FFC:s chefsekonom Olli Koski.

Han säger att man har försökt täppa till detta kryphål i beskattningen, men det egentliga problemet är att systemet behandlar kapital- och löneinkomsterna alltför ojämlikt, en olägenhet som inte går att korrigera utan en större skattereform. Koski tror inte att någon större reform är i sikte före nästa riksdagsval.

– Den milda beskattningen av förmögenhet upplevs ändå allmänt som orättvis och trycket ökar på att minska skatteklyftan mellan kapital- och löneinkomst.

En skattekommitté som leds av understatssekreterare Martti Hetemäki vid finansministeriet grunnar som bäst på hur vårt skattesystem skall utvecklas. Regeringen gav kommittén ett mycket vidlyftigt uppdrag, som i dagens ekonomiska situation också är mycket svårt. Enligt uppdraget borde vårt skattesystem utvecklas så att det bättre än hittills stöder sysselsättning, företagande, ekonomisk tillväxt och produktivitet.

Hetemäki har konstaterat i offentligheten att ett av det nuvarande systemets problem är att löntagare med medelstora inkomster är alltför hårt beskattade i förhållande till dem som kan omvandla sina löneinkomster till kapitalinkomst.

Löntagarnas skatter hotar stiga

Det är möjligt att det har varit så tyst om hur staten behandlar de rika med silkesvantar i beskattningen för att också löntagarnas skatter har gått ner. Lönebeskattningen har sänkts vartenda år sedan 1995. Nu ligger beskattningen av små- och medelinkomsttagare på europeisk medelnivå.

Under de närmaste åren kommer beskattningen sannolikt att skärpas, "fastän ingen önskar det", säger Jaakko Kiander. Olli Koski säger att man borde undvika att skärpa skatten på löneinkomst, för det vore ett gift som förstör den ekonomiska tillväxten och uppkomsten av nya arbetsplatser.

Både Olli Koski och Jaakko Kiander tror att också de indirekta skatterna stiger under de närmaste åren. Regeringen har redan beslutat att höja den allmänna mervärdesskattesatsen från början av juli med en procentenhet till 23 procent. Indirekta skatter, som har att göra med konsumtion, såsom mervärdesskatten, alkoholskatten och energiskatterna, är ett behändigt sätt för politikerna att samla in mera skattepengar. En höjning av dem retar inte upp väljarna på samma sätt som en skärpning av inkomstskatten skulle göra.

De indirekta skatterna är plattskatter som alla betalar lika, oberoende av inkomster. För låginkomsttagarna är en höjning av de indirekta skatterna illa. Höga indirekta skatter blir alltid dyrare för dem. Olli Koski säger att höjningen av de indirekta skatterna bör kompenseras till låginkomsttagarna genom lindrigare inkomstskatt och högre sociala förmåner. I annat fall ökar inkomstskillnaderna ytterligare och orättvisan i vårt skattesystem ökar.

Regeringen gynnar rika nyckelgrupper

Olli Koski kritiserar regeringens skattepolitik för att vara planlös. Den har präglats av fabricerade skattelättnader till små nyckelgrupper, vilket har fått skattesystemet att vittra sönder.

– Regeringen har genomfört stora skattepolitiska förändringar efter en obefintlig beredning och utan offentlig diskussion.

Vanhanens borgarregering har lindrat skatterna ordentligt, med cirka 3,5 miljarder euro. Det är nästan 1,4 miljarder mer än vad regeringsprogrammet förutsatte. Skattelättnaderna har använts som den viktigaste stimulansmetoden och med hjälp av dem har olika intressegrupper belönats.

Jaakko Kiander säger att Vanhanens regering bedriver en typisk borgerlig skattepolitik, där vinnarna är jordägare, företagare och förmögna personer. Som exempel duger skattebefrielsen på försäljningsinkomst av skog och åkerjord. Som ett resultat av effektiv lobbning skrev regeringen in i sitt program att arvsskatten skall slopas vid företagares generationsskifte, men det här projektet stred mot grundlagen och lades ner.

Det är främst storinkomsttagare som kan dra nytta av de ökade skatteförmånerna vid pensionssparande och det fördubblade hushållsavdraget. Arbetsgivarna blev av med sin FPA-avgift, vilket skär statens inkomster med över 800 miljoner euro. Samtidigt verkar det inte finnas pengar för att förbättra levnadsstandarden för dem som har det allra sämst ställt. Till exempel de förslag som kom från Satakommittén, vars uppdrag var att reformera socialskyddet, riskerar att skjutas på framtiden på oviss tid.

Mellan valen vore det skäl för medborgarna att fundera över vilka skattelättnader som är nödvändiga och vilka som i slutändan gagnas mest av dem. Sitt eget förslag i saken ger Hetemäkis skattekommitté i slutet av detta år.

Jaakko Kiander önskar att rättvisa i beskattningen kunde bli ett valtema i det kommande riksdagsvalet.

– I många av de tidigare valen har politikerna kunnat lova väljarna skattelättnader, men nu är situationen en annan. Partierna borde ta ställning till hur vi skall fördela den börda som en skärpt beskattning för med sig.

Med tanke på en rättvis beskattning och inkomstfördelning är minskad skatteprogression i riktning mot plattskatt mycket problematisk.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto TUULIKKI HOLOPAINEN