Det som jag ändå här ska beröra är hur starkt Kalle Anka och andra efterkrigstida medier måste ha bidragit till att sprida materiella drömmar. Drömmar som vi kanske medvetet eller omedvetet nu senare försöker materialisera på riktigt. Själv växte jag upp i en miljö där ingen som jag kände hade möjlighet att resa till söderns sol med flygplan, att surfa, åka vattenskidor eller slalom för att nu inte tala om att spela golf. I vardagsrummet fanns ingen färg-tv, ingen elektrisk brödrost i köket. Det fanns ingen bar i gathörnet där en man i vit skjorta eller en dam i svartvit dräkt serverade milkshake. (Det fanns inget riktigt gathörn för den delen.) Ingen körde heller omkring i sportbilar av cabriolet-modell.

Alla dessa fenomen låter sig ändå lätt framkallas för vår inre syn från de tecknade äventyren med Kalle Anka och hans vänner, senare understödda av TV och andra tidningar. Dessa bilder kan inte ha gått spårlöst förbi. Visst måste de ha bidragit mycket starkt till att forma det samhälle vi nu lever i. För Kalle Anka & Co. var ju själva den amerikanska medelklassdrömmen inkarnerad i ett ytterst lättsmält format. Totalt avskalad beträffande religion och sexualitet gick den amerikanska konsumtionskulturen hem nästan överallt, i nästan alla länder, i nästan alla kulturer, i nästan alla hem.

Till detta kommer den illa dolda Kalle Anka-moralen att var och en ska göra rätt för sig, betala för sig, vara företagsam, smart i affärer, samla pengar på hög osv. Det var inte så underligt att vissa betraktade detta som ren och skär propaganda, om än väl kamouflerad med en till synes rätt harmlös situationskomik.

En välvilligare tolkning vore väl att det är komiken och äventyret som är huvudsaken, kulturingredienserna får man lov att ta på köpet. Nå vare därmed hur som helst. Den amerikanska drömmen svalde de flesta av oss med hull och hår. Det kan man se överallt.

Och sen då. Nu kämpar många av oss med övervikt och välståndssjukdomar. Naturen mår inte bra. På vissa håll är folkökningen okontrollerbar. Här hemma hotar i stället avfolkning i glesbygden och vanvård på ålderns höst. Inkomstklyftorna är enorma och ökar ständigt. Hot om terrorism har blivit verklighet nästan överallt. Glaciärerna smälter, osv. osv. Det stod det inget om i Kalle Anka. Kanske någon nu på 2010-talet borde teckna en lika genial serie för att få oss människor att besinna oss till lite mera eftertanke.