Att detta land skulle styras av genomkorrumperade politiker förefaller rent otroligt för vanliga européer. Att Platons, Sokrates och Leonidas sentida ättlingar skulle gå så långt att de förvanskar nationalbokföringen för att upprätthålla skenet av hyggliga statsfinanser är rent av på gränsen till hädelse.

Just så verkar det emellertid vara. Det förefaller obestridligt att landet levt högt över sina tillgångar. Att bland annat löner och pensioner kunnat hållas på en allt för hög fantasinivå tack vare en gigantisk upplåning bland annat från stora europeiska banker.

När grekerna nu tvingats lägga korten på bordet uppstår frågan hur det hela ska lösas. Ett land kan ju inte gå i konkurs i normal mening. Drygt tio miljoner greker arbetar på som förr, det ligger inte heller i någons intresse att de grekiska företagen och bankerna drabbas av en omfattande konkursvåg, med en total katastrof som följd.

Däremot måste den grekiska staten och offentliga sektorn spara kraftigt. De grekiska företagen måste hårdsanera och lönerna måste ner, räntorna upp. Någon annan väg finns troligen inte på lite längre sikt. Alla utländska kreditgivare kommer i fortsättningen att bevaka sina intressen ytterst noggrant.

Dessutom sköljer den grekiska krisen över resten av Europa som en tsunami. Många experter befarar att flera länder följer efter och att nya katastrofala finanskriser är i antågande. I slutändan kan hela europeiska gemenskapen drabbas mycket hårt.

Det är för att förhindra detta som de politiska ledarna i mera stabila ekonomier med Tyskland i spetsen nu gått till motangrepp med massiva stödkrediter till rimlig ränta.

Trots att det av naturliga skäl råder delade meningar i ett yrvaket och uppretat gäng av europeiska politiska beslutsfattare och vanliga medborgare, är det skäl att försöka se objektivt på situationen. Det finns nämligen inte särskilt många alternativ, särskilt inga goda sådana.

Grekland befinner sig i en desperat situation. Deras store hjälte Odysseus lyckades i tiden undvika sirenernas lockrop genom att binda sig vid masten. (Det var nog den biten som de grekiska politikerna borde ha studerat lite bättre för att inte frestas för mycket av billiga krediter från alltför frikostiga långivare.) Sedan lyckades samme hjälte med djärvt sjömannaskap och gudomlig hjälp med konststycket att segla förbi det farliga klippmonstret Skylla och den inte mindre farliga malströmmen Karybdis.

I det moderna Grekland utgörs klippmonstret Skylla av en allt mera våldsam inrikespolitisk situation förorsakad av de föga populära sparåtgärderna. Malströmmen består av en fortsatt överkonsumtion och okontrollerad skuldsättning med en slutlig finanskrasch som följd. En krasch som skulle få oanade följder i hela Europa. Grekerna kan nog behöva en ny Odysseus och ett lag med kloka besättningsmän och kanske även lite hjälp från ovan för att tryggt kunna ro hem sitt skepp till den troget väntande Penelope.