– Så att ingen kan se på, skrattar hon.
Då sjukhuspersonalens hälsoplanerare Minna Rehula föreslog att man skulle
arbeta kollektivt för motionen var Heikkilä inte alls intresserad.
– In i det sista kämpade jag emot, men eftersom Minna inte
gav upp gick jag motvilligt med i motionsgruppen. Och den gjorde mig faktiskt riktigt
glad, medger Heikkilä.
Inte ens det faktum att gruppen, som arbetsgivaren initierade, också består av andra
motionärer, stör längre. Huvudsaken är att konditionen faktiskt har förbättrats
betydligt.
– Det är slut med värk i nacke och skuldror och till och med huvudvärken har
minskat. Det är sådant som faktiskt påverkar ens humör, berättar Heikkilä.
Påtryckningen var alltså inte förgäves.
– Det är min uppgift att få de mest motsträviga att röra på sig, säger Minna
Rehula.
Slitage i stöd- och rörelseorganen
Uleåborgs universitetssjukhus var en av åtta arbetsplatser som deltog i projektet
Arbetsplatsmotion 2010, som pågick åren 2007–2009. Med i pilotprogrammet var femtio
arbetstagare på kontorssidan och deras ålder i snitt var nästan femtio år. Fyrtioåtta
av dem var kvinnor.
Sjukhuset gick ivrigt med i pilotprogrammet eftersom sjukfrånvaron bland de över 6
000 arbetstagarna var märkbar och en av de största utmaningarna var att gå till grunden
med problemet.
Oili Ojala, chef för arbetshälsan i Norra Österbottens samkommun för
sjukvården, som upprätthåller sjukhuset, berättar att sjukfrånvaron under de senaste
åren har varit i genomsnitt nästan 18 dagar per person.
– Den främsta orsaken är sjukdomar i stöd- och rörelseorganen, berättar hon.
Det som belastar de här organen är bland annat det stillasittande jobbet vid dator,
som numera utgör merparten av personalens arbete.
– En stor betydelse för att upprätthålla muskelstyrkan, mobiliteten och den
fysiska konditionen har också arbetsergonomin och motionsvanorna, konstaterar Ojala.
Sjukdomsprocenten bland förvaltningspersonalen var 4,6 före pilotprojektet för fem
år sedan. År 2006 sjönk den till 3,4 procent men följande år, under projektets
början steg andelen till 3,9 procent.
Sjukfrånvaron minskade under pilotperioden
Pilotprojektet inom förvaltningscentralen handlade mest om gymnastik på jobbet för
att få igång blodcirkulationen i nacke och skuldror, träning i konditionssal och
fysioterapeutisk handledning.
Genom UKK gångtestet fastslog man arbetstagarnas fysiska prestationsförmåga. Testet
visar hur andningsorganen och blodcirkulationen fungerar.
Också en kroppsanalys gjordes av varje deltagare. Här fick man bland annat fram
kroppens fetthalter. Planeraren Minna Rehula berättar att det fanns två extremer.
– Till en del har vi tvingats säga att de skall äta aningen mer, trots att
kroppens fetthalter är låga. Den andra polen utgjordes av dem, vars kropp till nästan
femtio procent bestod av fett, förklarar Rehula.
Uleåborgsprojektets slutrapport visar att gymnastiken på jobbet ökade
rörelseförmågan i nacke och axelpartierna. Deltagarna konstaterade också själva att
de under projektets gång blev allt mer medvetna om hur viktig motionen är.
– Skelettets mobilitet återgick till det normala. Sjukfrånvaron på
förvaltningscentralen minskade med 0,3 procent på årsnivå, berättar Minna Rehula.
Sjukdomarna i stöd- och rörelseorganen bland förvaltningscentralens arbetstagare
minskade från 33 procent (2006) till 26,4 procent (2008).
Gymnastik vid arbetsbordet
Chefsbokföraren Salme Tapio berättar att hon såg fram emot att få delta i
projektet.
– Jag har aldrig varit någon passionerad motionär, den motion jag har ägnat mig
åt har mest varit säsongbetonad. Men man behövde inte locka mig särskilt, utan jag
gick med, med stor förväntan, berättar Tapio, som kom till huset på 1970-talet.
Tapio, som närmar sig pensionsåldern, har ägnat sig åt arbetsplatsgymnastik sedan
1998, då man införde käppgymnastik på förvaltningscentralen, på Minna Rehulas
initiativ. Gymnastiken var ett led i motionstemat I form för livet.
– Vi håller en fem minuters gymnastik varje arbetsdag klockan tio och anropet
sker genom att jag knackar med käppen i korridorgolvet, berättar Rehula.
Man kan motionera också vid sitt eget skrivbord. Salme Tapio har en fem minuters video
i sin dator, med råd om hur man skall tänja kroppen. Tapio medger att man lätt missar
sina övningar.
– Man blir så uppslukad av sitt arbete att man inte alltid kommer ihåg sina
tänjningsövningar, förklarar hon.
Minna Rehula har tagit särskild hänsyn till äldre arbetstagare, då hon har planerat
motionen. Arbetstagare som är över sextio har ett eget motionsbatteri, där man bland
annat mäter tryckstyrkan i händerna och kollar benens böjlighet.
Plus och minus
Enligt arbetshälsoprojektets slutrapport lyckades projektet väl såtillvida att man i
hela Norra Österbottens sjukvårdsdistrikt fick igång ett program för gymnastik på
jobbet.
Tidningsartiklar om projektet vittnar enligt slutrapporten om att sjukhusets image har
förbättrats: en arbetsgivare som motiverar till motion på arbetsplatsen ökar
arbetsplatsens attraktionskraft.
Minuspoäng blir det bland annat av att det fuskades med gångtesten. Deltagandet
motsvarade inte förväntningarna. Deltagaraktiviteten minskade också av att exempelvis
pilatestekniken upplevdes som alltför svår för många.
Det stod också klart att deltagandet i gymnastiken på arbetstid lockade bättre än
de evenemang som ordnades på fritiden.
Arbetshälsochefen Oili Ojala och motionsplaneraren Minna Rehula säger att man kommer
att fortsätta med motion på arbetsplatsen, trots dessa minus.
– Gymnastiken har tagits med i introduktionen av nya arbetstagare. Om sjukdomar i
stöd- och rörelseorgan sköts endast genom sjukledighet och smärtmedicin är det
detsamma som att lämna arbetstagaren i sticket, påpekar Ojala och Rehula.
SEPPO KORHONEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto ALEKSI MAKKONEN
