Eftersom jag inte har någon lust med någon registrering och lämna
ut mina uppgifter till Adobe får det bli en klassiker. Det svenskspråkiga utbudet
består av Topelius och Runeberg. Förlåt mig, o stora finlandssvenska skalder, men ni
ligger inte riktigt i tiden.
Till slut hittar jag Jack Londons Skriet från vildmarken på engelska. Perfekt.
Jag läser på tåget, i bilen, hemma och till och med medan jag är ute och
promenerar. I stort sett går det bra. Jag lever mig in i hunden Bucks öde att bli en
slädhund i guldruschen på samma sätt som om jag läste pappersversionen.
Men varje gång jag ska vända sida sker det med en dryg sekunds fördröjning efter
min knapptryckning. Då jag håller i en pappersbok vänder jag sida så automatiskt att
läsningen inte avbryts. Efter ett tag börjar jag trycka på nästa sidan-knappen en
sekund innan jag kommit till slutet på sidan och det börjar löpa automatiskt.
Hela tiden är jag lite rädd för att tappa bort mig och tvingas bläddra fram till
rätt sida från början. Men läsplattan verkar alltid hålla koll på var jag slutade
läsa senast. Känslan är ändå störande men kanske är det en vanesak.
Vanan är antagligen det som krävs för att jag ska bli du med läsplattan. På en
vecka blir vi i alla fall inte bästisar. Det största problemet då jag får en ledig
stund och ska till att läsa så tänker jag inte "nu ska jag läsa lite i boken
Skriet från vildmarken" utan "nu ska jag läsa lite på läsplattan".
Pappersboken kommer jag inte att ge upp för de här plattorna, men det är kanske inte
heller meningen.
