Vilka det än må vara som kommer med i nästa regering
blir de tvungna att ta itu med stora utmaningar. De måste verkligen bevisa sin förmåga
att ta ansvar. Det är som känt mycket enkelt att kritisera politiken utifrån. Betydligt
svårare är det att agera som ansvarig beslutsfattare.
Det är riktigt stora frågor som smyger upp på agendan. Europas enhet
och eurons stabilitet mot bakgrund av de enskilda ländernas finansieringsproblem är en
av dem. Den saken är inte en fråga för Finland utan en ödesfråga för hela den
europeiska unionen. Därvidlag vågar jag vara optimist; jag tror att Europa och euron
rider ut, och går stärkt ur krisen. Som bieffekt kan det tvinga medlemsländerna till
bättre budgetdisciplin och gemensam finans- och penningpolitik, vilket är bara bra.
En annan fråga som med säkerhet blir akut är helt inhemsk, nämligen
social- och hälsovårdens finansiering och organisation mot bakgrund av en finansiellt
ohållbar men politiskt och juridiskt mycket stark, rigid och svårförändrad
kommunstruktur. Politiskt är detta en miljardfråga och för var och en av oss är det en
sak som påverkar våra liv i mycket stor grad. Rättigheten till god vård är i princip
grundlagstryggad, men för tillfället är den ändå mycket beroende av var, dvs. i
vilken kommun du råkar bo.
Det återstår att se hur en ny regeringskoalition väljer att tackla
detta. Min tippning är något pessimistisk men kanske obehagligt realistisk. Jag tror att
nästa regering möjligen väljer att sträcka upp händerna och överlåta ansvaret på
följande regering, eller därpå följande. Det är nämligen enklast så, för det här
är ju omständigheter som utvecklas mycket långsamt.
Retoriken kommer naturligtvis att vara en annan. Vi har ju redan upplevt
talet kring PARAS-projektet, kring den nya hälsovårdslagen och så vidare. Den nya
regeringen kommer givetvis att försöka tackla problemen, men i värsta fall närmast på
en verbal nivå. Det kommer projekt av olika slag, det kommer lagförslag, men själva
kärnan kommer man inte åt.
Just nu finns det två motstridande förslag till hur det hela kunde
ordnas på ett bättre sätt. Det ena går ut på att stärka kommunstrukturerna och
kommunfinanserna genom sammanslagningar. I och för sig ett bra förslag men det går
mycket långsamt fram, vilket de senaste årens utveckling har visat. Dessutom lider detta
förslag av en grundläggande regionalekonomisk svaghet. I östra och norra Finland
hjälper det inte till att skapa starka enheter, eftersom så många kommuner är svaga.
Det andra förslaget är att minska primärkommunernas ansvar för social-
och hälsovårdens finansiering och föra upp den på en regional och nationell nivå. Jag
hör till dem som förordar denna lösning på problemet. Jag tror att det endast på
detta sätt går att garantera en hygglig nivå på social- och hälsovård för alla
invånare i detta land. Globalt sett är vi en liten befolkning. Elektroniken och
kommunikationerna är numera så bra, att det inte finns några hållbara skäl att hålla
kvar den kommunala besluts- och finansieringsstrukturen. Vi har allt att vinna på att
tänka om.
Vem som än vinner valet och kommer med i nästa regering hoppas jag att
de tänker till ordentligt!
