Några svårigheter finns det ändå på vägen, såsom att stämma mandolinen. Det är som att stämma en violin. Jag kan inte stämma violin så jag kommer att ha svårigheter att lära mig spela mandolin. Att spela gitarr och mandolin är inte samma sak.

Den viktigaste är att förstå att även om mandolinen ser ganska bekant ut för mig som spelar gitarr så fungerar den inte på samma sätt. Samma svårigheter kan man se i dagens arbetsmarknadspolitik. Det finns många som är rädda för arbetsmarknadsparternas roll i samhället. I samhället finns ett ökande antal stridigheter som gäller arbete, relationer mellan arbetstagare och arbetsgivare. Många av oss säger att vi borde komma överens om ett nytt inkomstpolitiskt avtal, inpo, och att det skulle lösa alla våra problem.

Men är det riktigt så? Om vi gör en snabb analys av vad händer i dag mellan arbetsmarknadsparterna, är resultatet ganska överraskande. Utan inpo har vi under de senaste fyra åren fått många nya förändringar i lagstiftningen, förändringar som är förbättringar för arbetstagare: Det är inte så lätt att bjuda visstidsarbetsavtal, hyrarbetare har bättre rättigheter än för fyra år sedan. Vi har fått en ny lag för att svenskspråkiga ska få allmänbindande kollektivavtal på sitt eget språk. Likabehandlingen har ökat: arbetsgivarens rätt att diskriminera arbetstagare har minskat betydligt. Lönenivån i kvinnodominerade branscher har ökat i jämförelse med lönenivån i mansdominerade branscher. Personalens representanter har fått mera rättigheter visavi inhyrd arbetskraft, beställarens ansvar i arbetslivet har ökat …